Från Rilpedia

Erik Puke, riksråd, son till Nils Gustavsson (Rossviksätten). Första gången nämnd 1434 som sin fars underhövitsman för Korsholms slottslän. Hade 1435 Rasbo härad som pantlän och hade också befälet över Kastelholms slott. Erik tog förmodligen sitt binamn efter sin mors kände kusin, marsken Erik Kettilsson Puke

Erik Puke allierade sig tidigt med Engelbrekt Engelbrektsson och framstod 1436 som Engelbrekts närmaste man. Efter Engelbrekts död startade Erik Puke ett nytt uppror i sin hembygd (Rekarne) och den s k Pukefejden spred sig snabbt till Närke och Västmanland där allmogen tog ställning för Erik. Efter förhandlingar med dalafogden Hans Mårtensson lyckades Erik också få masarna att marschera mot Stockholm. Kungens här mötte upprorsmännen vid Haraker och efter en mindre sammandrabbning slöts vapenstillestånd med beslut om att förhandlingar mellan parterna skulle inledas i Västerås.

I stället för en överenskommelse slutade västeråsmötet med att Hans Mårtensson avrättades på plats och Erik Puke fördes som fånge till Stockholm där han avrättades omkring månadsskiftet januari-februari 1437.

Erik Puke var gift med Birgitta Nilsdotter (Hammerstaätten) och hade en son, Gustav Puke som dog i början av 1450-talet.