Från Rilpedia

Riksdagshusbranden kallas den eldsvåda som härjade Berlins riksdagshus den 27 februari 1933

Ett ögonvittne, Hans Flöter, såg vid niotiden hur fönster krossades och en person som rörde sig inne i riksdagshuset. Flöter larmade brandkåren och polisen. Brandkåren kom dock på grund av isbelagda gator och felkörningar för sent. Riksdagshuset förstördes till stora delar. Adolf Hitler, Hermann Göring och Joseph Goebbels anlände omedelbart till brandplatsen. Det visade sig vara helt klart att branden var anlagd. En holländsk tidigare medlem i kommunistpartiet, Marinus van der Lubbe, som ansågs vara sinnesjuk, greps för anstiftan till branden. Naziledarna förklarade genast att kommunisterna låg bakom branden. Göring gav order om att alla kommunistiska riksdagsmän skulle arresteras. Alla socialistiska tidningar förbjöds att komma ut. Yttrandefriheten och tryckfriheten upphävdes. Polisen fick rätt att gripa alla motståndare till nazistregimen. Även om Hitler utnämnts till rikskansler hade nazisterna ännu inte fått hela makten, och därför skulle de använda riksdagshusbranden för att införa den nazistiska diktaturen.

Hitler hade tillträtt som Rikskansler den 30 januari som ledare för en koalitionsregering. Hans första åtgärd blev att begära att Tysklands president Hindenburg skulle upplösa riksdagen. Hindenburg biföll denna begäran och valdagen fastställdes till den 5 mars 1933. I valet den 5 mars 1933 fick nationalsocialisterna 43,9 procent av rösterna.

Hitler syfte med nyvalet var att stärka det nationalsocialistiska partiets ställning i riksdagen för att kunna införa fullmaktslagarna enligt Artikel 48 i Weimarförfattningen. För detta fordrades 2/3 majoritet i riksdagen och nationalsocialisterna hade bara 32% av platserna i riksdagen innan nyvalet. Fullmaktslagarna hade tidigare bara använts en gång tidigare, det var 1923-1924 och syftet var då att bekämpa hyperinflationen.

Fullmaktslagarna antogs av riksdagen den 23 mars med röstsiffrorna 441 för och 94 mot, och dessa gav Hitler extraordinära maktbefogenheter. Därmed hade Hitler fått en formellt legal bas för sin diktatur.

Marinus van der Lubbe dömdes till döden för mordbrand och avrättades i januari 1934. Det florerade dock mycket tidigt rykten om att nazisterna själva hade stuckit riksdagshuset i brand för att kunna skylla det hela på sina politiska motståndare. Hitler åberopade några lagar om "undantagstillstånd i extrema situationer", vilket innebär att ett lands ledare har rätt att fatta beslut själv utan att beslut först måste tas i regering och riksdag, d.v.s. att landets statsminister för ett kort ögonblick blir det högsta beslutsfattande organet. För att dessa lagar skall kunna träda i kraft måste däremot en enig riksdag fatta beslut om att införa undantagstillstånd. Följaktligen blev Hitler det högsta beslutsfattande organet i Tyskland.