Erik Benzelius d.ä.
Från Rilpedia
|
|||||
|
|||||
Kyrka | Svenska kyrkan | ||||
---|---|---|---|---|---|
|
|||||
Stift | Strängnäs stift, biskop | ||||
Period | 1687–1700 | ||||
Företrädare | Carolus Lithman | ||||
Efterträdare | Johannes Bilberg | ||||
|
|||||
Stift | Uppsala stift, ärkebiskop | ||||
Period | 1700–1709 | ||||
Företrädare | Olov Svebilius | ||||
Efterträdare | Haquin Spegel | ||||
|
|||||
Prästvigd | 1736 | ||||
Akademisk titel | Teologie doktor 1675 | ||||
Född | 16 december 1632 i Luleå | ||||
Död | 17 februari 1709 i Uppsala |
Erik Henrik Benzelius d.ä., född 16 december 1632 i Luleå, död 17 februari 1709 i Uppsala, svensk teolog och kyrkoman, biskop i Strängnäs, ärkebiskop.
Erik Benzelius var son till nämndemannen Henrik Jakobsson och Margareta Jonsdotter. Släktnamnet upptogs av Erik Benzelius efter den by i Luleå där han var född, Bensbyn. Han kom till Uppsala redan som barn och började studera vid universitetet så tidigt som 1644. Inskriven i den Västerbottniska nationen 1648. Magisterexamen 1661. Han var lärare åt Magnus De la Gardies söner, varefter han fick ekonomiskt stöd att resa till utländska universitet. 1665 professor i historia och moralfilosofi i Uppsala, 1670 blev han professor i teologi och 1675 teologie doktor . Han utnämndes till biskop i Strängnäs 1687-1700, och sedan ärkebiskop 1700 till sin död 1709. Gift 1. (1668-1693) med Margaretha Odhelia, 2. 1695 med Anna Mackeij. Tre söner blev ärkebiskopar, Erik Benzelius d.y., Jakob Benzelius, och Henrik Benzelius.
Erik Benzelius ansågs vara den främste av teologerna i sin samtid, särskilt då han var mycket kunnig inom kyrkohistoria. I teologiskt avseende var han tämligen ortodox, och hade en praktisk inställning till kyrkans och skolans funktioner. Hans motstånd mot reformer innebar att Karl XII:s bibel bara blev en mindre redigerad version av den tidigare. Han visade sig skicklig som organisatör och främjade undervisningen. Han deltog i utarbetandet av 1686 års kyrkolag samt 1695 års psalmbok. Han var också lärare i teologi till kronprinsen, sedermera Karl XII.
Hans grav återfinns i Uppsala domkyrka.[1]
Sveriges ärkebiskopar |
---|
Företrädare | Efterträdare |
Företrädare: Förste ämbetsinnehavaren |
Inspektor vid Västerbottniska Nationen i Uppsala 1667–1687 |
Efterträdare: Hemming Forelius |
Källor
- ↑ Göran Åstrand, Här vilar berömda svenskar. 1999, s. 22