Från Rilpedia

Edvard Vilhelm Welander, född 4 mars 1846 i Växjö, död 23 januari 1917 i Stockholm, var en svensk läkare och professor.

Welander blev student i Uppsala 1863, medicine kandidat 1868, medicine licentiat vid Karolinska institutet 1871, disputerade där 1880 för medicine doktorsgrad (Om morbiliteten och mortalitet en inom Kungl. andra livgardet mellan 1866 och 1877 samt luftundersökningar inom regementets kasern) och promoverades samma år i Uppsala till medicine doktor. Åren 1875-82 var han andre bataljonsläkare vid Andra livgardet, blev 1884 docent i syfilidologi vid Karolinska institutet, 1888 överläkare vid S:t Görans sjukhus samt 1896 e.o. och 1909 ordinarie professor i syfilidologi vid nämnda institut. År 1911 tog han avsked från professuren, och honom ägnades då en enastående hyllning från in- och utlandet, bl.a. i form av en storartad festskrift med bidrag av läkare från tio länder.

Inom sitt specialområde utövade han en mycket intensiv och framgångsrik verksamhet som forskare, lärare och läkare. Med outtröttlig iver undersökte han de vid syfilisbehandlingen använda medlen och deras terapeutiska inverkan. Härigenom skapade han den vetenskapliga grundvalen för den av Fournier införda intermittenta preventiva behandlingen av nämnda sjukdom. I många avhandlingar, intagna i "Nordiskt medicinskt arkiv", "Hygiea" och "Archiv für Dermatologie und Syphilis", meddelade han resultaten av dessa forskningar och sammanställde dem till ett helt: Über die Prinzipien für die Behandlung der venerischen Krankheiten (Stockholm, 1904) liksom: Zur Frage der Behandlung der syphilitischen Krankheit ("Beihefte zur medizinischen Klinik", 1909). I avseende på förebyggandet av de könssjukdomarna ansåg han ett noggrant övervakande av prostitutionen vara av allra största betydelse. Dock lyckades han icke göra sin på djupa studier grundade uppfattning gällande vid lagstiftningen i denna fråga (Till belysning i prostitutionsfrågan, "Hygiea" 1889; Några ord i prostitutionsfrågan, ibid. 1890; Blad ur prostitutionsfrågans historia i Sverige, 1904; Kritik af reglementeringskommitténs betänkande, i "Svenska läkarsällskapets förhandlingar", 1912).

En viktig insats vid bekämpandet av nämnda sjukdomar gjorde Welander genom att grundlägga ett sjukhus för ärftligt-syfilitiska spädbarn, som han inrättade 1900 och vilket under hans ledning småningom utvecklade sig till en mönsteranstalt. Liknande "Welanderhem’’ öppnades sedermera i Kristiania, Köpenhamn, Wien och Berlin. Genom flera folkskrifter bidrog han till spridning av kunskap om könssjukdomarna och deras betydelse för familjen och samhället. Det mesta inflytandet i denna riktning utövade han dock genom sin lärarverksamhet, i det han med sitt starka sedliga allvar och sin djupa kunskap införde de blivande läkarna i läran om könssjukdomarna och därmed i sammanhang stående frågor. Åt sitt intresse för historisk forskning gav W. uttryck genom arbetet De veneriska sjukdomarnas historia i Sverige (1898; andra upplagan 1905). Han valdes till ledamot av Vetenskapsakademien 1902 och till hedersledamot av Svenska Läkaresällskapet 1911. År 1920 avtäcktes på hans grav på Nya kyrkogården en av Carl Eldh modellerad minnesvård.

Källa

Denna artikel är helt eller delvis baserad på material från Nordisk familjebok, Welander, Edvard Vilhelm, 1904–1926 ^(Not).