Från Rilpedia

Erik Agabus Nilson (i riksdagen kallad Nilsson i Örebro, född 13 februari 1862 i Sköllersta, död 17 september 1925 i Stockholm, var en svensk affärsman, frikyrkoman och politiker (liberal). Far till Einar Gjerstad.

Erik Nilson, som kom från en bondefamilj, var spannmålshandlare 1899-1910 i Örebro, där han också var ledamot i stadsfullmäktige 1899-1911 och i drätselkammaren 1893-1895. Han var också frikyrkligt verksam och ingick i ledningen för Örebro brödraförsamling 1891-1892 och 1906 samt i styrelsen för Svenska missionsförbundet 1917-1923, där han företrädde den Waldenströmska riktningen.

Han var riksdagsledamot i andra kammaren 1906-1924 (1906-1911 för Örebro valkrets, 1912-1921 för Örebro läns norra valkrets och 1922-1924 för Örebro läns valkrets) och tillhörde frisinnade landsföreningens riksdagsparti liberala samlingspartiet fram till 1923. Efter den liberala partisplittringen anslöt han sig till Sveriges liberala parti och var ordförande i dess riksdagsparti liberala riksdagspartiet 1924-1925.

I riksdagen blev han en tongivande försvarspolitiker och ingick i ett mycket stort antal statliga utredningar på området. Han var Civilkommmissionens ordförande 1911-1915 och var även krigsminister i Nils Edéns regering 1917-1920.

Han var också vice ordförande för 1912 års andra särskilda utskott om Socialstyrelsen och ledamot i statsutskottet 1912 och 1914-1917. Åren 1923-1924 var han andra kammarens förste vice talman.

Källor

Litteratur

• Tvåkammarriksdagen 1867-1970 (Almqvist & Wiksell International 1990), band 4, s. 503

Denna artikel är helt eller delvis baserad på material från Nordisk familjebok, Nilsson, Erik Agabus, 1904–1926 ^(Not).

Företrädare: Joachim Åkerman	Sveriges krigsminister 1917–1920	Efterträdare: Per Albin Hansson
Företrädare: Ingen	Liberala riksdagspartiets ledare 1924–1925	Efterträdare: Eliel Löfgren