El (mytologi)
Från Rilpedia
- För andra betydelser, se El (mytologi) (olika betydelser).
El (אל) är ordet för gud i hebreiska och andra semitiska språk.
Innehåll |
El i semitisk mytologi
El har sitt ursprung i semitisk mytologi där det var namnet på den högste guden i ett panteon. Han räknades där som de övriga gudarnas far och ledare, motsvarande Oden och Zeus. Han beskrivs som en uråldrig man med vitt hår och skägg som sitter på sin tron och regerar. Kontrasten är stor till myternas andra huvudperson, den unge krigarguden Baal, som slåss mot monster, skaffar barn med kvigor, dör och uppstår i takt med årstiderna och producerar åska.
Guden El var gudinnan Astartes man i många panteon, bland annat i Ugarit och kanaan. På 700-talet f.vt importerades El till Judeen och sammanfogades så småningom med JHVH, och sålunda har man i vissa kretsar sett även JHVH och Astarte som makar. Tydligaste beviset för detta är Kuntillet Arjud inskriptionerna.
El i abrahamitisk religion
El blev senare i de abrahamitiska religionerna upphöjd till att bli den ende guden, vilket innebar att de andra gudarna degraderades till demoner. I Gamla Testamentet används ordet i sin pluralform (אלוהים, Elohim) för att beteckna Gud, omväxlande med gudsnamnet יהוה (Jahve). Vi kan se det som en tidig pluralis majestatis. Det förekommer också i en mängd sammansättningar, som utgör Guds titlar:
- El Eljon - Gud den högste
- El Roi - Seendets Gud
- El Olam - Evighetens Gud
- El Elohe Jisrael - Gud, Israels Gud
- El Betel - Betels Gud
- El Shaddai - svåröversatt, gissningsvis Gud den Allsmäktige.
Litteratur
Mettinger, Tryggve N. D., 1987: Namnet och Närvaron. Gudsnamn och Gudsbild i Böckernas Bok. Örebro: Libris.
Johnston, Sarah Iles red., 2004: Religions of the ancient world. A guide. Cambridge, Massachusetts and London, England: The Belknap Press of Harvard University Press.
