Från Rilpedia

Enar Vilhelm Sahlin, född 19 september 1862 i Lund, Skåne, död 2 mars 1950, filosofisk och pedagogisk skriftställare, skolman, son till Carl Yngve Sahlin samt bror till Maurits Reinhold Sahlin.

Sahlin blev student i Uppsala 1881, filos. doktor och docent i teoretisk filosofi 1888, var 1890–94 föreståndare för den teoretiska profårskursen i Uppsala, utnämndes 1892 till lektor vid Örebro högre allm. läroverk, tjänstgjorde 1899-1907 som rektor vid högre allm. läroverket i Falun och blev sistnämnda år lektor vid högre realläroverket på Norrmalm i Stockholm samt var från 1911 lektor vid högre realläroverket å Östermalm.

Sahlin var mandatperioden 1897–99 ledamot av Andra kammaren och tog livlig del i kampen mot vissa urartningsfenomen i sedligt avseende. Som skolpolitiker tillhörde han den riktning som strävade mot en förstärkning av det humanistiska elementet inom vårt högre skolväsen.

Sahlin redigerade 1891-99 "Pedagogisk tidskrift" och publicerade där flera egna uppsatser. Han var också känd som framstående populärvetenskaplig föreläsare och utgav ett antal filosofiska och pedagogiska arbeten. Bland dem må nämnas Om J. G. Fichtes idealism (1888), Die organisation des höheren unterrichts in Schweden (i A. Baumeisters "Handbuch der erziehungs- und unterrichtslehre für höhere schulen"), Flickskolereformen i Preussen (i "Verdandi", 1908), Antik och modern klassisk litteratur i våra gymnasier (n:r XIV i "Svenska Humanistiska förb:s skrifter", 1909), Jean-Jacques Rousseau (1912).

Referenser

Denna artikel är helt eller delvis baserad på material från Nordisk familjebok, Enar Vilhelm Sahlin, 1904–1926 ^(Not).

• Sveriges dödbok 1947-2006, (Cd-Rom), Sveriges Släktforskarförbund