Första världskrigets följder
Från Rilpedia
Första världskriget betecknar i Europas och delvis även i de övriga världsdelarnas historia en politisk och ekonomisk omvälvning utan motstycke. Relativt klarast framträder de politiska följder, som sammanhänger med de genom fredsfördragen bestämda territoriella förändringarna.
Innehåll |
Vapenstillestånd med Tyskland i november 1918
I det vapenstillestånd, som Tyskland 11 november 1918 ingick med de allierade och associerade makterna, förband det sig bland annat att omedelbart utrymma allt i Belgien, Frankrike och Luxemburg ockuperat område, Elsass-Lothringen samt allt tyskt område väster om Rhen och inom en neutral 10 kilometers zon på högra Rhenstranden. Det i Tyskland utrymda området väster om Rhen och brohuvuden om 30 km:s radie på högra Rhenstranden vid Mainz, Koblenz och Köln skulle på tysk bekostnad hållas ockuperade av allierade och amerikanska trupper. På alla övriga fronter skulle alla tyska trupper hemkallas inom Tysklands gränser, så snart de allierade med hänsyn till det inre läget i de dittills tyskockuperade områdena fann tiden därför lämplig.
Vapen av alla slag, lokomotiv, järnvägsvagnar, bilar, krigsfartyg och så vidare skulle i stor utsträckning genast utlämnas i de kvantiteter konventionen i detalj bestämde, uppbringade handelsfartyg återlämnas, krigsfångar och internerade civila friges (utan motsvarande åtgärd på segrarsidan). Blockaden av tyska hamnar skulle fortsättas under stilleståndet och tyska handelsfartyg till sjöss utanför territorialområdet kunna uppbringas.
Dessa villkor underkastade sig Tyskland under den uttryckliga och av president Woodrow Wilson, efter förhandling med de allierade, tyska regeringen delgivna förutsättningen, att den kommande freden skulle stå i överensstämmelse med de av Wilson i en rad under januari till september 1918 hållna tal sammanfattade fredsprogrampunkterna (med två av de allierade makterna formulerade ändringar).
Främst bland dessa därigenom med rättsligt bindande kraft utrustade programutfästelser märktes de s.k. Fjorton punkterna i Wilsons tal i Washington, D.C. 8 januari 1918. Enligt dessa innefattade "det enda möjliga programmet för världens fred" bl.a.:
- öppna fredsfördrag, öppet åstadkomna med förbud för framtiden mot alla "privata internationella överenskommelser af alla slag";
- havens frihet (denna punkt före stilleståndet utesluten ur programmet);
- jämlikhet i handelsvillkor mellan alla nationer;
- givande och tagande av tillräckliga garantier för att nationella rustningar inskränkas till den lägsta punkt, som är förenlig med inre säkerhet;
- alla koloniala kravs avgörande enligt grundsatsen om, att vid suveränitetens bestämmande infödingarnas intressen betyder lika mycket som vederbörande regeringars rättmätiga krav;
- utrymning av allt ryskt område och välkomnande av Ryssland i de fria nationernas samfund under institutioner av dess eget val;
- utrymning och återställande av Belgien;
- frigörande av allt franskt område, återställande av ockuperade områden, gottgörande av den orätt Preussen 1871 tillfogade Frankrike i fråga om Elsass-Lothringen;
- reglering av Italiens gränser enligt klart skönjbara nationalitetslinjer;
- fritt tillfälle till autonom utveckling av folken i Österrike-Ungern, "vars plats bland nationerna vi önska se garanterad och tryggad" (denna punkt genom en amerikansk not till Wien utesluten ur programmet);
- utrymning av Rumänien, Serbien och Montenegro, återställande av ockuperat område, fritt tillträde för Serbien till havet, Balkanstaternas förhållanden reglerade "enligt historiskt givna suveränitets- och nationalitetslinjer" med internationell garanti för deras politiska och ekonomiska oberoende samt territoriella integritet;
- tryggad suveränitet åt det ottomanska rikets turkiska delar och för övriga nationaliteter därinom otvivelaktig säkerhet till livet och absolut ohindrat tillfälle till autonom utveckling, Dardanellerna ständigt öppna som fri passage för alla nationers fartyg och handel under internationella garantier;
- upprättande av en oberoende polsk stat, innefattande de områden, som bebos av odisputabelt polska befolkningar, med fritt och säkert tillträde till havet och internationell garanti för dess politiska och ekonomiska oberoende samt territoriella integritet;
- upprättande genom särskilda fördrag av en allmän association av nationer för att ge ömsesidiga garantier för både stora och små staters politiska oberoende och territoriella integritet.
