Dietrich Eckart

Från Rilpedia

Hoppa till: navigering, sök
Wikipedia_letter_w.pngTexten från svenska WikipediaWikipedialogo_12pt.gif
rpsv.header.diskuteraikon2.gif

Dietrich Eckart, född 23 mars 1868 i Neumarkt, Bayern, död 26 december 1923 i Berchtesgaden; tysk författare och journalist, en av de tidigaste medlemmarna i Tyska arbetarepartiet/Nationalsocialistiska tyska arbetarepartiet (NSDAP) och deltagare i Ölkällarkuppen 1923. Eckart, som stod Hitler nära, tros vara den som myntade uttrycket "Tredje riket".

Eckart tog intryck av de tidiga verken av Lanz von Liebenfels om den högre människan - geniet, och blev efter att ha flyttat till München 1913 medlem i Rudolf von Sebottendorffs mysticistiska Thulesällskapet. 1915 gav Eckart ut sitt första nationalistiska verk, "Heinrich der Hohenstaufe", i vilket han uttrycker sitt krav på tyskt världsherradöme. Eckart var sedan 1918 - 1920 redaktör för antisemitiska och revanschistiska tidskriften Auf gut Deutsch. I redaktionen ingick då också Alfred Rosenberg och Gottfried Feder. Sedan alla tre varit involverade i skapandet av det blivande nazistpartiet grundade Eckart tidningen Völkischer Beobachter, vilken Rosenberg övertog ansvaret för efter Eckarts död.

Eckart mötte för första gången Hitler i samband med ett partimöte 14 augusti 1919. Under de kommande åren utövade han sedan ett betydande inflytande över Hitlers politiska tänkande. Även Eckart fängslades efter Ölkällarkuppen 1923, men släpptes snart på grund av sviktande hälsa: Han var morfinist. Dödsorsaken blev hjärtinfarkt, sannolikt vållad av morfinmissbruket. Hitler dedicerade första delen av Mein Kampf till Eckart, och efter maktövertagandet uppkallades teatern Waldbühne 1936 efter honom (Dietrich-Eckart-Bühne, "Dietrich Eckart-scenen").

Bibliografi i urval

  • Postuma verk
    • 1925 gavs Eckarts ej fullbordade verk Der Bolschewismus von Moses bis Lenin. Zwiegespräch zwischen Hitler und mir ("Bolsjevismen från Moses till Lenin. Dialoger mellan Hitler och mig") ut postumt.
  • Dramatik
    • Der Froschkönig, 1904
    • Familienväter, 1904
    • Der Erbgraf, 1907
    • Ein Kerl, der spekuliert, 1909
    • Översättning av Henrik Ibsens Peer Gynt, 1912
    • Heinrich der Hohenstaufe, 1915 (se ovan)
    • Lorenzaccio, 1920
  • Lyrik, polemik, journalistik
    • In der Fremde, dikter, 1893
    • Ibsen, Peer Gynt, der große Krumme und ich, 1914
    • Abermals vor der Höhle des Großen Krummen. Erneute Aussprache über Theaterkritik, 1915
    • Auf gut deutsch. Wochenschrift für Ordnung und Recht, 1918-1920
    • Völkischer Beobachter, 1920-1923
Personliga verktyg