Magiska varelser i Harry Potter
Från Rilpedia
Lista över fiktiva djur och varelser som förekommer i J.K. Rowlings böcker om Harry Potter. Många av djuren blev kända då J.K. Rowling släppte boken Fantastiska vidunder och var man hittar dem som ska föreställa en skolbok från Harry Potters värld.
Husdjur
Aragog
| Aragog | |
| Röst | Julian Glover |
|---|---|
| Information | |
| Kön | Hane |
| Hårfärg | Grått |
| Ögonfärg | Svarta |
| Bostad | Den förbjudna skogen |
| Art | Akromantel |
| Ägare | Rubeus Hagrid |
| Magiska krafter | Kan tala |
Aragog, 1940-1997, är en fiktiv talande jättespindel (akromantel) som bor i Den förbjudna skogen.
Aragog var en varelse av arten Akromantel - ett enormt, talande, spindel-liknande djur som utstötte ett unikt, klickade ljud då han jagade efter byten. Namnet Aragog kommer från "aranea", som betyder spindel på latin och "Gog", som är en jätte från romersk mytologi.
Karaktären Rubeus Hagrid fick Aragog i ett ägg när han var en elev på Hogwarts och förvarade ägget i en låst träkista. Tom Dolder, den unge Voldemort, anklagade Hagrid för att ha släppt lös monstret från Hemligheternas kammare under deras skoltid. Trots att detta var falskt blev Hagrid relegerad från Hogwarts. Hagrid räddade Aragog undan en avlivning och tog honom till Den förbjudna skogen. Väl i skogen gifte sig Aragog med en annan akromantel, Mosag och de producerade tillsammans tusentals spindelägg. Det visade sig i Harry Potter och Hemligheternas kammare att det var Aragog som hindrade de andra spindlarna, som vanligen äter människokött, från att attackera Hagrid, vilket han hade svårt att tro. Detta tedde sig inte lika otroligt för Harry och Ron, då de nästan blev uppätna av Aragog och hans underlydande spindlar, även det i den andra boken i serien. Aragog dör i den sjätte boken, Harry Potter och Halvblodsprinsen. Harry går på begravningen tillsammans med Hagrid och Horace Snigelhorn. Den senare visar sig inte sörja Aragog, utan är bara ute efter dess mycket värdefulla gift.
Något år senare, i Harry Potter och dödsrelikerna, återvänder Aragogs avkommor till skolområdet. De har drivits ut ur Den Förbjudna Skogen och attackerar såväl Dödsätare som elever under Slaget om Hogwarts.
Errol
| Errol | |
| Information | |
|---|---|
| Kön | Hane |
| Bostad | Kråkboet |
| Art | lappuggla |
| Ägare | Familjen Weasley |
Errol är en till åldern stigen lappuggla och tjänstgör som Familjen Weasleys postuggla. Errol har problem med att leverera post på grund av sin höga ålder; han behöver ofta hjälp och uppbackning från andra ugglor. Errol har hittats medvetslös ett flertal gånger, oftast efter att ha krockat eller helt enkelt på grund av utmattning.
Fang
| Fang | |
| Skådespelare | Porträtteras av en Mastino Napoletano i filmerna. |
|---|---|
| Information | |
| Kön | Hane |
| Hårfärg | Grå-brunt |
| Ögonfärg | Svart-bruna |
| Bostad | Hagrids stuga |
| Art | Hund |
| Ägare | Rubeus Hagrid |
Fang är en stor hund, som förutom sin enorma storlek, verkar vara en helt vanlig hund. Även om Fangs uppenbarelse ter sig skrämmande, är han enligt Rubeus Hagrid en "jäkla fegis". Fang är högljudd och kärvänlig mot de han älskar och han verkar särskilt gilla Harry och ibland även Hermione. Fang är, precis som sin husse, inte så farlig som han ser ut; han gillar att slicka Harry, Ron och Hermione i ansiktet och runt öronen, under de många gånger trion besöker Hagrids stuga.
Fang nämns ofta i böckerna. I Harry Potter och de vises sten går Fang tillsammans med Harry, Hermione, Hagrid, Draco Malfoy och Neville Longbottom till den Förbjudna Skogen för att leta efter en skadad enhörning. I den följande boken, Harry Potter och Hemligheternas kammare går han återigen till skogen tillsammans med Harry och Ron. Inne i skogen blir han vettskrämd av de gigantiska akromantlarna och Arthur Weasleys flygande Ford Anglia. I Harry Potter och Halvblodsprinsen sätter några dödsätare eld på Hagrids stuga, vilken Fang finns i, men Harry hinner släcka den med hjälp av sin trollstav innan Fang hinner skadas. I Harry Potter och dödsrelikerna deltar Fang och Hagrid i Slaget om Hogwarts, men exakt vad Fang gör är oklart. Han ses sist springa iväg efter ha blivit skrämd när en vas krossades.
Fawkes
| Fawkes | |
| Fawkes, ritad av ett fan | |
| Information | |
|---|---|
| Kön | Hane |
| Art | Fågel Fenix |
| Ägare | Albus Dumbledore |
| Magiska krafter | Kan bära tunga bördor, tårarna har läkande effekt, hoppfull sång, kan återfödas genom att brinna upp, kan dyka upp och försvinna var som helst efter behov. |
Fawkes är en Fågel Fenix som tillhör Albus Dumbledore. Fawkes är motsatsen till Voldemorts orm Nagini. Fawkes är röd och guldfärgad, de traditionella färgerna för Gryffindorelevhemmet. Det kan vara ett sammanträffande, och många rykten har funnits angående detta. Rowling har dock sagt att Fawkes bara har varit ägd av Dumbledore, och aldrig av Godric Gryffindor.
Fawkes är en mäktig magisk varelse, och har en mängd förmågor, men alla är inte kända. Men dess tårar har en väldigt läkande kraft (han räddar Harry från att dö av basiliskens gift i hemligheternas kammare. Fenixstjärtfjädrar passar som det som inkluderas i vissa trollstavar, och Fawkes har endast gett fjädrar åt två trollstavar Voldemorts och Harrys trollstavar. Tama fenixar är väldigt sällsynta, och han är motståndskraftig som Albus Dumbledores förmågor och person. Fawkes är en växtätare. En Fenix fågel har också en mycket vacker och sällsam sång.
Varje gång Fawkes dör, vare sig det är av ålderdom eller våld, börjar han brinna och återföds ur askan som en babyfenix. Som vuxen är han stor som en svan och väldigt vacker, men då han är liten ser han ut som en ful naken nyfödd kyckling och i sin ålderdom har Fawkes en mörk, slapp fjäderdräkt.
Fawkes spelar en mycket speciell roll i Harry Potter och Hemligheternas kammare, då han hjälper Harry att bli av med Salazar Slytherins basilisk. Fawkes urholkar Basiliskens ögon, vilket gör den blind och hindrar den från att döda genom sin blick. Harry bits sedan av basilisken, och dör nästan av giftet. Fawkes låter sina tårar droppa i Harrys sår, vilket läker. Han hjälper även Harry, Ginny, Ron och Gyllenroy Lockman tillbaka till slottet.
I Harry Potter och den flammande bägaren visar det sig att Dumbledores Patronus har formen av en Fågel Fenix. I Harry Potter och Fenixorden varnar Fawkes Dumbledore när Dolores Umbridge lämnar sitt kontor, genom att låta en fjäder framträda på kontoret. Senare i boken, rymmer Dumbledore från Ministeriearbetare på Hogwarts genom att använda Fawkes för att komma bort, trots att vanlig Spöktransferens är omöjlig inom Hogwarts område. Under duellen mellan Voldemort och Dumbledore på Trolldomsministeriet i slutet av boken, räddar Fawkes Dumbledores liv då han sväljer Avada Kedavra-förbannelsen från Voldemort. Fawkes börjar då brinna och återföds ur askan som en babyfenix.
Efter Dumbledores död i Harry Potter och Halvblodsprinsen, hörs Fawkes sjunga en klagosång till minne av honom. Då Fawkes slutar sjunga, vet Harry att Fawkes har lämnat Hogwarts för alltid.
Fluffy
| Fluffy | |
| Information | |
|---|---|
| Kön | Hane |
| Hårfärg | Svartbrun |
| Ögonfärg | Svarta |
| Bostad | Tredje Våningen |
| Art | Hund/Kerberos |
| Ägare | Rubeus Hagrid |
| Magiska krafter | Allmän helveteshund |
Fluffy är en enorm trehövdad hund, antagligen av typen kerberos, som införskaffades av Hagrid för att vakta ingången till tunneln som ledde till De Vises Sten. Det enda sättet att ta sig förbi den blodtörstande Fluffy var att vyssja honom till sömns genom att spela musik.
I boken Harry Potter och de vises sten, råkar Harry, Ron och Hermione av misstag träffa på Fluffy då de sprang ifrån vaktmästaren Argus Filch. Under allhelgonahelgen såg Harry och Ron Severus Snape gå in genom dörren till salen där Fluffy befann sig, vilket ledde till att han starkt misstänktes av Harry och Ron. Det visar sig dock senare att Snape följde efter Professor Quirell in i salen. Quirell tog sig förbi Fluffy genom att förhäxa en harpa att spela en lugn melodi. Harry, Ron och Hermione använde en flöjt som Harry fått av Hagrid, för att få Fluffy att somna.
I boken får Hagrid Fluffy från en grek han mötte på en pub, men i filmen säger han att han fick den från en irländare. Steve Kloves, som skrev manuset, sa att han skrev att Fluffy kom från en grek, men att det ändrades någon gång under vägen.