Om skadestånd stadgade stilleståndsfördraget, att Tyskland skulle ge "gottgörelse för gjord skada", och i fredsprogrammet hade denna förpliktelse preciserats att omfatta "all skada, som tillfogats de allierades civila befolkning och deras egendom genom Tysklands aggressiva åtgärder till lands, till sjöss och från luften".
Fredsavtal med Tyskland 1919
De fredsvillkor, som vid Pariskonferensen avtalades mellan segermakterna och därefter genom hot om invasion i Tyskland omsider påtvingades tyska regeringen (de underskrevs 28 juni 1919), innehöll emellertid väsentliga, om än delvis med stor formuleringsskicklighet beslöjade, avvikelser från det av Wilson proklamerade och av de allierade godtagna fredsprogram, vars iakttagande vid fredstraktatens detaljutformning varit en grundförutsättning för den tyska kapitulationen i november 1918. Om dessa villkor se närmare Versaillesfreden.
Vapenstillestånd med Österrike-Ungern i november 1918
Stillestånd på villkor, i huvudsak motsvarande de med Tyskland avtalade, hade ingåtts med Österrike-Ungern den 2 november 1918.
Fredsavtal med Österrike 1919
Med den ur österrikisk-ungerska monarkin på revolutionär väg utbrutna republiken Österrike slöt de allierade och associerade makterna fred i S:t Germain-en-Laye 10 september 1919; om villkoren i denna fred se freden i Saint-Germain.
Fredsavtal med Ungern 1920
Fredsslutet med Ungern fördröjdes däremot genom de inre oroligheter, som 1919 skakade detta land, och kom först att undertecknas i Grand Trianon 4 juni 1920, (se Trianonfördraget). Ungern nödgades därvid avträda vidsträckta områden i norr (Slovakien med mera) till Tjeckoslovakien, i sydöst till Rumänien (Siebenbürgen, östra delen av Banatet m.m.) och i sydväst till Jugoslavien (Kroatien, Slavonien, västra delen av Banatet med mera). Dess armé reducerades till 35 000 man och fick inte ha tungt artilleri; Ungern förpliktades att överta en del av den gamla österrikisk-ungerska monarkins statsskuld. Till Österrike skulle det avträda några komitat vid gränsen, det s.k. "Burgenland" med Ödenburg som huvudort, en utfästelse, vars uppfyllande dock i det längsta förhalades och omsider hösten 1921 genom förhandlingar i Venedig under italiensk medling så till vida modifierades, att folkomröstning skulle anställas i Ödenburg och närmaste omnejd för avgörande av, huruvida detta område skulle tillfalla Österrike eller Ungern.
Fredsavtal med Bulgarien 1919
Med Bulgarien slöts fred i Neuilly den 27 november 1919. Bulgarien avträdde till Jugoslavien staden Strumnitza med område och fick även i söder och sydöst göra en del landavträdelser (till de allierade stormakterna för framtida tilldelning åt annan stat), genom vilka det bl.a. miste sitt kustområde vid Egeiska havet vid Dedeagatsj. Detta område tillföll senare Grekland.
Inbördeskrig i Ryssland efter kriget
Revolutionen i Ryssland i mars 1917, som hade sin direkta upprinnelse i de svåra förhållanden som rådde under kriget, ledde inte till en början till att landet drog sig ur kriget. Efter att kommunisterna tog makten i en kupp i november samma år, slöts dock stilleståndsavtal med Tyskland och landet lämnade kriget. Enligt freden i Brest-Litovsk skulle Ryssland lämna ifrån sig Finland, Baltikum, Polen, Ukraina och landet söder om Kaukasus (Transkaukasus, nuvarande Armenien, Azerbajdzjan, Georgien). Kommunisternas maktövertagande ledde till ett blodigt inbördeskrig mellan "röda" (kommunisterna) och "vita" (olika borgerliga grupper), som de röda gick segrande ur. Efter det tyska nederlaget i väster kunde röda armén återta Ukraina och Transkaukasus och Sovjetunionen skapades.
Krigets följder i Östasien
I Östasien skapade fredsavtalet starka spänningar mellan Kina och Japan, som båda varit allierade i kampen mot Centralmakterna, då Tysklands besittningar i Kina (Shandong) kom att överföras till Japan istället för att återlämnas till Kina. De kinesiska delegaterna skrev aldrig på avtalet, och i Kina gav resultatet av fredsförhandlingarna upphov till Fjärde maj-rörelsen.
Denna artikel är helt eller delvis baserad på material från Nordisk familjebok, 1904–1926 (Not).
|
|||||
