Entartete Kunst
Från Rilpedia
Entartete Kunst (tyska "degenererad konst", "urartad konst") var ett begrepp som användes i Nazityskland för att officiellt svärta ned moderna och avantgardistiska eller judiska konstnärer. Deras konstverk visades till allmän bespottelse på en utställning med namnet Entartete Kunst, som öppnades i München 1937.
Parallellt med att begreppet entartet tillämpades på bildkonsten talade man också om entartete Musik, varmed främst avsågs modern konstmusik men även jazz. Som en uppföljning till konstutställningen i München ordnades år 1938 också en motsvarande utställning över musik i Düsseldorf.
Personer som nazisterna pekade ut som representanter för entartete Kunst inkluderar Willi Baumeister, Max Beckmann, Marc Chagall, Lovis Corinth, Otto Dix, Lyonel Feininger, George Grosz, Eric Johansson, Vasilij Kandinskij, Ernst Ludwig Kirchner, Paul Klee, Oskar Kokoschka, Franz Marc, Paula Modersohn-Becker, Otto Mueller och Emil Nolde.
Inom musiken utpekades på liknande sätt bland annat Gustav Mahler, Béla Bartók, Hanns Eisler, Berthold Goldschmidt, Paul Hindemith, Hugo Distler, Arnold Schönberg, Erich Wolfgang Korngold, Ernst Krenek, Franz Schreker, Viktor Ullmann, Kurt Weill, Stepan Wolpe, Pavel Haas, Hans Krasa, Ernst Toch, Anton Webern och Alexander von Zemlinsky. Nazisterna godtog inte heller 1800-talstonsättare som Felix Mendelssohn-Bartoldy och Giacomo Meyerbeer, båda av judisk börd.
Externa länkar
- Musikföretaget DECCA har publicerat en omfattande serie av inspelningar "Entartete Musik" som dokumenterar konstmusik och kabarésånger av tonsättare som stämplats av nazisterna. DECCA: Entartete Musik
