Från Rilpedia

Erik Johan Hummerhielm, född den 15 april 1784 på gården Skubbetorp i Kristvalla socken utanför Kalmar och död den 9 februari 1855 i Stockholm.

Gift med Constance Mathilda Jaquette Magnét.

Volontär vid Kalmar regemente den 20 mars 1791 och befordrad till sergeant den 21 juni 1798. Fänrik den 27 september 1802 och Stabsfänrik den 12 maj 1805. Regementsadjutant 1808 och befordrad till löjtnant den 3 april 1810. Hummerhielm erhöll fullmakt som Kapten den 22 september 1812, och det var som kapten som han tjänstgjorde under det Andra napoleonkriget, efter det att Sverige inträdde i kriget på de allierades sida mot Napoleon. Han blev Riddare av Svärdsorden den 4 juli 1823. Han begärde och erhöll avsked som officer den 15 oktober 1831 för att i stället bli postmästare i Mariefred den 22 oktober 1831. Hummerhielm blev utnämnd till postinspektör i Härnösand den 17 augusti 1838.

Hummerhielms hustru Constance Mathilda Jaquette Magnét har identifierats med poeten Erik Johan Stagnelius sångmö Amanda. Det har antagits att Stagnelius sublimerade sin kärlek till Constance och i sin diktning benämnde henne Amanda. Stagnelius var väl bekant med Hummerhielm, denne var ägare till gården Skubbetorp, utanför Kalmar och det var endast vid besök i hembygden som Stagnelius var tillsammans med jämnåriga och kunde vara sällskaplig och munter. Erik Johan Stagnelius far, Magnus Stagnelius, var biskop i Kalmar stift och han hade Dörby som prebendepastorat och där vistades Stagnelius ofta.

Det är i samband med att Constances fästman kapten Erik Johan Hummerhielm krigsinkallas i början av 1813 i samband med Sveriges deltagande i det Andra napoleonkriget som det patriotiska intresset på allvar vaknar hos den unge skalden Stagnelius.