Fluffys uppenbarelse baseras på Kerberos, den trehövdade hunden som inom grekisk mytologi vaktade porten till underjorden. Precis som Fluffy, var det enda sättet att ta sig förbi Kerberos genom att söva den med musik.
Hedwig
| Hedwig | |
| Information | |
|---|---|
| Kön | Hona |
| Art | Fjälluggla |
| Ägare | Harry Potter |
| Magiska krafter | Inga, förutom att kunna hitta och leverera post till i princip vem som helst |
Hedwig är Harry Potters uggla. I Harry Potter-filmerna spelas hon av en fjälluggla av hankön. Hedwig är en gåva till Harry Potter från Hagrid i första boken i serien, inhandlad i Diagongränden då de är och handlar alla saker Harry behöver till Hogwarts. Namnet Hedwig hittade Harry i sin skolbok Magins historia.
I serien är ugglor använda av häxor och trollkarlar för att skicka brev och andra saker till varandra. Att Harry Potter har Hedwig hemma under sommarloven skapar ännu mer utrymme för konflikter mellan Harry och hans mugglarsläktingar Dursley.
Harry verkar vara sammanbunden med Hedwig, som en vanlig husdjursägare skulle vara. I den femte boken i serien, känner Harry Potter sig ledsen när han varit arg på Hedwig, och är också med henne när han är ensam. I samma bok blir Hedwig skadad när hon flyger med ett meddelande mellan Harry och Sirius Black. Orsaken till det var aldrig helt förklarad, men Dolores Umbridge blev misstänkt senare i boken när hon började läsa utgående och inkommande post. I den sjunde boken dödas Hedwig av en dödsätare.
Hermes
| Hermes | |
| Information | |
|---|---|
| Kön | Hane |
| Art | Uggla |
| Ägare | Percy Weasley |
Hermes är en vanlig brevuggla som familjen Weasley gav till Percy Weasley när han blev prefekt under sitt femte skolår.
Krumben
| Krumben | |
| Information | |
|---|---|
| Kön | Hane |
| Hårfärg | Röd-gul |
| Art | 50% katt, 50% knizzlare |
| Ägare | Hermione Granger |
Krumben är en mycket krumbent katt, rödgul till färgen med tjock yvig svans och tillplattad nos. Han tillhör Hermione som köpte honom i en zooaffär i Diagongränden precis innan hon började sitt tredje år på Hogwarts. Krumben hade då varit länge i djuraffären eftersom ingen ville ha honom.
Krumben ser ut som en vanlig katt, men är i själva verket en korsning mellan katt och knizzlare [1]. Han är därför betydligt intelligentare än en vanlig katt och har förmågan att upptäcka misstänkta saker och personer. Bland annat lyckades han upptäcka att Rons tama råtta Scabbers egentligen var Peter Pettigrew. Katten har också visat sig kritisk till Harrys och Rons regelbundna fuskande med läxorna i Spådomskonst, men om det beror på knizzlare instinkter eller prägling av Hermione är oklart.
I tredje boken träffar Krumben under ett av sina strövtåg runt Hogwarts på Sirius och blir mycket fäst vid honom. Sirius har kommit till Hogwarts för att försöka få tag på Peter Pettigrew (som är förklädd till Scabbers) för att hämnas mordet på Harrys föräldrar 12 år tidigare. Men eftersom Sirius är på flykt från trollkarlsfängelset Azkaban har han problem med att komma tillräckligt nära Ron för att själv kunna konfrontera Pettigrew. Därför förmår han Krumben att försöka kidnappa Rons husdjur. Innan Sirius under dramatiska former ger sig till känna för Harry, Ron och Hermione så skapar Krumbens jakt på Pettigrew stora konflikter mellan Ron och Hermione, eftersom Ron tror att Krumben endast är ute efter att äta upp hans långsvansade husdjur.
Nagini
| Nagini | |
| Information | |
|---|---|
| Kön | Hona |
| Art | Orm, en Naga en magisk ormart som härstammar från Indien |
| Ägare | Lord Voldemort |
| Magiska krafter | Horrokrux, Naginis gift gör det svårare för sår att läka |
| Lojalitet | Lord Voldemort |
Nagini är en orm och ett husdjur som tillhör Lord Voldemort, en ormviskare, som är kapabel att kommunicera med henne. Nagini verkar vara Voldemorts motsvarighet till Albus Dumbledores husdjur, fenixen Fawkes. Hon verkar vara ännu mer än så, själsligt förtrolig till Voldemort och delar ett mycket nära vänskapsförbund med sin mästare.
Under Harrys fjärde år på Hogwarts använde Voldemort Naginis gift för att överleva. Efter att Voldemort fick tillbaka sin riktiga kropp stannade Nagini kvar som hans tjänare/husdjur.
Naginis framträdanden
Läsare kan för första gången läsa om Nagini i det första kapitlet i Harry Potter och den flammande bägaren. I det kapitlet befinner sig Voldemort, Peter Pettigrew och Nagini i Voldemorts föräldrars övergivna hus (Dolderhuset) och diskuterar hur de ska döda Harry Potter. Nagini är den första som upptäcker Frank Bryce, trädgårdsmästaren, och använder ormspråket för att varna Voldemort om Bryces närvaro. Bryce blir mördad av Voldemort.
I Harry Potter och Fenixorden bevittnade Harry hur Nagini gick till attack mot Arthur Weasley i en av sina drömmar. Harry såg allt från Naginis perspektiv och kände sig som en orm. Albus Dumbledore förklarade senare att detta berodde på sammanlänkningen mellan Harry och Voldemort (som hade tagit kontroll över Nagini).
I Harry Potter och Halvblodsprinsen säger Dumbledore att han tror att Nagini är en horrokrux, vilket visar sig stämma i den avslutande boken Harry Potter och dödsrelikerna. Nagini dödas till slut av Neville Longbottom med hjälp av Gryffindors svärd.
Man vet inte exakt vilken sorts orm Nagini är, men man vet att hon har gift. I Harry Potter och Fenixorden avslöjas det också att Naginis gift gör det svårt för sår att läka, därför är hon den raka motsatsen till fenixen (som gör att sår läker fortare).
Norbert
| Norbert/Roberta | |
| Information | |
|---|---|
| Kön | Hona (alla trodde att det var en hane först, men i den sjunde boken visade sig motsatsen när hon får ungar) |
| Bostad | Hagrids stuga, Rumänien |
| Art | Drake, Norsk ryggdrake |
| Ägare | Rubeus Hagrid, senare Charlie Weasley |
| Magiska krafter | Eldsprutande, flygande |
Norbert är en norsk ryggdrake som Hagrid vann av en främling på puben Svinhuvudet, då Norbert bara var ett ägg. Drakägg är förbjudna enligt Trolldomsministeriet. Då ägget kläckts växte Norbert fort och Harry, Ron och Hermione föreslår Hagrid att det vore bäst om Rons bror, Charlie Weasley, tog hand om draken där han arbetade i Rumänien med just drakar.
Den norska ryggdraken liknar taggsvansen i de flesta avseenden, men istället för svanspiggar har den norska ryggdraken utvecklat mycket framträdande kolsvarta taggar på ryggen. Den är mycket aggressiv mot sina artfränder och är nuförtiden en av de mest sällsynta drakarterna.
Den norska ryggdraken är känd för att anfalla de flesta stora landlevande däggdjur och livnär sig också, till skillnad från andra drakar, på djur som lever i vatten. En grundlös rapport påstår att en ryggdrake 1802 släpade bort en hel valunge vid Norges kust.
Äggen är svarta och ungarna lär sig spruta eld mycket tidigare än andra arter (vid två till tre månaders ålder).
Mrs. Norris
| Mrs. Norris | |
| Information | |
|---|---|
| Kön | Hona |
| Bostad | Hogwarts |
| Art | Katt |
| Ägare | Argus Filch |
Mrs. Norris är vaktmästaren Argus Filchs katt. Han har en minst sagt speciell relation till Mrs. Norris, bland annat kallar han henne hela tiden för "min älskade".
Mrs. Norris "arbetar" som övervakare av korridorerna och spion för Filchs räkning när hon observerar studenter som håller på med tvivelaktiga aktiviteter eller är ur säng efter läggdags. Om detta händer, är Filch vid "brottsplatsen" på endast några sekunder. Mrs. Norris har en vana att följa efter Hagrid vart han än går, när han är inne i själva slottet; antagligen på Filchs order. Enligt J.K. Rowling, finns det inte något särskilt magiskt med Mrs. Norris, förutom att hon är en intelligent och smått obehaglig katt. Det är många Hogwartselevers ambition att ge Mrs. Norris en redig spark.
Piggy
| Piggelin | |
| Information | |
|---|---|
| Kön | Hane |
| Bostad | Uggletornet |
| Art | uggla |
| Ägare | Ron Weasley |
Piggelin, eller Piggy, (engelska: Pig eller Pigwidgeon), är Ron Weasleys uggla, som han fick i present av Sirius Black. Piggy är mycket liten och flyger ofta runt, runt och hoar gällt.
Scabbers
| Scabbers | |
| Information | |
|---|---|
| Kön | Hane (/man) |
| Hårfärg | Grått |
| Ögonfärg | Gråa |
| Bostad | Kråkboet och Gryffindors elevhem |
| Art | Råtta (/människa) |
| Ägare | tidigare Familjen Weasley |
| Magiska krafter | Animagus, dock är det Peter Pettigrew som är det, som råtta har Scabbers inga krafter alls |
Scabbers är en råtta, som tillhörde familjen Weasley från Voldemorts fall till ett år innan hans återkomst. Scabbers var egentligen Peter Pettigrew, Slingersvans. Pettigrew ansåg att det var bäst för hans egen säkerhet att anta skepnaden som en råtta permanent. Scabbers tillhörde från början Percy Weasley, men gavs till Ron Weasley när denne skulle börja sitt första år på Hogwarts.
