DNS
Från Rilpedia
| Protokollstack för IP-nätverk | |
| IP-skikt | Protokoll |
|---|---|
| 5.Applikation | BitTorrent, DHCP, DNS, FTP, HTTP, IMAP, IRC, NNTP, POP3, SIP, SMTP, SNMP, SSH, Telnet,TLS, SSL , TFTP, … |
| 4.Transport | DCCP, SCTP, TCP, RTP, UDP, IL, RUDP, … |
| 3.Nätverk | ARP, ICMP, IGMP, IP (IPv4, IPv6),RIP … |
| 2.Länk | ATM, Ethernet, FDDI, ISDN, MPLS, Token Ring, PPP, SLIP, Wi-Fi, … |
| 1.Fysiska | ISDN, RS232, IrDA, Bluetooth, xDSL, … |
DNS, Domain Name System eller domännamnssystemet, är ett system för att förenkla adressering av datorer på IP-nätverk som till exempel Internet. Det uppfanns år 1983 av Paul Mockapetris. DNS är ett distribuerat system, där så kallade zoner av IP-nummer delegeras till ansvariga företag och organisationer. DNS är ett klient–server-system där klienten vanligen finns inbyggd i system som kommunicerar genom IP-nätverk.
Innehåll |
Funktion
Varje dator i ett IP-nätverk har en egen IP-adress i sifferform, och med hjälp av DNS kan man koppla en sådan adress, till en adress i textformat. Så istället för att skriva in IP-adressen 145.97.39.155 i sin webbläsare när man vill komma till svenska Wikipedia kan man använda sig av domännamnet sv.wikipedia.org. Man kan alltså förenklat säga, att DNS "översätter" till och från sifferbaserade nätadresser, som är lämpliga när datorer och servrar kommunicerar med varandra, och textbaserade nätadresser, som är enklare att hantera för oss människor. DNS kan också göra bakuppslag där en IP-adress omvandlas till ett DNS-namn.
DNS använder sig av både TCP och UDP på port 53 för att besvara DNS-frågor. Nästan alla DNS-frågor består av en UDP-förfrågan från klienten och ett UDP-svar från servern. TCP används bland annat när datamängden överstiger 512 byte, exempelvis vid zonöverföringar.
DNS är inte bundet till Internet utan kan också användas i andra IP-nätverk.
Rotserver
För att en DNS-server på Internet ska ha någonting att utgå ifrån när den får en fråga rörande en zon den inte vet något om, finns det 13 så kallade rotservrar världen över, varav en i Stockholm. Exempelvis delegeras toppdomänerna från rotservrarna. En toppdomän är den del av domännamnet som slutar med exempelvis .org, .se eller .eu.
Dynamisk DNS
På grund av att de flesta internetleverantörer tilldelar IP-nummer dynamiskt till sina kunder istället för att tilldela dem ett fast nummer, så har det tidigare varit omöjligt för de flesta internetanvändare att få ett domännamn kopplat till sin server. Detta har lösts på senare tid genom så kallade dynamiska DNS-servrar. Dessa servrar kan, med hjälp av ett litet program som installeras på datorn, dynamiskt uppdateras så ofta som det behövs med det IP-nummer som gäller vid varje tillfälle.
Det finns ett flertal gratis dynamiska DNS-servrar att tillgå på Internet. Exempel på sådana är:
Vanliga typer i DNS
I DNS finns ett antal olika typer av poster specificerade. De vanligaste av dessa är:
- A, Host address – Kopplar namn till IP-adress i IPv4.
- AAAA, Host address – Kopplar namn till IP-adress i IPv6.
- CNAME, Canonical name for an alias – Hanterar alias.
- MX, Mail exchange – Specificerar vilka servrar som hanterar e-post åt en viss domän.
- NAPTR, Naming authority pointer.
- NS, Authoritative name server – Specificerar den DNS-server som är ansvarig för zonen.
- PTR, Domain name pointer – Kopplar IP-adress till namn ("reverse lookup").
- SOA, Start of authority – Markerar starten på en ny zon.
- SRV, Service records.
- TXT, Text strings – Används för kommentarer och numera även till exempelvis publicering av Sender Policy Framework.
Dessa posttyper (kallade RR, Resource Record) finns lagrade hos IANA [1].
DNSSEC
Domain Name System Security Extensions, är en utvidgning av DNS-systemet som syftar till att öka säkerheten i DNS.
Serverprogramvara
En populär programvara för att driva en DNS-server är BIND [2], av Internet Systems Consortium, Inc. Även Microsoft har en servermjukvara för DNS. Den ingår i Active Directory och har därmed börjat användas mer. För den som vill snabba upp sin egen dator eller mindre nätverk kan MaraDNS [3] vara ett alternativ.
Specifikation
Standarden för DNS specificeras ursprungligen i RFC 882. År 1987 uppdaterades DNS i och med publicerandet av RFC 1034 och RFC 1035. Flera ytterligare RFC'er har föreslagit olika utökningar till grundprotokollet.
