Dhimmi
Från Rilpedia
En dhimmi (arabiska: ذمّي) ibland även stavat zimmi, är, enligt klassisk islamisk rättslig (shari'a) och politisk litteratur, en person som lever i en muslimsk stat utan att vara muslim, men ändå åtnjuter statens beskydd. Termen betyder bokstavligen "skyddad person" och kommer etymologiskt från dhimma, "att vara omhändertagen". De som har haft tillgång till denna särställning är de vars religioner tolkats som uppenbarade, främst judar och kristna, de så kallade ”bokens folk”, men i takt med islams expandering blev även andra grupper inkluderade i begreppet, i vissa fall t ex zoroastrianer, hinduer och buddhister .
Innebörden i dhimmisystemet är att kristna och judar i muslimska områden får få rättigheter och beskydd av den muslimska överhögheten utan att betala de islamiska samfundet religiösa skatten, zakat, samtidigt som de historiskt sett har tvingats betala mer i skatt.[källa behövs] Medan muslimer endast behövde betala en lägre jordskatt, ushr, fick judar och kristna betala en högre skatt på egendom och mark, som kallades för kharaj. Det var alltså ekonomiskt lönsamt att dessa grupper inte omvändes till islam, i takt med att omvändningen ökade förändrades därför skattesystemet och den religiösa åtskillnaden mellan olika jordskatter försvann. Att tillhöra dhimmi innebär att man inte har samma rättsliga status som en muslim, exempelvis behöver inte en dhimmi tjänstgöra i försvaret, men behöver betala en speciell skatt (jizya) för det militära beskyddet samt har rätt till liv, egendom och att utöva sin religion. En viktig historisk skillnad är att olika lagstiftningar gällde för olika religioner, där kristna och judar fick lyda sina egna lagar. Ännu en skillnad är att en muslimsk man enligt sharia får gifta sig med en kvinna som är dhimmi, medan ett äktenskap mellan en muslimsk kvinna och en dhimmi-man är förbjudet.
Andra restriktioner för dhimmi är t ex förbud mot att bära vapen eller att äga finare riddjur. Det finns också restriktioner för klädedräkten eller att icke-muslimer skulle bära något slag av kännetecken. Judiska och kristna religiösa byggnader fick inte vara större och stiligare än muslimska religiösa byggnader.[1]
Se även
Fotnoter
- ↑ Bente Groth: Judendomen. Kultur, historia, tradition., Natur & Kultur, Stockholm 2000, sid. 109. ISBN 91-27-07389-0.
|
|||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