Trevor
| Trevor | |
| Information | |
|---|---|
| Kön | Hane |
| Bostad | Gryffindors elevhem |
| Art | Padda |
| Ägare | Neville Longbottom |
Trevor är en padda som Neville Longbottom har som husdjur. Neville fick Trevor av sin morbror Algie då han skulle börja på Hogwarts. Neville tappar bort Trevor, eller så rymmer Trevor, regelbundet; första gången Neville och Trevor nämns är i första boken, Harry Potter och de vises sten då Neville får hjälp av Hermione att leta efter Trevot på Hogwartsexpressen. Letandet är det första mötet mellan Harry Potter, Ron Weasley och Hermione Granger, som då hamnar i samma tågkupé. Trevor hittas senare av Hagrid efter förstaårselevernas traditionella båttur över sjön till Hogwarts.
Neville tar antagligen med sig Trevor till lektionerna, eftersom paddan ofta medverkar i undervisningen på oilka sätt. Professor Flitwick fick Trevor att flyga runt i klassrummet och Severus Snape använde honom för att testa Nevilles krympningsdryck.
Trevor har överlevt genom hela serien och fortsatt sina rymningsförsök. Bara i den sista boken, Harry Potter och dödsrelikerna, nämns inte Trevor över huvudtaget.
Vingfåle
| Vingfåle/Vittervinge | |
| (bild) | |
| Information | |
|---|---|
| Kön | Hane |
| Art | Hippogriff |
| Ägare | Rubeus Hagrid |
Vingfåle, senare kallad Vittervinge, är en hippogriff, som kan liknas vid en korsning av en häst, ett lejon och en örn.
Vingfåle introduceras för första gången tillsammans med elva andra hippogrifer under en av Hagrids lektioner i Skötsel av Magiska Djur och Varelser. Hagrid förklarar att hippogrifer är väldigt lugna djur, men att de samtidigt är kraftfulla och mycket känsliga. Hippogrifer kräver stor respekt av andra varelser, till exempel människor. Under lektionen närmar sig Harry Potter Vingfåle med framgång och blir till och med erbjuden att rida på honom runt i inhägnaden. Harry måste fortfarande buga djupt innan han gör någonting, men Vingfåle tyckts ha fattat tyckte för Harry från början. Draco Malfoy vill försöka visa sig bättre än Harry och går arrogant fram till Vingfåle. Då Vingfålle snabbt blir mycket förargad av Dracos beteende, river Vingfåle Dracos arm med sin klo. Draco låtsas att vara mycket mer skadad än han egentligen är och lyckas övertyga sin far, Lucius Malfoy, att använda sin politiska makt till att döma Vingfåle till döden. Trots Hagrids idoga protester kommer bödeln Walden Macnair till Hogwarts för att avrätta Vingfåle.
Tack vare att Hermione Granger och Harry vänt tiden med hjälp av en tidvändare lyckas hon och Harry rädda Vingfåle och samtidigt rädda Sirius Black som satt fängslad i tornet, även han i väntan på avrättning. Sirius flyr till säkerhet på Vingfåles rygg. Under den större delen av Harrys fjärde år på Hogwarts gömmer sig Sirius och Vingfåle tillsammans i en grotta i bergen ovanför Hogsmeade. Efter detta flyttar de till Grimmaldiplan 12, där Vingfåle bor i Sirius mors gamla sovrum.
I Harry Potter och Halvblodsprinsen ärver Harry Vingfåle av Sirius, efter dennes död. Harry lämnar över ansvaret av Vingfåles skötsel till Hagrid och för att inte väcka misstanke döper de om honom till Vittervinge. Som det extremt lojala djur han är, jagar Vingfåle bort Snape från Harry genom att fälla ut sina klor. Även Vingfåle är med i Slaget om Hogwarts då han leder Hogwarts testraler mot Voldemorts jättar.
Övriga
- Arnold - Ginny Weasleys pygmépuff.
- Binky - Lavender Browns kanin.
- Ripper - Marjorie Dursleys hund.
- Mr. Paws, Snowy, Tibbles och Tufty - Arabella Figgs katter (knizzlare).
Vilda varelser förekommande i Harry Potter-böckerna
Akromantel
- Beskrivning: Akromanteln liknar en spindel och har åtta ögon. Benen kan bli upp till 5 meter långa och akromantlar är ovanligt håriga, även för att vara spindlar. Akromanteln har stora kniptänder vid munnen och vid irritation eller ilska ger dessa ifrån sig ett klickande ljud. Akromanteln lever endas i Borneos djungler och kan tala. Undkommer man en akromantel har man haft en väldigt stor tur.
- Framträdande: I Harry Potter och Hemligheternas kammare där Harry Potter och Ron Weasley möter en i Den förbjudna skogen tillsammans med flera av dess barn som inte uppnått full storlek än. Denna akromantel är Aragog, som Hagrid tog hand om under den tid han gick på skolan, vilket ledde till hans relegering.
Basilisk
- Beskrivning: Basilisken är en stor giftgrön orm med två gula ögon som har förmågan att döda den som tittar in i dem. Ifall offret inte tittar direkt in i basiliskens ögon utan istället ser dem genom exempelvis en spegel blir offret förstenat och kan återuppväckas med ett elixir från en fullvuxen mandragoraplanta. Det enda en Basilisk fruktar, är när en tupp galer för då vittrar den sönder.
- Framträdande: Harry Potter kämpar mot Salazar Slytherins basilisk i Harry Potter och Hemligheternas kammare.
Boggart
- Beskrivning: En boggart förvandlar sig till det som den som står närmast är mest rädd för; därför vet ingen hur en boggart "egentligen" ser ut. För att "besegra" skräckeffekten hos en boggart kan man föreställa sig boggarten i en humoristisk situation och samtidigt som man uttalar trollformeln riddiculus. Det är bra att vara flera när man ska besegra en boggart, eftersom den då blir osäker vad den ska förvandla sig till, samt om man blir för rädd för att agera.
- Boggarten trivs i mörka och trånga utrymmen och det som boggartar avskyr allra mest är skratt.
- Framträdande: Två olika boggarter har beskrivit i böckerna. Den första mötte Harry Potter och hans vänner under deras tredje år på Hogwarts. Den dåvarande läraren i Försvar mot Svartkonster, Remus Lupin, tog med sig en boggart, som han förvarade i ett skåp, till en lektion.
- Lupin hittar en till boggart som kom väl till användning för Harry, eftersom den för honom antar skepnaden av en dementor. Harry tränar att bekämpa dementorer tillsammans med Lupin på det här sättet.(utanför lektioner)
- Den andra boggarten som har beskrivits är den som gömde sig i en byrålåda på Grimmaldiplan 12. Det var under storstädningen av huset som boggarten hittades av Molly Weasley. Mrs. Weasley var förberedd på detta, och ser alla sin barn och Harry, i tur och ordning, ligga döda. Harry kliver rakt in i detta och tror sig se hela familjen Weasley döda, men Lupin kommer till undsättning och tar bort boggarten.
Böjsvans
- Beskrivning: Böjsvansen, även kallad bågsvans, är en "trädväktare" och ser ut som en kvist. De vaktar träd som är lämpliga att användas till trollstavar. Böjsvansar är väldigt sköra men har starka nypor och vassa tänder. De är mycket misstänksamma mot allt man bjuder dem på utom gråsuggor. När man behöver trä till en trollstav, kan det vara lämpligt att muta eventuella böjsvansar med gråsuggor.
- Framträdande: Harrys klass i Skötsel och vård av magiska djur får i uppgift av Professor Grubbly-Plank under femte året att sköta böjsvansar.
Dementor
-
- Huvudartikel: Dementor
- Beskrivning: Dementorerna är bland de grymmaste varelserna på jorden. Deras förmåga är att suga ut de finaste minnen offret har, tills offret bara har de värsta minnen kvar, och vill det sig riktigt illa kan en dementor utdela en "kyss" då den suger ut själen ur människan. Dementorerna är väktare på trollkars fängelset Azkaban.
- Framträdande: I Harry Potter och fången från Azkaban har Dumbledore dementorerna som väktare på Hogwarts för att finna den ökände mördaren Sirius Black, som i slutet av boken/filmen, visar sig vara en av de goda.I Harry Potter och fenixordern anfaller två dementorer Harry och hans kusin dudley.
Drake
- Drakar är väldigt sällsynta, och det finns inte särskilt många av dem kvar i Storbritannien (förutom de vanliga walesiska gröna och de svarta från Hebriderna).
- Några av de mer kända utländska arterna är:
-
- Ungersk Taggsvans - en del säger att det är den farligaste draken av alla, och det var den som Harry mötte i Harry Potter och den flammande bägaren. Det är en svart drake med vassa taggar över ryggen och svansen.
- walesisk grön draken som Fleur Delacour hade på sin lott i den första upgiften i magis trekamp. (Harry Potter och den flammande bägaren)
- Svenskt Kortnosing - en silverblå drake med kort nos. Det var draken som Cedric Diggory mötte.
- Kinesisk Eldboll - draken som Viktor Krum mötte. Den har flammande röda fjäll och är väldigt pricksäker.
