Fajans
Från Rilpedia
Om stadsdelen Fajans, se Falkenberg
Fajans är poröst lergods överdraget med tennglasyr. Tennglasyr är en vit, ogenomskinlig (opak) glasyr baserad på tennoxid. Någon gång kan baksidan även vara glaserad med blyglasyr (ibland kallad halvfajans). Benämningarna på de olika typerna av keramik är oftast något flytande, de flesta äldre europeiska fajansföremålen brukar kallas majolica
Tekniken att framställa metallglasyrer kommer från orienten, till Europa kom tekniken med morerna på 900-talet, och i Spanien började under 1000-talet att framställas den lysterkeramik i tennglasyr som kom att bli föregångare till den italienska majlican. (För utvecklingen under medeltid/renässans se majolica).
Ordet "fajans" syftar på Majolica från staden Faenza. Här framställdes under 1500-talet en Majolica med den vita bottenglasyren lämnad relativt odekorerad, endast med viss målad dekor. Under 1500-talet hade kunskapen i att framställa tennglaserat lergods spridit sig över Europa. I början av 1600-talet tar holländarna upp konkurrensen med portugiserna på ostindiehandeln, och resultatet är att de börjar föra hem stora mängder ostindiskt porslin, som snabbt blir på modet. Även kopior på dessa varor i fajans, med den vita bottenglasyren synlig och sedan endast dekorerad med enkelt måleri (gärna blå och baserad på koboltföreningar som syftade till att imitera det kinesiska blåvita porslinet) kom att bli den vardagliga ersättningen. Delft kom från ca 1640 att bli centrum för den holländska fajansproduktionen. I början på 1700-talet lär man sig i Europa att framställa äkta porslin, men det dröjer länge innan dessa varor blir verkligt spridda. Under slutet av 1700-talet och början av 1800-talet börjar dock fajansen att trängas ut av det Engelska flintgodset.
Även flintgods brukar ibland inkluderas under begreppet fajans - särskilt populär är benämningen vad gäller designade vaser från slutet av 1900-talet.
