Emalj

Från Rilpedia

(Omdirigerad från Emaljkonst)
Hoppa till: navigering, sök
Wikipedia_letter_w.pngTexten från svenska WikipediaWikipedialogo_12pt.gif
rpsv.header.diskuteraikon2.gif
Emalj kan även syfta på Tandemalj
Byzantinskt emaljarbete av Cloisonné-typ från ungefär år 1100

Emalj är en glas eller glasliknande beläggning som smälts fast på hårt underlag. Emaljkonst är ett konsthantverk som utförs genom att man helt eller delvis täcker föremål, som vanligen är av metall, med emalj av olika färg.

Man använder en mer eller mindre lättsmält, i de flesta fall ogenomskinlig, vit eller färgad glasmassa, så kallad glasfluss. Den består oftast av bly-, kalium- och natriumsilikat, ibland uppblandade med borsyrade salter.

Glasflussen pulvriseras, fuktas och anbringas med hjälp av pensel eller annat verktyg på ytan, som kan vara av metall, fajans, porslin, glas med mera. Glasflussen fastsmältes vid ytan (500 – 700 grader), får svalna långsamt och poleras. Vit, ogenomskinlig emalj, kan innehålla tennoxid och bereds genom att en legering av tenn och bly genom upphettning och i kontakt med luften syrsättes och blir oxider, som slammas och smälts med kvartspulver och alkalier. Emaljer kan färgas genom tillsats av metalloxider. De smälta emaljerna pulveriseras fint och anbringas i degform på föremål som ska emaljeras. Därefter upphettas de i en ugn, ofta en muffelugn så att emaljpulvret smälter.

Champlevé- eller gropemalj åstadkoms genom att emaljen smälts ned i med gravstickel utförda fördjupningar i metallen.

Cloisonné- eller cellemalj åstadkoms genom att emaljen gjuts i celler (cloisons), formade av ett nätverk av fastlödda metalltrådar, vilkas överkanter förblir synliga och skiljer färgfälten åt.

I forntiden var babylonierna, assyrierna och elamiterna mästare i konsten att emaljera tegel.

Av betydelse ur konstnärlig synpunkt är guldsmedsemaljen och målaremaljen.

Innehåll

Guldsmedsemalj

Guldsmedsemaljen är ett slags mosaik där de olika färgerna anbringas bredvid varandra, antingen i direkt anslutning till varandra eller skilda genom tunna metallkanter. Det finns flera underarter.

Cellemalj

Cellemalj eller väggemalj (franska émail cloisonné), där teckningen utförs med användning av fina metalltrådar i guld eller mässing som löds fast på ytan (av till exempel guld, koppar eller porslin) och bildar låga väggar (cloisons) mellan de olika figurerna och figurdelarna. Mellanrummen (cellerna) fylls med emalj. Detta emaljeringssätt utövades tidigt i det bysantinska riket och överfördes därifrån till västra Europa, där Köln, Trier och andra städer vid nedre Rhen under den äldre medeltiden var huvudorter för tillverkningen. I början på 1900-talet utfördes cellemaljer med stor skicklighet i Indien, Kina och Japan, men på enklare material (koppar, porslin, mässing). Gamla cellemaljer är ytterst sällsynta och dyrbara.

Gropemalj

Gropemalj (franska émail champlevé), där teckningen utförs genom gravering, genom att antingen figurerna och figurdelarna eller mellanrummen mellan figurerna fördjupas i metallytan, och de på detta sätt uppkomna fördjupningarna (groparna) fylls med emalj. Underlaget är oftast koppar, vars oemaljerade partier då vanligen förgylls, så att figurerna antingen framstår i emalj mot guld eller i guld mot emalj. Denna teknik utövades från och med 300-talet före Kristus bland folken norr om alperna.

Reliefemalj

Reliefemalj (franska émail de basse taille eller émail translucide sur relief), där teckningen utförs med gravstickel i låg relief och därefter färgläggs med genomskinlig emalj, som bildar en jämn yta, genom vilken reliefens högre ställen skimrar ljusare och de lägre mörkare. Detta görs på ett underlag av guld eller silver. Arbetssättet uppkom i Italien, överfördes därifrån till Frankrike och Tyskland samt blomstrade på 1400-talet i Montpellier och vid Rhen. Dess äldre alster är mycket sällsynta.

Transparent emalj

Transparent emalj (franska émail á jour) är genombrutna guld- och silverfiligransarbetens utfyllning med färgad, genomskinlig emalj. Glasflussen införs i pulverform i mellanrummen och smälts de jour (för dagern, det vill säga utan underlag, med arbetets baksida obetäckt) i flera upprepade omgångar. Denna svåra teknik har använts till exempel till skedskaft, smycken och små vaser.

Emalj på upphöjda partier

Till kategorin guldsmedsemalj måste också föras emalj på upphöjt arbete (franska émail de ronde bosse eller émail de haut relief): metallföremål med upphöjda partier av olikartad form, överdragna med färgade glasflusser.

Målaremalj

Målaremaljen (franska émail peint) är en verklig målning med emaljfärger på metall (vanligen koppar) som, åtminstone i de flesta fall, först fått en särskild grundning genom att överdragas med ett tunt lager av genomskinlig emalj. Denna teknik uppkom, sannolikt under påverkan av glasmålningen, på 1300-talet i Limoges (sådana arbeten benämns därför också Limoges-emaljer), nådde en hög grad av fulländning på 1500-talet och har därefter utövats i de flesta europeiska länder. I Sverige var Johan Georg Henrichsen (död 1779) framstående på detta område. Även i Kina och Japan har denna konstart varit känd mycket länge. Emaljmålning har använts på en mängd olikartade föremål: i äldre tider på bords- och dryckeskärl och på tavlor, under senare tider framför allt på smärre föremål, som dosor, etuier, urfoder, smycken och miniatyrporträtt; i Kina och Japan på husgeråd, som brickor, skrin, dosor, kannor och till och med möbler (bord och liknande).

Emaljliknande lackering

Besläktad med målaremaljen, men vanligen med en annan beteckning är emaljdekorationer på fajans, porslin och glas. Under detta oegentliga och vilseledande namn skall med emalj i detta sammanhang förstås ett slags lackering på metall, som imiterar verklig emaljdekoration, men som saknar dennas typiska solida och egenskaper.


Small Sketch of Owl.png Denna artikel är helt eller delvis baserad på material från Nordisk familjebok, 1904–1926 (Not).
Personliga verktyg