-
- Norsk ryggdrake - en svart drake. Rubeus Hagrids födde upp en sådan i den första boken. Det gick åt massor av konjak och kycklingblod. Hagrid döpte sin drake till Norbert. Norbert var olagligt importerad och därför så blev han snart ett stort problem. Som tur var kunde Charlie Weasley hjälpa till och smuggla honom till Rumänien.
-
-
- Se även drake
-
 |
Detta korta avsnitt behöver utökas. |
Enhörning
- Beskrivning: Hela enhörningen är en mycket magisk varelse, i synnerhet dess blod, horn och hår. Enhörningen undviker oftast kontakt med människor, men fäster sig lättare vid häxor än trollkarlar. Enhörningen är mycket svår att fånga, tack vare sin vishet och snabbhet. Som föl är enhörningen guldfärgad och och då kan även män/trollkarlar få kela med dem. När enhörningen blir två år får den sitt horn, och först när den är vuxen blir den silvervit.
- Framträdande: I Harry Potter och de vises sten dödas ett par enhörningar av Lord Voldemort som behöver blodet för att kunna hålla sig vid liv.
Ghoul
- Beskrivning: En ghoul är trots sitt utseende ingen farlig varelse. Ghoulen liknar ett slemmigt troll utrustat med kanintänder. Ghoulen har inget naturligt habitat, utan finns som husdjur och på vindar och i lador, där den livnär sig på insekter; till favoriterna hör spindlar och malar.
- Ghoular har aldrig attackerat någon människa, utan kastar bara saker omkring sig och morrar om man råkar trampa på den. Avdelningen för övervakning av magiska skapelser har en specialstyrka avsatt för att ta bort ghoular, särskilt i bostäder som nyligen blivit bebodda av mugglare. I trollkarlsfamiljer brukar djuret istället bli ett kärt husdjur.
- Framträdande: I Harry Potter och dödsrelikerna använder Ron Weasley en ghoul som skulle låtsas vara han själv, då han hade anmält sig sjuk, fast han egentligen var ute på jakt efter horrokruxer.
Grindylogg
- Beskrivning: Grindyloggen lever under vattnet. De ser ut som ett litet grönt troll med horn och skägg. De lever djupt nere på botten bland sjöväxterna, och när någon simmar förbi så griper de tag i en och drar ner de på botten.
- Framträdande: I boken Harry Potter och den flammande bägaren så blir Fleur Delacour en deltagare i den magiska trekampen stoppad av en grindylogg under den andra prövningen.
Inferius
- Beskrivning:En inferius, plural inferier, är en död kropp, ett lik, som väckts till nytt liv av en ond trollkarl. Den är inte levande, utan snarare som en marionett som lyder trollkarlen, enligt Severus Snape. Lord Voldemort hade under sin storhetstid en hel armé av dem. En inferius kan jämföras med en zombie. Till skillnad från spöken kan inte inferier tänka själva, och de har fått en speciell uppgift av en svartkonstnär. Inferier är svåra att skada med magi, men kan lätt skadas av eld och ljus. Då de besegrats blir de återigen passiva.
- Skillnaderna mellan spöken och inferier är stora. Som Harry Potter sa, så är spöken genomskinliga (de är inte solida), vilket inte är fallet med en inferius. Ett spöke är vid medvetande men har ingen kropp, men en inferius har inget medvetande, men dock en kropp. En inferius är mer eller mindre som en zombie, men närmre zombierna i voodooreligionerna än vad som ofta visas i filmer.
- Framträdande: Inferier vaktade Lord Voldemorts (falska) horrokrux i grottan, Slytherins medaljong. De var passiva tills de har möjlighet att agera, när Dumbledore var skadad och Harry var rädd och panikslagen. Uppgiften utfördes sedan, dock obetänksamt och tanklöst, eftersom de inte kan tänka. Harry testade flertalet förbannelser, som Lamslå, Sectumsempra, men ingen av dem fungerade. Dock lyckades Dumbledore få medvetandet tillbaka och skapade en ring av eld, som skrämde iväg inferierna.
- Etymologi: Ordet Inferi är ett smeknamn på Hades, den grekiska dödsguden. På latin betyder inferus "under".
Kentaur
-
- Huvudartikel: Kentaurer i Harry Potter
- Beskrivning: Kentaurer är hälften människa och hälften häst. Kentaurerna är mycket visa och gamla varelser, de är fjärrskådare och brukar ofta begrunda stjärnorna efter svar på vad som komma skall. De ogillar människor, främst då deras sätt att tycka de är överlägsna alla andra varelser.
- Framträdande: Harry möter två av dem i Harry Potter och de vises sten och har en kentaur, Firenze, som spådomskonstslärare i bok 5. I Fenixorden tar kentauren Firenze över lektionerna i spådomskonst på Hogwarts. Senare i boken använder Harry och Hermione kentaurerna för att bli kvitt Dolores Umbridge. I Dödsrelikerna är kentaurerna med i slaget om Hogwarts.
Troll
- Beskrivning: Ett troll är en, i viss mån, människoliknande varelse som brukar bli tre och en halv meter lång och väger tre ton. Troll härstammar från Skandinavien, men finns också i Storbritannien, på Irland och andra delar av norra Europa. Troll livnär sig på rått kött, men om det kommer från människor eller djur tycks inte spela någon större roll.
- Troll är kända för sin dumhet och sin styrka; detta i kombination med att de är oberäkneliga och våldsamma gör att de klassas som mycket farliga. Troll kommunicerar med grymtningar; dock har en del troll lärt sig några människo-ord och lyckats yttra några meningar. Dessa intelligentare troll används som vakter.
- Det finns tre typer av troll:
- Bergstroll: Den sortens troll som Harry, Ron och Hermione träffade. Bergstroll är ofattbart korkade och mäter ungefär 12 meter, har gråaktigt skinn, klumpig kropp, platta fötter och en förskräcklig odör. Bergstrollens slem ser ut som grått och klumpigt lim.
- Skogstroll: Den här sortens troll är gröna och har tunt och stripigt hår.
- Vattentroll: Vattentrollen har horn, lilaaktigt skinn och kan ibland bo under broar.
- Framträdande: I Harry Potter och de vises sten, möter Harry Potter och Ron Weasley ett troll i ett av flickornas badrum, under en aktion där de skall undsätta Hermione Granger. Tillsammans besegrar de trollet vilket lägger grunden för trions framtida vänskap.
- Det visar sig senare att det var Professor Quirrell som släppte in trollet i skolan och att han tydligen är bra att handskas med troll.
- Dumbledore hyrde två troll att agera som säkerhetsvakter vid Tjocka Damens porträtt efter det att hon blivit attackerad. Trollen verkade vara mer intelligenta än bergstroll. Även Dolores Umbridge anlitade troll som säkerhetsvakter under sin tid på skolan.
- Hagrid nämnde att under hans resa tillsammans med Madame Maxime, mötte de några troll vid den polska gränsen. Enligt Tom Dolder brottades Hagrid med troll i Den Förbjudna Skogen för nöje under sin skoltid.
Varulv
- Beskrivning: En varulv är en människa som är hälften varg och hälften människa. Då en trollkarl under fullmåne blir biten av en varulv, förvandlas även han till en varulv vid varje fullmåne, dvs. en gång i månaden.
- Framträdande: Varulvar nämns i Harry Potter och de vises sten då Ron har hört att det lever varulvar i Den förbjudna skogen. Framträder fysiskt i Harry Potter och fången från Azkaban då Remus Lupins verkliga identitet, som varulv, avslöjas.
Även varulvarnas ledare, Fenrir Grårygg beskrivs flera gånger, både när han biter Bill Weasley och i maskopi med Lord Voldemort.
Vilie
- Beskrivning:
En vilie är ett slags förföriska naturandar som härstammar från centraleuropiska legender. Vilierna är vackra unga kvinnor, eller åtminstone så ter de sig som sådana. I en del andra berättelser sägs de vara spöken efter odöpta kvinnor, vars själar inte kan lämna jorden. I Harry Potter-böckerna, är de vackra kvinnor som när de blir uppretade blir hemska fåglar. Deras skönhet är häpnadsväckande och kan få män att uppträda dåraktigt. De har långt hår som är så ljust att det ser vitt ut.
Kända vilier:
- Fleur Weasley (25 % vilie)
- Gabrielle Delacour (25 % vilie)
- Apolline Delacour (Fleurs mor) (50 % vilie)
- Victoire Weasley (12,5 % vilie) (dotter till Fleur och Bill Weasley)
- Fleur och Gabrielle Delacours mormor (100 % vilie)
- De vilier som uppträdde på Världsmästerskapen i Quidditch.
Varelser beskrivna i Fantastiska vidunder och var man hittar dem
De flesta av dessa djur är inte med i någon av de sju böckerna om Harry Potter, utan beskrivs i boken Fantastiska vidunder och var man hittar dem som är skriven av J.K. Rowling, och är en av läroböckerna på Hogwarts. Några enstaka (t ex crup och doxy) förekommer dock någon enstaka gång i böckerna.
Askvinda
- Beskrivning: Askvindan är en orm som föds ur en eld gjord på flampulver, som låtits brinna för länge. Aksvindan har grått fjäll, och har röda ögon, som liknar glöd. Askvindor upptäcker man genom askspår utanför eldstaden.
