Utrum
Från Rilpedia
Utrum (av latinets uter - "endera (av de två)") är ett genus i svenska och vissa andra språk (engelska: common gender). Ord med utrumgenus känns i svenskan igen som "en-ord", ord vilkas obestämda artikel är en och vilka därmed kontrasterar mot "ett-orden" som har genus neutrum. Utrumgenuset har bildats genom att det tidigare tregenussystemets maskulina och feminina genus "smält samman". Sammansmältningen innebar att orden fick samma artiklar varpå pronomensyftningen, "han" eller "hon", på referenter som saknar biologiskt kön blev oklar och det demonstrativa pronominet "den" tog över dessas roll, medan "han" och "hon" sedan dess endast används om ord som har bekönade (i huvudsak mänskliga) referenter.
Även i senare tiders svenska grammatikundervisning talat om maskulinum och femininum. Dessa termer har då avsett just de ord som förknippas med referent av ett visst biologiskt kön, till exempel kung(en) = han = maskulinum, kokerska(n) = hon = femininum. Om de en-ord som syftar på obesjälade ting och som därmed syftas på med pronominet "den" har man då sagt att de har genus reale, realgenus, till exempel sten(en) = den = reale. Efter att man börjat se svenskan som ett tvågenusspråk med en-ord och ett-ord i stället har det ofta talats om alla en-ord som reale, som att vi har ett språk där neutrum kontrasterar mot reale. Numera är emellertid de flesta överens om att kalla en-genuset för utrum.
Substantiv som har utrum-genus får ändelsen -n eller -en i bestämd form singular och ändelsen -na i bestämd form plural. Exempel:
- Vägg, väggen.
- Flicka, flickan.
- Väggar, väggarna.
- Flickor, flickorna.
De vanligaste pluraländelserna för utrala ord är -or, -ar och -er. Några ord har emellertid bara -r och ord som slutar på suffixen -are (till exempel lärare), -ier (till exempel iranier) eller -iker (till exempel magiker) får ändelselös obestämd plural (se nollplural). Ett antal specialfall existerar.
Om ett pronomen finns i både neutrum- och utrum-form, betecknar utrum-formen oftast något mänskligt eller levande, i motsats till neutrum-ordet som betecknar något icke-levande. Exempel:
- Såg du något? Såg du någon?
Några få ord, som i modern svenska normalt är utrum, kan ändå i vissa stående uttryck ha ett kvardröjande kön, maskulinum eller femininum, vid pronomenval. Exempel:
- Vad är klockan? — Hon är halv fyra.
- Solen hon skiner.
- Människa.
- Moder jord.
- Månen han lyser; "Gubben i månen".
- Kyrkan (d v s inte byggnaden utan kyrkan som institution) "hon är till för både onda och goda".
- Patient, kan vara såväl man som kvinna, men om könet är oviktigt säger de flesta "patienten — den", men man finner även då och då, t ex i en läkarbok, "patienten — hon". Språket är här vacklande.
Andra språk
Förutom i svenskan finns utrumgenus i danska och i målformer av norska. Även varianter av lågtyska och nederländska uppvisar sammanfall mellan maskulinum och femininum till ett gemensamt genus.
