Hardjur
Från Rilpedia
| ?Hardjur | |
|---|---|
 |
|
| Systematik | |
| Domän: | Eukaryoter |
| Rike: | Djur Animalia |
| Stam: | Ryggsträngsdjur Chordata |
| Understam: | Ryggradsdjur Vertebrata |
| Klass: | Däggdjur Mammalia |
| Ordning: | Hardjur |
|
|
|
| §Lagomorpha Auktor: Brandt, 1855 |
|
|
|
|
 Hitta fler artiklar om djur med Djurportalen
|
|
Hardjur (Lagomorpha) är en ordning av däggdjur som omfattar två familjer med 62 arter.
Släktet Lepus och 9 släkten av kaniner bildar tillsammans familjen harar (Leporidae), som sammanlagt har 44 arter. De förekommer naturligt eller är inplanterade över nästan hela världen. Familjen pipharar (Ochotonidae) består av 18 förhållandevis småväxta arter i Asien och västra Nordamerika.
Innehåll |
Yttre anatomi
Hardjur är små till medelstora djur. Kroppslängden ligger ofta mellan 15 och 30 cm, men det finns även individer som kan vara 70 cm långa. Vikten hos vuxna djur varierar mellan 0,1 och 7 kilogram. Svansen hos individer i familjen harar är oftast kort. Pipharar saknar svans. Längden hos de bakre extremiteterna liksom öronen varierar. Öronen är oftast tydligt långa hos arter som lever i ökenområden. Pälsens färg är ofta anpassad till omgivningen och utgör ofta ett kamouflage. Harar och pipharar i den tempererade klimatzonen byter därför ofta päls under årets lopp. Hos vissa hardjur är en del av pälsen markant färgad för en förbättrad kommunikation. Dessa områden finns oftast på svansen, öronen och bukens sidor.
Alla hardjur har en tät päls som antingen är ullig eller borstlik. I ansiktet finns påfallande känselhår som växer vid munnen och över ögonen. Särskild hårda borsthår finns på fotsulorna som troligtvis tjänstgör som stötdämpare. Däremot saknas oftast trampdynor, bara pipharar har trampdynor vid tårna och vid handleden.
Mellan näsöppningarna och munnen finns en klyfta genom överläppen som är ett känselorgan. Särskild hos familjen harar förekommer stora öron. De kan röras oberoende av varandra för att fånga ljudvågor. Pipharar har mindre och avrundade öron. Ögonen är stora och sitter på huvudets sidor.
Levnadssätt
Hardjur lever företrädesvis på marken och förekommer i olika habitat, från öken över tropiska skogar till den arktiska tundran. Vanligtvis har de en bo i jorden. Särskild dessa arter som kallas kaniner har komplexa bon med tunnlar och kamrar. Europeisk kanin skapar en kort tunnel som slutar i ett polstrat bo. Vissa arter av bomullssvanskaniner bygger överjordiska bon av döda växtdelar med ingångar på varje sida. Komplexa bon med flera kamrar, tunnlar och utgångar finns hos några pipharar. Andra pipharar och arter i släktet Pronolagus nyttjar naturliga sprickor och grottor i berget. Dessa harar som lever i öppna landskap har fördjupningar i marken som viloplatser.
I ordningen finns både, arter som lever ensam (huvudsakligen i familjen harar) och arter som lever i sociala familjegrupper (flera kaniner och pipharar). Pipharar har olika läten för kommunikationen och på grund av dessa har de fått sitt svenska namn. Även hos andra socialt levande hardjur finns liknande läten men dessa är inte lika bra utvecklade. Dessutom klappar de ofta med sina bakre extremiteter, för att varna andra artfränder vid fara. Till kommunikationen hör även uppvisningen av påfallande färgade kroppsdelar och användningen av starkt luktande ämnen.
Hardjur har vanligtvis inga särskilda försvarsmöjligheter och är därför byte för flera olika rovdjur. Deras vanliga skydd är flykten och långa avstånd till fiender. Dessa djur är därför särskilt uppmärksamma och vistas sällan långt från sina bon. Hardjur i öppna landskap kan springa mycket snabbt och byta riktning för att parera angrepp.
Utbredning
Hardjur finns idag nästan på hela jorden. De saknades tidigare bara i södra Sydamerika, på Madagaskar, på de flesta sydöstasiatiska öarna samt i Australien och Oceanien.
Med människans hjälp har ordningen idag ett utbredningsområde som täcker hela världen med undantag av Antarktis. Å andra sidan infördes nästan alltid europeisk kanin (Oryctolagus cuniculus) i de nämnda regionerna som husdjur och köttproducent. Alla andra arter i ordningen har fortfarande ett begränsat utbredningsområde.
Evolution
De äldsta fossilen från hardjur finns från paleocen (70 miljoner år sedan) och hittades i Kina. Dessa djur tillhörde släktet Mimotona och delade flera kännetecken med hardjur från idag. Dessutom hade de andra kännetecken och identifierades som en annan linje från en gemensam förfader. Fossil som bevisar uppdelningen i harar och pipharar är 30 miljoner år gamla.
Systematik
Hardjur klassificeras idag inte längre som gnagare men de är gnagarnas systergrupp. På grund av en rad kännetecken som bara förekommer i ordningen Lagomorpha är djurgruppens monofyletiska status bra påvisad. Tillsammans med djurgruppen gnagare bildar hardjur ett taxon med det vetenskapliga namnet Glires.
Ordningen delas i två familjer, harar (Leporidae) och pipharar (Ochotonidae). Den senare av dessa förekommer bara i Nordamerika och norra Asien. Fram till sekelskiftet till 1800-talet fanns en tredje familj, Prolagidae, med bara en art, Prolagus sardus, som levde på Sardinien och Korsika.
-- Glires |-- Gnagare (Rodentia) '-- Hardjur (Lagomorpha) |-- Pipharar (Ochotonidae) '-- Harar (Leporidae)
Källor
- Artikeln är, helt eller delvis, en översättning från tyskspråkiga Wikipedia.