Billywig
- Beskrivning: Billywig är en insekt som har sitt naturliga habitat i Australien. En billywig är cirka en centimeter lång, starkt safirblå och så snabb att mugglare knappt lägger märke till den; vilket oftast inte trollkarlar heller gör förrän de blivit stungna. Billywigens vingar sitter mitt uppe på huvudet och roterar mycket snabbt. I andra änden av kroppen finns en lång smal gadd. De som blir stungna av en billywig drabbas av yrsel och börjar sedan sväva. Unga australiensiska häxor och trollkarlar har i flera hundra år försökt fånga billywigar och få dem att stickas för att framkalla dessa bieffekter, men den som får för många stick kan börja sväva omkring okontrollerat flera dagar och vissa kan drabbas av svåra allergiska reaktioner som får dem att sväva för alltid.
- Torkade billywigar används i flertalet trolldrycker och tros ingå i det populära godiset Fräsande Surrbin.
Bundimun
- Beskrivning: Bundimunnarna finns numera över hela världen. En vilande bundimun kan liknas vid en klunga med gröna svampar, som dock har ögon. Om bundimunnen känner sig hotad, "skuttar" den iväg på sina långa och spindelaktiga ben.
- Bundimunnens specialitet är att ta sig in under golv och lister och på så sätt förstöra hus. En obehaglig odör avslöjar att man har haft besök av bundimunnar. Lukten kommer från ett sekret som djuret utsöndrar; ett sekret som också får husgrunden att ruttna. Det effektivaste sättet att ta bort en bundium är genom olika rengöringsförtrollningar; dock bör man kontaka Avdelningen för övervakning av Magiska djur (Sektion ohyra). Detta bör göras innan huset rasar.
Chimaera
- Beskrivning: En chimaera är ett mycket sällsynt grekiskt monster. Chimaeran är, som många andra grekisk-romerska monster, sammansatt av flera olika djur, i chmaerans fall ett lejonhuvud, en getkropp och en draksvans.
- Än så länge finns det bara ett rapporterat fall där en trollkarl ska ha lyckats döda en chimaera. Trollkarlen föll sedan av sin bevingade höst på grund av utmattning och avled själv. På grund av faran är det absolut förbjudet att handla med chimaeraägg.
Chizpurfel
- Beskrivning: Chizpurflar anses av många vara märkliga djur. Chizpurflar lever "av" magi, oftast genom trolldrycker drycker. Detta gör de genom att bosätta sig i kittlar, för att försöka slicka i sig trolldrycksrester och på det sättet växa, fysiskt och magiskt. Chizpurflar kan också börja gnaga på något magiskt föremål, till exempel en trollstav, för att komma åt den magiska kärnan.
- Det är inte svårt för en medelmåttig trollkarl att hantera en normal chizpurfel; Dock kan en ovanligt magifylld chizpurfel vara ett stort problem och det krävs ibland att Sektionen för övervakning av magiska skapelser får kallas in.
- Chizpurflar påverkar mugglarvärlden, genom att de "attackerar" nya elektroniska föremål, när de inte får tag i magiska föremål; varför vet man inte riktigt. Dock vet man att detta är ofta en anledning till att dessa apparater inte fungerar som de borde. Detta vet dock inte mugglarna om, utan hittar av någon anledning på egna förklaringar till beteendet.
Clabbert
- Beskrivning: Clabberten är ett djur med ursprung i Nordamerika. Den är numera vanligt förekommande över hela världen. Clabberten beter sig ungefär som en orangutang, eftersom det den lever i träd, där den med sina långa, smidiga armar och ben, kan svinga sig från gren till gren.
- Clabberten är däremot till utseendet ganska lik en groda, med sin gröna hårlösa hud och med simhud på händer och fötter. Clabberten skiljer sig dock från båda djuren på grund av små horn på huvudet och en mun full av sylvassa tänder.
- En clabbert får en stor, röd lysande böld i pannan då den är rädd eller anar oråd. Innan Nationella Trollkarlsförbundet (som är föregångaren till Trolldomsministeriet) förbjöd trollkarlar att ha dresserade clabbertar, hände det ofta att mugglare såg djuren i trollkarlsträdgårdar, och förundrades dels över hur vackert det var, men också vilka märkliga människor som har julpynt hela året om. Detta kunde ställa till problem och väcka misstankar, innan förbudet kom.
- Clabberten lever på ödlor och småfåglar som den hittar i träden.
Crup
- Beskrivning: En crup är ett magiskt djur som från början kommer från södra England. Crupen liknar en Jack Russell-terrier, den har dock en luven svans. Den är mycket aggressiv mot mugglare men oerhört lojal mot magiker. Crup-ägare måste ta en licens som visar att de kan handskas med djuret. Svansen måste kuperas två gånger årligen.
Doxy
- Beskrivning: Doxyn är ett flygande djur, inte helt olik fée. Skillnaden är det tjocka svarta pälsen som doxyn har samt den dubbla uppsättningen av armar och ben. Vingarna har vissa likheter med skalbaggens, ganska tjocka, böjda och blanka. Trots att doxyn ser vänlig ut, ungefär som en miniatyrmänniska, så är den giftig och har två rader med gifttänder. Doxyn gräver ner sina ägg, cirka 500 st. per gång, under marken tills de kläcks.
Dugbog
- Beskrivning: Duggboggen är ett djur, som ofta ställer till förtret hos mandragoraodlare. Anledningen är att duggboggen ibland äter upp mandragoror som ännu inte tagits om hand, och detta kan orsaka mycket klagomål, då mandragoror är värdefulla för uppfödarna/odlare. Duggboggen äter för det mesta mindre däggdjur.
- Duggbogen har tassar, och vassa tänder, som tyvärr ibland letar sig fram till människors anklar, och kan ganska mycket skada om man inte är försiktig. Den lever i träsk i Europa, Nord- och Sydamerika. Därför är det lätt att missta den för en stock eller gammal träbit.
Dödsmantel
- Beskrivning: Dödsmanteln, även kallad Levande Slöja, är en sällsynt nattvarelse som endast lever i tropiskt klimat och glider omkring på havsbottnen nattetid. Dödsmanteln liknar just en svart mantel och är ungefär en centimeter tjock; den är dock något bredare om den nyligen har slukat ett offer.
- Dödsmanteln beskrevs första gången 1782 av trollkarlen Flavius Belby, som stötte på djuret under en semester i Papua Nya Guinea. Belby är också en av då få som lyckats överleva en attack av en dödsmantel.
- Det enda sättet att stoppa en dödsmantel från sina dödliga aktiviteter är med en patronusbesvärjelse.
Eldskrabba
- Beskrvining:Trots sitt namn liknar eldskrabban mer en sköldpadda än en krabba. Eldskrabbans skal är juvelprytt och på Fiji, den enda platsen eldskrabban finns naturligt, har man upprättat reservat längs kusterna för att skydda eldskrabban.
- Eldskrabban har tidigare varit utsatt för tjuvjakt, både av mugglare och trollkarlar, av mugglare för juvelerna på skalet och av trollkarlar som använder hela skalet som exklusiva kittlar. Eldskrabban kan också försvara sig själv. När den känner sig hotad eller blir anfallen skjuter den lågor från bakdelen.
- Eldskrabban exporteras som husdjur över hela världen, men det krävs ett specialtillstånd för att få äga den.
Erkling
- Beskrivning: Erklingen är en älvliknande varelse som härstammar från Schwarzwald i Tyskland. Erklingen är något större än en gnom, ungefär en meter hög, har spetsigt ansikte och ett gällt kacklande skratt som barn tenderar att bli mycket fascinerade och förtjusta i. Med hjälp av detta skratt försöker erklingen att locka iväg barnen för att sedan äta upp dem, men tack vare det tyska trolldomsministeriets observationer har antalet dödsfall kopplat till erklingar minskat drastiskt de senaste hundra åren.
- Senast man hördes tala om ett barn som angripits av en erkling, var i fallet med den då sexårige Bruno Schmidt. Attacken slutade dock i erklingens död, då Schmidt hade sinnesnärvaro nog att slå till den med sin faders hopfällbara kittel.
Erumpent
- Beskrivning: Erumpenten är ett stort och grått vidunder som finns i Afrika. Erumpenten kan väga ändå upp till ett ton och är på avstånd mycket lätt att förväxla med en noshörning.Idag finns det få erumpenter kvar, då de bara föder en unge åt gången, samt att unga hanar stångar ihjäl varandra under parningssäsongen. Erumpenten har mycket tjock hud, som kan motstå de allra flesta trollformler och förbannelser. Den har också ett stort och mycket vasst horn samt en reptilliknande svans. Hornet, svansen och sprängvätskan används i trolldrycker, men säljs bara i begränsade upplagor eftersom de är farliga och därav underkastade av sträng kontroll.
- Erumpenten anfaller bara om de har blivit svårt provocerad och om detta inträffar blir följderna oftast katastrofala. Hornet kan tränga igenom allt från hud till metall och innehåller en vätska som spränger allt den kommit i kontakt med. Erumpenterna behandlas mycket försiktigt av de afrikanska trollkarlarna, på grund av att de är så gott som utrotningshotade men också deras farlighet.
Fe
- Beskrivning: Feen är en liten, dekorativ och mycket ointelligent varelse. Feen använd ofta som dekoration av trollkarlar och bor för det mesta i skogar eller gläntor. Trots sitt människoliknande utseende kan feerna inte tala, utan kommunicerar med sina artfränder via höga, surrande ljud.
- Feens storlek kan variera men ligger någonstans mellan två och en halv och 10 centimeter långa. Feen ser som bekant ut som en miniatyrmänniska och har insektsliknande vingar som varierar i färg beroende på art. Feerna har faktiskt ingen större magisk förmåga, bara den de använder för att försvara sig mot rovdjur, såsom varselögat. De är grälsjuka till sin natur, men på grund av sin extrema fåfänga är de lätthanterliga då man ber dem att agera prydnader.
