Dogue de Bordeaux
Från Rilpedia
Dogue de Bordeaux är en av de äldsta hundraserna i världen.
Innehåll |
Historia
Man misstänker att rasen härstammar från den tibetanska mastiffen. Julius Caesar lär först ha kallat den "Canis Pugnatis" som är det latinska namnet för "kamphund". Hunden användes till att vakta familjer och arméförläggningar, jakt och till att försvara befolkningen mot exempelvis björnar. [1]
1863 ägde den första utställningen i Paris rum och då blev rasen officiellt kallad Dogue de Bordeaux.
1883 vann en hane vid namn "Bataille" utställningen i Paris och den var hela 67 cm hög. Detta gjorde att andra uppfödare blev rädda att deras avkommor skulle vara för små för att vinna priser och därför bestämde de sig för att para sina tikar med rasen engelsk mastiff. Detta bidrog till två nya färger: svart och rödmaskad.
1889 hade man avlat fram tre olika typer av doggen: Bordeaux-, Touluse- och Parislooken. Alla tre var helt olika vad gällde vikt, mankhöjd och huvud. Detta bidrog till så mycket disussioner att mellan 1883 och 1910 förändrades rasen nästan inte alls.
1910 började man diskutera en rasstandarden och en rasklubb startades. Detta på initiativ av J. Kunstler (professor i anatomi och embriogeni) och en veterinär vid namn Pierre Megnin, samt dennes son Paul Megning. Rasklubben fanns bara i tre år, men 1913 bildades två nya rasklubbar. En i Bordeaux och en i Paris. Megnin delade Parisklubbens åsikt om att saxbett borde godkännas i rasstandarden, medan Kunstler tyckte att man skulle bevara underbettet som rasen hade (minst 1 cm, max 2 cm). Arbetet med rasstandarden stannar upp 1914 då första världskriget bryter ut.
1926 fortsätter klubbarna med rasstandarden och godkänner två doggokategorier. Den ena blir Doguini. En smalare Dogue de Bordeaux-typ med något mindre kropp och smalare nosparti. Den andra blir Dogue de Bordeaux. Båda doggo-typerna skulle ha 1 cm underbett och vikten skulle vara 40-50 kg för en doguinihane och 40-45 kg för tikarna. För Dogue de Bordeaux skulle hanen väga minst 50 kg och tiken minst 45 kg.
1971 kom en ny rasstandard, men den sista rasstandarden fastställdes i Israel år 1995.
Användningsområde
I många århundraden har Dogue de Bordeaux används som kamphund och hets mot tjurar och björnar. Den har som nämnt ovan också används till vakt och jakt. Nu används rasen främst till sällskap och vakt.
Dogue de Bordeaux är väldigt känslig och mognar sent jämfört med andra hundar. Detta både fysiskt och mentalt. Rasen kan vara lite reserverad mot främlingar, men är en mentalt stabil och kärleksfull ras.
