Fräken

Från Rilpedia

(Omdirigerad från Equisetophyta)
Hoppa till: navigering, sök
Wikipedia_letter_w.pngTexten från svenska WikipediaWikipedialogo_12pt.gif
rpsv.header.diskuteraikon2.gif
?Fräken
Åkerfräken
Systematik
Domän: Eukaryoter
Eukaryota
Rike: Växtriket
Plantae
Division: Fräkenväxter
Equisetophyta
Klass: Equisetopsida
Ordning: Equisetales
Familj: Fräkenväxter
Equisetaceae
Släkte: Fräken
Equisetum
Vetenskapligt namn
§Equisetum
Auktor: L.
Arter
Dahlia redoute.JPG
Hitta fler artiklar om växter med Växtportalen

Fräken (Equisetum) är ett växtsläkte som består av 15-20 nu levande fleråriga kryptogama arter som förekommer i både tempererat och tropiskt klimat.

Detta släkte är det enda i familjen Equisetaceae, som i sin tur är enda familjen i ordningen Equisetales och i klassen Equisetopsida, vilken ofta placeras som den enda i divisionen Equisetophyta, alternativa benämningar Arthrophyta eller Sphenophyta. Alla dessa högre grupperingar kallas på svenska för fräkenväxter. Fossil visar att det har funnits andra klasser och ordningar av fräkenväxter, framför allt under den geologiska perioden karbon. Till familjen räknas även ett antal släkten, som levde under devon- och karbonperioderna, och varav endast finns kvar mer eller mindre ofullständiga fossil; som till exempel Calamites och andra släkten, som utgjorde en del av den tidens trädvegetation.

Nyare analyser på molekylnivå visar att fräkenväxterna skulle kunna vara ormbunksväxter, i ordningen Marattiales, men dessa forskningsdata är omtvistade.

De arter som växer i tempererade områden är oftast örtartade och vissnar ner under vintern medan tropiska arter (samt skavfräken, E. hyemale) är städsegröna. Vanligen blir fräkenväxter mellan 0,2 och 1,5 meter höga men jättefräken (E. telmateia) kan undantagsvis bli 2,5 meter och de tropiska arterna goliatfräken (E. giganteum) och E. myriochaetum kan bli 5 respektive 8 meter höga.

Strobilus hos åkerfräken

Arterna är ganska lika varandra och lätta att känna igen. De har en ovanjordisk örtstam, som är en stjälk med ett stort antal leder, och vid varje led en krets av fjällika blad, hopvuxna med sin bas till en ringformig tuta men med fria spetsar. Under jorden löper en långsträckt jordstam. I stjälkens topp sitter en kottelik bildning (strobilus, plural strobili), det så kallade axet, bildat av ett särskilt slags blad som till formen är sköldlika med ett centralt skaft och med sporgömmena fästade på den mot axeln vända sidan. (Dessa sporgömbärande blad har en viss likhet med idegranens ståndare).

Externa länkar


Personliga verktyg