- En fee lägger upp till 50 ägg per gång och placerar dem på undersidan av blad. När äggen kläcks förvandlas de sedvanligt till larver med klara färger. När dessa larver sedan har uppnått en ålder mellan 6 och 10 dagar, spinner de in sig själva i kokonger. Efter ytterligare en månad kommer fullvuxna feer ut.
Fjäderkraxare
- Beskrivning: Fjäderkraxaren härstammar från Mauritius. Fjäderkraxaren är en rund och klumpig fågel som inte kan flyga; den har dock andra sätt att undkomma fara, bland annat genom att försvinna i ett moln av fjädrar och dyka upp någon helt annanstans.
- Dråpligt nog kände mugglarna till fjäderkraxaren; de kallade den dock ”dodo”. Eftersom mugglarna inte visste att fjäderkraxaren har förmågan att försvinna när den vill, trodde de att de hade utrotat den helt. Detta fick mugglarna att inse hur farligt det är att utrota andra varelser. ’’Internationella Trollkarlsfederationen’’ ansåg därför att det är bäst att mugglarna aldrig får veta att fjäderkraxaren fortfarande lever och frodas.
Fwooper
- Beskrivning: En fwooper är en afrikansk fågel med en färgstark fjäderskrud som går i orange, rosa, gul och limegrön. Sedan gammalt har man använt fwooperns fjädrar till fina pennor, samt att den lägger magnifikt mönstrade ägg som är lämpade för dekoration
- Fwooperns sång låter först vacker, men gör efter en tid åhöraren vansinnig. Av säkerhetsskäl säljs därför fågeln med en tystnadsförtrollning som måste uppdateras en gång i månaden. Det krävs också en ägarlicens, då fwooprar måste hanteras ansvarsfullt.
Glumbumbel
- Beskrivning: Glumbumbeln lever i norra Europa och är en grå, luddig och flygande insekt. Glumbumbeln producerar en söt vätska som framkallar melankoli, men den används också för att bota den hybris som intag av alihotsyblad framkallar.
- Glumbumbeln bor ofta på mörka och undanskymda platser som grottor och ihåliga träd. Djuret livnär sig främst på olika typer av nässlor.
Gnom
- Beskrivning: Gnomen finns vanligen i trädgårdar i norra Europa och Nordamerika. Gnomen är cirka tre decimeter hög, har ett oproportionerligt huvud samt har hårda och beniga fötter.
- Man tar bort gnomer från trädgården på ett mycket enkelt sätt: man tar ett fast grepp runt dess fötter, snurrar dem tills de blir yra och kastar sedan dem utanför tomtgränsen. Man kan också använda sig av djuret jarvey, men detta anses numera vara för brutalt.
Griffin
- Beskrivning: Griffinen härstammar från Grekland och har även den kroppsdelar från flera olika djur; i det här fallet framben och huvud från en örn och kropp och bakben från ett lejon.
- Griffinen livnär sig i huvudsak på rått kött.
Grön malklo
- Beskrivning: Malklon kan liknas vid en hummer. Det är dock inte bra att försöka äta köttet, då det är oätligt och leder till feber och utslag. Malklon lever längs de flesta klippiga kuster i hela Europa.
- Malklon blir runt tre decimeter lång och är ljusgrön med mörkare fläckar. Malklon livnär sig i huvudsak på mindre skaldjur men gör även försök att angripa större byten. Malklons bett har en ovanlig effekt; offret får en våldsam otur i en vecka efter olyckan. Om man blivit biten av en malklo bör man avstå från alla typer av vadhållningar och spekulativa spel.
Halvmaskerad apa
- Beskrivning: Den halvmaskerad apan finns i Mellanöstern och Asien. Djuret är dock mycket svårupptäckt eftersom de kan göra sig osynliga då den känner sig hotade. De enda som kan se aporna är trollkarlar som är skickliga på att fånga dem.
- De halvmaskerade aporna är lugna, växtätande djur. De är eleganta och ståtliga apor med svarta ögon. Pälsen är lång och silverfärgad. Pälsen är mycket eftertraktad eftersom man spinner osynlighetsmantlar av den.
Imp
- Beskrivning: Impen lever bara på de brittiska öarna, då den trivs i fuktiga klimat. Den är oftast bosatt på åslätter, där den roar sig med att sätta krokben för förbipasserande. Impen förväxlas ofta med pixien, då de är lika höga, en och en halv till två decimeter. Till skillnad från pixien kan impen inte flyga och är svagare i sin färgsättning, utan istället är impen svart, grå och brun. Impen delar dock pixiens burleska humor.
- Imperna livnär sig på mindre insekter och förökar sig genom att lägga ägg. Ungarna är färdigbildade när de kläcks, förutom att de endas är två och en halv centimeter höga.
Irländsk vätte
- Beskrivning: Den irländska vätten kallas ibland för Clauricorn och har många likheter med andra små-varelser. Dock är vätten intelligentare än feen, snällare än impen, pixien och doxyn. Den är dock ändå odygdig.
- Vätten finns som namnet antyder, bara på Irland och trivs bäst i skogstrakter. Den irländska vätten tillverkar själv sin klädesdräkt av blad. Det är även blad de livnär sig på och vättarna förökar sig tidigt. Vättarna producerar en guldliknande substans som ser äkta ut, men som försvinner efter några timmar; vilket roar dem något ofantligt. De uppskattar att bli uppmärksammade av mugglare och förekommer ofta i deras barnböcker. Vätten är grön samt en och en halv decimeter hög.
- Vättarna är de enda av småfolket som kan tala, de har dock inte begärt att bli klassade som varelser. Trots det har de aldrig vållat människor några varaktiga skador.
Jarvey
- Beskrivning: Jarveyn är spridd över de brittiska öarna, Irland och Nordamerika. Jarveyn kan liknas vid en förvuxen vessla eller iller; jarveyn kan dock tala. Den kan inte föra ett normalt samtal, utan yttrar sig bara i korta och oförskämda meningar.
- Jarveyn lever oftast under mark och lever på gnomer, mullvadar, sorkar och råttor.
Jobberknoll
- Beskrivning: Jobberknoller trivs i vegeterade klimat som de i Norra Eurpa och Nordamerika. Jobberknollen är en liten och blåmelerad fågel som äter små insekter. Fågeln har inget speciellt läte eller sång förrän id dödsögonblicket, då den utstöter ett långt skri. Skriet består av alla ljud som fågeln hört under sin livstid, fast uppspelade baklänges.
- Jobberknollens enda magiska förmåga är att dess fjädrar kan användas i sanningsserum och i minnesförbättrande trolldrycker.
Kvickevick
- Beskrivning: Kvickevicken är en oerhört sällsynt fågel och dessutom fridlyst. Den är klotrund, har lång tunn näbb och gnistrande rubinaktiga ögon. Gyllene kvickevicken flyger enormt snabbt.
- Kvickekvicken är föregångaren till den gyllene kvicken som används i Quidditch. Fågeln slutade användas på 1300-talet, då den nästan blev utrotad.
Kappa
- Beskrivning: Kappan är en japansk vattenande som oftast lever i grunda dammar och åar. Kappan liknar en apa med fiskfjäll istället för päls. Kappan har också ett hål mitt uppe på huvudet, i vilket den förvara vatten.
- Kappan livnär sig i huvudsak på människoblod. Den kan dock övertalas att inte skada en person, om man kastar till den en gurka med det tilltänkta offrets namn inristat på gurkan.
- Om man som trollkarl stöter på en kappa, ska man försöka få den att bocka sig. Om kappan gör detta, rinner vatten ut ur dess hålighet och djuret förlorar då sin styrka.
Kelpie
- Beskrivning: Kelpien är den vattenande som finns i Storbritannien och på Irland. Kelpien kan anta flera olika skepnader, men oftast tar den formen av en häst med en man av sjögräs. Kelpien lurar upp sitt offer på ryggen för att rida, men dyker istället ner till botten av vattendraget för att sluka sin ryttare. Det enda sättet att rädda sig undan kelpien är att trolla på den ett betsel som gör den foglig.
- Världens största kelpie återfinns i Loch Ness-sjön i Skottland, och kallas av mugglare för "Nessie". Kelpien där tycker om att anta formen som ett ormliknande sjöodjur. Observatörer från den Internationella Trollkarlsfederationen förstod snabbt att det inte var ett riktigt sjöodjur det rörde sig om, utan en kelpie. Varje gång mugglarforskare närmar sig, antar kelpien formen av en utter och sedan tillbaka till ormform när kusten är klar.
- Läs även: Bäckahästen
Knarl
- Beskrivning: Knarlen finns i utspridd i Eurpa och hela Amerika. Knarlen förväxlas ofta med igelkotten av mugglare. Knarlar och igelkottar är näst intill identiska i utseendet; skillnaden ligger dock i beteendet. Om man lägger ut mat till en igelkott äter den tacksamt upp; samma gest mot en knarl gör den misstänksam. Knarlen tror att man försöker lura in den i en fälla och ”hämnas” genom att förstöra alla växter och prydnader i trädgården.
- Flertalet mugglarbarn har blivit felaktigt anklagade för vandalism; i själva verket var förbrytaren knarlen.
Knizzlare
- Beskrivning: Knizzlaren kommer ursprungligen från Storbritannien, men exporteras nu till hela världen. Knizzlaren är ett litet kattdjur med fläckig päls, förvuxna öron och lejonsvans. Den är intelligent, självständig och i viss mån aggressiv. Om knizzlaren fäster sig vid en häxa eller en trollkarl kan den dock bli ett utmärkt husdjur.
