Från Rilpedia

Deklination (latin declinatio, av declinare, "böja") är inom grammatiken böjningen av nomen (substantiv, adjektiv, pronomen och räkneord). Ordet används också om kategorier av böjningsmönster hos substantiven inom språk där det existerar flera varianter och hos adjektiven i (främst) språk där de kongruensböjs med sina substantiv i diverse former.

Svenska substantiv

I svenskans substantivböjning brukar man tala om fem deklinationer:

• Ord av första deklinationen får ändelsen -or i pluralis: flicka, flickor
• Andra deklinationens ord får -ar i motsvarande form: pojke, pojkar
• Tredje deklinationen avser -er-orden: stad, städer
• Fjärde deklinationens pluralisändelse är -n: märke, märken
• Femte deklinationen saknar pluraländelse: barn, hus, lingon

De flesta ord i de tre första deklinationerna har genus utrum. Undantag finns främst i tredje deklinationen (vissa lånord med betoning på slutstavelsen, till exempel parti-er). Till fjärde och femte deklinationen hör främst ord med genus neutrum. Förutom neutrala ord hör också "utrala" personbeteckningar på suffixen -are, -(i)er och -iker, till exempel snickare, indier och magiker, till femte deklinationen. De skiljer sig emellertid från deklinationens övriga ord i bestämd form pluralis.

Den lilla grupp ord som endast har -r som pluralissuffix, till exempel ko, tå och ändelse, räknas ofta som en undergrupp till tredje deklinationen.