Ernst Wollweber
Från Rilpedia
Ernst Wollweber, född Fritz Karl Wollweber, 18 oktober 1898 i Hannoversch Münden, död 3 maj 1967[1] i Östberlin, var en tysk, sovjetisk,[2] kommunist, terrorist[3], NKVD-officer[1] och politiker. Han var chef för Stasi 1953-1957. Efter Folkupproret 17 juni 1953 avsattes Wilhelm Zaisser[1] och Wollweber blev ny chef för Stasi.
Ernst Wollweber engagerade sig 1919 i det tyska kommunistpartiet, KPD. Han valdes in 1932 i tyska riksdagen men när medlemmar i KPD började förföljas av nationalsocialister, efter Riksdagshusbranden i februari 1933, lämnade Ernst Wollweber landet.[4] Han tog sig till Köpenhamn och senare till Leningrad.
Mellan 1936-1941 var Ernst Wollweber den ledande organisatören för den så kallade Wollweber-organisationen eller Wollweberligan. Wollweber-organisationen var en antifascistisk sabötörorganisation grundad av NKVD. Organisationen fanns representerad i Tyskland, Nederländerna, Belgien och Skandinavien. Gruppen utförde främst bomdåd med tidsinställda bomber mot fartyg[3] från länder som understödde rebellsidan i Spanska Inbördeskriget. Sprängmedlen till attentaten stals till stor del från svensk gruvdrift. [5] Wollweberligan anses ha sprängt 16 tyska, 3 italienska och 2 japanska fartyg. Ernst Wollweber var gift med norske Ragnhild Wiik och nyttjade därför Oslo som huvudkvarter för organisationen under andra världskriget.
De svenska medlemmarnas främsta uppgift var att störa den allt intensivare svenska malmexporten till Tyskland under 1930-talet, ett Tyskland som rustade för krig. Den mest framgångsrika förgreningen av organisationen fanns i Norge där den gick under namnet Osvaldgruppen.
Mellan 1936-1941 var Ernst Wollweber av Gestapo den mest eftersökta mannen i Europa. Under andra världskriget, maj 1940, greps Ernst Wollweber av svensk militärpatrull vid en rutinkontroll vid Ottebols järnvägstation.[5] Han satt i svenskt fängelse under större delen av kriget – något som troligtvis räddade hans liv. Tyskarna krävde upprepade gånger hans utlämning.[6] Men frigavs 1944 därvid han flög till Moskva.[1]
Efter Ernst Wollwebes död 1967 fann man hans memoarer nergrävda i hans trädgård.
Källor
Fotnoter
- ↑ 1,0 1,1 1,2 1,3 Agrell, Wilhelm: Maskerad front: Kalla krigets underrättelsehistoria, Historiska Media, Falun 2008 "7",, sid. 125. ISBN 978-91-85507-97-9.
- ↑ Agrell, Wilhelm: Stockholm som spioncentral, Historiska Media, 2006, sid. 58-59. ISBN 91-85377-09-0.
- ↑ 3,0 3,1 Agrell, Wilhelm: Maskerad front: Kalla krigets underrättelsehistoria, Historiska Media, Falun 2008 "2",, sid. 42. ISBN 978-91-85507-97-9.
- ↑ Lennart W, Frick; Lars Rosander: Bakom hemligstämpeln, Historiska Media, Lund 2004, sid. 162. ISBN 91-85087-11-8.
- ↑ 5,0 5,1 Lennart W, Frick; Lars Rosander: Bakom hemligstämpeln, Historiska Media, Lund 2004, sid. 163. ISBN 91-85087-11-8.
- ↑ Lennart W, Frick; Lars Rosander: Bakom hemligstämpeln, Historiska Media, Lund 2004, sid. 88. ISBN 91-85087-11-8.