- Knizzlarens magiska förmåga är att den snabbt kan avslöja misstänkta och ovälkomna besökare. Dessutom kan ägaren tryggt lita på att knizzlaren hittar hem.
- Knizzlare får upp till åtta ungar per kull och kan korsas med vanliga katter, vilket är fallet med Hermiones katt Krumben. Det krävs licens för att få äga en knizzlare, eftersom de på grund av sitt utseende är lätta för mugglare att upptäcka.
Lobalug
- Beskrivning: Lobaluggen lever på botten av Nordsjön. Lobaluggen är en högst en enkel organism som är två och en halv decimeter lång. Lobaluggen har bara två kroppsdelar; en gummiaktig pip och en giftblåsa. När djuret blir irriterat drar den samman sin giftblåsa och sprutar gift över sitt offer.
- Vattufolket använder ofta lubaluggar som vapen och det sägs att vissa trollkarlar har använt giftet i oilka trolldrycker, men detta är strängeligen förbjudet.
Mantikora
- Beskrivning: Mantikoran är även den ett farligt, grekiskt vidunder. Mantikoran har ett människohuvud, en lejonkropp och skorpionstjärt. Mantikoran klassas som lika farlig som chimaeran och är just lika sällsynt.
- Mantikoran påstås gnola tyst medan den slukar sitt offer.
- Mantikorahud står emot i princip alla kända trollformler och sticket från skorpionstjärten dödar offret direkt.
Mok
- Beskrivning: En mok är en silvergrön ödla som blir runt två och en halv decimeter lång. Moken finns endast i Storbritannien och på Irland.
- Moken har förmågan att krympa sig själv, vilket har lett till att inga mugglare någonsin har sett den. Mokhud är mycket uppskattad som penningpungar och portmonnäer, då fjällen drar ihop sig om en obehörig närmar sig
Mörtlapp
- Beskrivning: Mörtlappen påminner om en råtta och lever i kustområden längs de brittiska öarna. Mörtlappen livnär sig på skaldjur, samt fötterna på den som råkar trampa på den.
- Mörtlappar har en utväxt på ryggen som liknar en havsanemon. Dessa ”bölder” kan läggas in för förtäring, särkskilt då de fungerar som motgift mot förbannelser och olyckor. Om man äter för mycket inlagda mörtlappsdelar, växer det ut röda hår ur öronen.
Nifflare
- Beskrivning: En nifflare är ett brittisk vidunder. Nifflarna är svart-luddiga, långnästa, har en förkärlek för allt som glittrar samt bor i jordhålor. Nifflaren får mellan sex och åtta ungar i varje kull.
- Alfer använder nifflare för att gräva extra djupt under marken efter skatter. Nifflare kan förvissa vara både tillgivna och vänliga, de kan dock stjäla värdesaker och bör inte hållas inomhus.
Nundu
- Beskrivning: Nundun härstammar från östafrika och betraktas som en av den magiska världens farligaste varelser. Nundun är en jättelik leopard som trots sin storlek smyger sig fram utan ett ljud. Djuret har en andedräkt som orsakar en sjukdom som är så smittsam att den har utplånat hela byar.
- För att besegra en nundu krävs alltid minst 100 skickliga trollkarlar och häxor.
Occamy
- Beskrivning: Occamyn lever i Mellanöstern och Indien. Ocamnyn är ett bevingat vidunder som är plymförsett och tvåbent, med en ormliknande kropp som kan bli ändå upp till tio meter lång.
- Occamyn livnär sig i huvudsak på fåglar och råttor men kan släpa iväg mindre apor. Djuret är aggressivt till sin natur mot alla som närmar sig, i synnerhet då det ruvar sina ägg, som har ett skal i rent silver.
Pegas
- Beskrivning: Bevingade hästar, eller pegaser som de heter, finns spridda över hela världen. Det finns flera raser av pegaser, såsom abraxan (en gudomligt stark palominohäst), aethonan (en fux; populär i Storbritannien), granian och testralen som drar vagnar med elever under läsårsstart på Hogwarts.
- Ryttaren till en pegas måste regelbundet uttala samma trollformel som hippogrifägare, nämligen en som hindrar mugglare från att se djuret.
Pixie
- Beskrivning: Pixien är allra vanligast i det engelska grevskapet Cornwall. Pixien har en stark, lysande blå färg och blir två och en halv decimeter hög och anses som mycket busig och en sann upptågsmakare.
- Trots att pixien saknar vingar kan den flyga och påstås lyfta oförsiktiga människor i örat för att sedan hänga dem i trädtoppar, alternativt på hustak.
- Pixiernas språk låter för människor som ett pipigt tjatter och förstås bara av deras artfränder. Pixien får ungar tidigt och ofta.
Plimpy
- Beskrivning: En plimpy är en klotrund och prickig fisk med två långa ben som slutar i fötter med simhud. Plimpyn lever i djupa sjöar och stryker fram längs botten i jakt efter huvudfödan vattensniglar. Plimpyn är inte farlig, den kan dock nafsa i fötter och kläder på badande.
- Vattufolket hyser stort agg mot plimpyar och brukar knyta ihop deras men och sedan låta den flyta iväg. Efter några timmar löses knuten upp och plimpyn återgår till sitt vanliga jag igen.
Pogrebin
- Beskrivning: En pogrebin är en rysk demon. Pogrebinen är knappt tre decimeter hög, med en mycket hårig kropp och ett oproportionerligt stort huvud. Då djuret kryper ihop liknar det en blank, rund sten.
- Pogrebinen dras naturligt till människor och roas av att följa efter dem i deras skugga. Då en människa under flertalet timmar blivit förföljd av en pogrebin känner sig hon håglös och dyster, för att sedan bli apatisk. Det nu deprimerade offret sjunker ner på knä i meningslöshet och progrebinen tar sin chans att sluka sitt offer. Det är dock inga större svårigheter med att ta bort en pogrebin; lätta förlamningsförtrollningar biter på den. Det ska även vara effektivt att sparka undan demonen.
Porlock
- Beskrivning: Porlocken är allra vanligast i det engelska grevskapet Dorset, samt på Irland. Porlocken har en raggig päls, klövar samt en förvånande stor näsa. En fullvuxen porlock är fyra decimeter hög med korta armar och fyra, tjocka fingrar. Porlocken livnär sig i huvudsak på gräs, men även andra växter.
- Man betraktar porlocker som blyga varelser och deras livsuppgift tycks vara att vakta hästar; man kan även hitta porlocker ihoprullade i halm och hö i stallet, där de skyddar flocken.
- Porlocker är alltid misstänksamma mot människor och gömmer sig därför för dem då fort de närmar sig.
Puckelhorn
- Beskrivning: Puckelhorn härstammar från bergen på den brittiska öarna. Djuret är ganska stort, grålila, puckelryggat och har horn. Djuret går på fötter, som pryds av fyra tummar. Puckelhorn klassas som farlig och är mycket aggressivt.
- Man har observerat bergstroll ridande på puckelhorn, trots att puckelhorn inte reagerar positivt på tämjning. Därför är många troll fulla av ärr och sår, orsakade av just puckelhorn.
- Malt puckelhorn är en vanligt förekommande ingrediens i trolldrycker, trots att pulvret är dyrbart, då hornen är svåra att få tag i.
- Puckelhornens hud är ännu tjockare än drakarnas och har motståndskraft mot alla nu kända trollformler.
Puffsurrare
- Beskrivning: Puffsurraren är numera spridd över hela världen. Djuret är klotrunt med en vaniljfärgad päls. Puffsurraren klassas som ofarlig och är lätthanterlig och uppskattar att bli kramad och lekt med. Puffsurraren utstöter just ett surrande ljud då den är nöjd, ungefär som en katt när den spinner.
- Puffsurraren har en mycket varierad kost, med allt från spindlar till matrester, som den samlar upp då den sträcker ut sin mycket långa, rosa tunga. Puffsurrare är mycket förtjusta i att sticka upp sin tunga i näsborrarna på sovande trollkarlar, för att äta dennes eventuella snorkråkor. Puffsurrarens beteende i kombination med att den passar bra i barnfamiljer, har gjort puffsurraren till ett älskat och vanligt husdjur i trollkarlsfamiljer.
Quintaped
- Beskrivning: Quintapeden är ett vidunder, som endast finns på ön Drear, utan för Nordskottland. Då quintapeder är omöjliga för människor att närma sig, har man bestämt att Drear inte ska ritas ut på kartan, för att undvika olyckor. Quintapeden livnär sig på kött och ser människor som en delikatess.
- Det finns en legend om hur quintapeden kom till. Två rivaliserande klaner bodde på Drear. Under en trollkarlsduell, ”råkade” en medlem ur den ena klanen förvandla sin motståndare till det odjur som idag är quintapeden. De som blev förvandlade dödade alla ur den motståndande klanen, de som fortfarande var människor och utplånade då sina möjligheter att återigen bli människor. Enligt legenden ska det fortfarande vara familjen McBoon som tydligen trivs i sina nya kroppar.
Ramora
- Beskrivning: En ramora är en silverfärgad fisk som finns i Indiska Oceanen. Ramoran vakar över de som färdas över havet och har kraften att förankra fartyg. Detta har gjort att den Internationella Trollkarlsfederationen har instiftat lagar som skyddar fisken mot tjuvjakt och andra hot.
Re’em
- Beskrivning: Re’emen är en guldfärgad oxe som finns i Nordamerika, Mellanöstern och Västasien. Den som dricker blod från en re’em blir ofantligt stark, men på grund av att djuret är extremt ovanligt är tillgången mikroskopisk och blodet är mycket sällan till salu.
Runorm
- Beskrivning: Runormen är orange med svart mönster, mellan 18 och 21 meter lång och trehövdad. Runormen lever endast i Burkina Faso, där den är ett relativt populärt husdjur.
- Vart och ett av runormens huvud har en uppgift. Det ena planerar, det andra drömmer och det tredje kritiserar det andra två huvudena. Man kan ofta se en runorm med bara två huvuden, efter som planeraren och drömmaren tillsammans bitit av det kritiska huvudet.
Rumpnos
- ""Beskrivning:"" Okänd. Enda gången den nämns är i Harry Potter och Dödsrelikerna, när Harry Potter ,Hermione Granger och Ronald Weasly beöker Xenophilius Lovegood. Han har ett Rumpnos- horn hemma, som är ett B-klassat jaktbyte. Det är mycket ömtåligt, kan explodera lätt.
Rödhuva
- Beskrivning: Rödhuvan är svårdefinierade varelser, men de kan liknas vid dvärgar. Rödhuvorna lever i norra Europa på slagfält eller liknande ställen där mycket människoblod spillts. De är lätta att bekämpa för trollkarlar, men livsfarliga för den mugglare som möter den i nattens mörker, då rödhuvan försöker strypa mugglaren.
Salamander
- Beskrivning: Salamandern är till utseendet identisk med mugglarnas salamander. Den magiska salamandern föds och lever i en eld. Ödlan är vit, men skiftar färger mellan blå och röd, beroende på eldens temperatur. Om man matar den med peppar kan salamandern klara sig utanför elden i maximalt sex timmar innan den dör. Väl inne i elden lever salamandern bara så länge som den eld de föddes i fortfarande brinner.
- Salamanderblod påstås ha en helande och stärkande egenskap.
Sfinx
- Beskrivning: En sfinx är ett egyptisk vidunder med ett människohuvud och en lejonkropp. I över tusen år har den använts av trollkarlar och häxor för att vakta skatter och gömställen. Sfinxen är mycket intelligent och välbildad och älskar gåtor. Sfinxen är farlig, men brukar bara våld om något hotar det den vaktar.
Sjöhäst
- Beskrivning: Sjöhästen kommer ursprungligen från Grekland men finns nu i hela Medelhavet; dock har man hittat en utanför Skottlands kust.
- Sjöhästen lägger genomskinliga ägg, genom vilka man kan skymta ynglet.
Sjöodjur
- Beskrivning: Sjöodjur finns i stora delar av världshaven; Atlanten, Stilla havet samt Medelhavet. Trots sitt skräckinjagande utseende, har ingen människa blivit dödat av att sjöodjur; trots mugglarnas försäkranden om deras farlighet och aggressivitet.
- Sjöodjur kan bli så långa som 30 meter, men huvudet som en häst och en ormliknande kropp, som brukar lägga sig i serpentiner, som sticker upp ovanför vattenytan.
Skärklump
- Beskrivning: Skärklumpen är just en skär svamp med svart borst. Skärklumpen härstammar från Skandinavien, men är numera brett spridd över norra Europa.
- Svampen har inga rötter, utan sänder sina tentakler ner i jorden för att söka efter huvudfödan maskar. Skärklumpen har inga magiska förmågor eller används till något, förutom att den anses som en delikatess av gnomerna.
Streeler
- Beskrivning: En streeler är en enorm snigel som härstammar från Afrika, men i viss mån föds den upp i Europa och Amerika.
- Snigeln byter färg regelbundet och lämnar efter sig ett giftigt sekret, som bränner sönder all växtlighet i närheten. Slemmet från streelern är i princip det enda som kan utrota skärklumpar.
Svanssvin
- Beskrivning: Ett svanssvin är en demon som finns utspritt över Amerika, hela Europa, inklusive Ryssland. Den lever bara i jordbruksområden och huserar på bondgårdar.
- Svanssvinet liknar en griskulting och tar sig in till suggan för att dia. Om den inte upptäcks i tid får gården den är hos mer och mer olycka, t.ex. missväxt.
- För att driva ut ett svanssvin, måste man använda sig av en helt vit hund. Avdelningen för övervakning av magiska varelser tillhandahåller därför flertalet albinohundar.
Taggfisk
- Beskrivning: Taggfisken är som namnet antyder, täckt av taggar och lever i Atlanten.
- I början av 1800-talet, ska mugglarfiskare ha förolämpat seglande trollkarlar och som hämnd frammanade de ett stim med taggfiskar, som förstör mugglarnas nät genom att sprätta upp dem.
Tebo
- Beskrivning: En tebo är ett grått vårtsvin och finns i Kongo. Tebon kan göra sig osynlig, vilket gör att den är mycket svår att jaga.
- Tebon är eftertraktad av både mugglare och trollkarlar, eftersom dess hud är lämplig som material till skyddskläder och sköldar.
Troll
- Beskrivning: Ett troll är en, i viss mån, människoliknande varelse som brukar bli tre och en halv meter lång och väger tre ton. Troll härstammar från Skandinavien, men finns också i Storbritannien, på Irland och andra delar av norra Europa. Troll livnär sig på rått kött, men om det kommer från människor eller djur tycks inte spela någon större roll.
- Troll är kända för sin dumhet och sin styrka; detta i kombination med att de är oberäkneliga och våldsamma gör att de klassas som mycket farliga.
- Troll kommunicerar med grymtningar; dock har en del troll lärt sig några människo-ord och lyckats yttra några meningar. Dessa mer intelligentare troll används som vakter.
- Det finns tre olika typer av troll: bergstroll, skogstroll och flodtroll. Bergstrollet är det största och ondskefullaste av dem tre, med ljusgrå hud. Skogstrollets hud är ljusgrön med grönt eller brunt hår; dock är det bara vissa individer som har hår.
Flodtrollet har små horn och är ibland hårigt. Huden är blåröd och trollet brukar sitta under broar.
Varselöga
- Beskrivning: Varselögat är även känd som irländsk fågel Fenixfågel och härstammar från Storbritannien och Irland, men återfinns i andra delar av norra Europa.
- Varselögat är en smal och nätt fågel som har ett sorgset utseende och kan verka aningen undernärd. Varselögats fjäderdräkt är grönsvart och fågeln är väldigt skygg och häckar i björnbärs- och hagtornssnår. Varselögat har en blandad kost, exempelvis feer och större insekter. Den flyger endast i ösregn, annars återfinns den i sitt bo, som är droppformat.
- Varselögat utstöter ett läte som är lågt och kan liknas vid ett bultande skrik; förr i världen trodde man att trodde man att detta ljud varslade om döden, därav namnet. För att undvika detta ljud, undvek trollkarlar helst att passera fågelns bo och det sägs att trollkarlar har fått hjärtattack av chocken av att plötsligt höra fågelns läte. Forskningar har dock visat att varselögat bara ”sjunger” då regn väntas, sedan detta har varselögat använts flitigt för att förutse väder.
- Varselögats fjädrar går inte att använda som skrivpennor, då de ger ifrån sig bläck i händerna på den som håller i pennan.
Vattufolk
- Beskrivning: Vattufolk finns över hela världen och liknar människor till det yttre. Vattumannen har många mystiska seder och ritualer, men lärda trollkarlar har berättat att de lever under mycket ordande former och samhällen, med sinnrikt konstruerade bostäder. De äldsta vattufolket kallades sirener och sjöjungfrur. Selkier som kommer från Skottland och merrower från Irland anses inte lika vackra som det övriga vattufolket, men är lika förtjusta i musik som alla vattufolk.
- Precis som kentaurer har vattufolket, trots sitt människoliknande utseende och beteende, nekat att bli klassade som ”varelser”, utan är nöjda med att vara ”vidunder”.
Yeti
- Beskrivning: Yetin kallas även för Storfot och Snöman. Den härstammar från Tibet och man tror att den är besläktad med troll. Yetin kan bli upp till 10 meter hög och har kritvit päls som täcker hela kroppen. Djuret slukar hänsynslöst allt som kommer i dess väg, men kan fördrivas av eld och skickliga trollkarlar.
Se även
Källor
- Artikeln är, helt eller delvis, en översättning från engelskspråkiga Wikipedia.
- Den ursprungliga texten, eller delar av texten, till denna artikel kommer från Crup
- Den ursprungliga texten, eller delar av texten, till denna artikel kommer från Grindylogg
- Den ursprungliga texten, eller delar av texten, till denna artikel kommer från Kvickevick
- Den ursprungliga texten, eller delar av texten, till denna artikel kommer från Boggart
- Den ursprungliga texten, eller delar av texten, till denna artikel kommer från Husdjur i Harry Potter
- Den ursprungliga texten, eller delar av texten, till denna artikel kommer från Drakarter i Harry Potter
- Den ursprungliga texten, eller delar av texten, till denna artikel kommer från Inferius
Fotnoter
- ↑ Krumben är hälften knizzlare jkrowling.com
Externa länkar
- Harry Potter-wikin har en artikel om Magiska varelser
| Företeelser i J. K. Rowlings serie om Harry Potter | ||||
|---|---|---|---|---|
|
Figurer – Platser – Växter - Magi - Föremål - Trollformler – Trolldrycker - Organisationer - Svartkonster - Quidditch - Elevhem - Datum - Blod - Familjer - Varelser - Fiktiva böcker - Husdjur - Pengar - Tidningar - Filmer - Skådespelare |
.jpg){kind=link}