Synskadades riksförbund
Från Rilpedia
 |
Den här artikeln behöver språkvård. Hjälp till genom att förbättra texten. Se Rilpedia:Korrekturläsning för mer information, och Kategori:Rilpedia:Språkvård för fler artiklar i behov av språkvård. |
Synskadades riksförbund (SRF) är en intresseorganisation för synskadade i Sverige. Synskadades riksförbund bildades 1889, och hette fram till 1976 De blindas förening (DBF).
Innehåll |
Historia
Den blinde korgmakaren Petter Erland Svensson var initiativtagaren till bildandet av De blindas förening och han lyckades samla ett tjugotal medlemmar till det första mötet den 25 mars 1889. Vid årets slut hade medlemsantalet ökat till 98 medlemmar. Föreningen skapades bland annat för att blinda skulle kunna utbyta erfarenheter, för att kunna stödja blinda i behov av hjälp och för att skapa en sjuk- och begravningskassa för de blinda som arbetade.
En av huvudanledningarna till föreningens bildande var att öka rätten till arbete och egen utkomst för blinda. Detta var därför en fråga som föreningen tidigt engagerade sig i. Föreningen deltog på en stor industriutställning i Stockholm 1897 med produkter tillverkade av blinda hantverkare bestående av till exempel korgar och borstar. Detta ledde till utställningar både i Malmö och London. Föreningen anordnade också basarer för försäljningen och försäljningsbodar öppnades runt om i landet.
Ordföranden Petter Erland Svensson var orolig för att människor skulle köpa varorna av välgörenhetsskäl och menade därför att kvalitén på produkterna skulle höjas så att de var överlägsna alla andra produkter. Föreningen anordnade kurser och uppförde verkstäder för att få fler blinda i arbete och dessutom bredda deras begränsade arbetsmarknad. Bland annat anordnade föreningen en kurs i korgmakeri för blinda kvinnor 1902 som senare blev ett arbetshem. Och skapade också en materialdepå för råvaror till hantverksprodukter och från och med 1915 drev föreningen en maskinskrivningsbyrå.
Att skapa en sjukkassa var också ett led i att öka rätten till egen utkomst. Det var dock svårt för föreningen att få in kapital till sjukkassan, vilket gjorde att det dröjde till 1896 innan sjukkassan kunde träda i funktion. Detta var möjligt tack vare styrelseledamoten Alrik Lundberg som gjorde ett omfattande insamlingsarbete. Där han bland annat fick ett bidrag från Kung Oskar II. Pengar införskaffades också genom försäljning av produkter från organisationens syförening. Sjukkassan tvingades stänga under en tid vid första världskriget och under några månader i samband med den stora depressionen under 1930-talet.
Under depressionen anslöts insamlingen Lyckopenningen till sjukkassan för att åter få den på fötter. Lyckopenningen startades 1912 och var en idé som hämtades från Danmark, och är ett smycke som ges åt ett nyfött barn som säljs än idag av SRF.
År 1911 erhöll anslag från staten och detta har sedan dess ökat. Den första politiska frågan som DBF drev var om blindhetsersättning vilken väcktes redan 1903 vid ett nordiskt möte i abnormfrågan. DBF skickade upprepade skrivelser till riksdagen i ämnet och uppvaktade regeringen ett flertal gånger. År 1920 tillsattes en kommitté i riksdagen för att utreda frågan och det ledde till ett yrkande två år senare på ett förslag om en behovsprövad blindhetsersättning som var beroende av inkomst. DBF var inte nöjda och fortsatte sin kampanj in på 1930-talet och 1934 lades en proposition som gick igenom. Det gällde en generell blindhetsersättning som var oberoende av inkomst till dem som var blinda eller saknade ledsyn.
Senare bytte ersättningen namn till invalidersättning och idag heter den handikappersättning och betalas ut till fler grupper med funktionshinder. Andra politiska frågor som föreningen drev under perioden fram till andra världskriget var gratis radiolicens och förmånsställning för de blinda korgmakarna och borstbindarna vid inköp från staten. Eftersom DBF:s styrelse satt i Stockholm blev organisationen väldigt Stockholmsbaserad, vilket ledde till bildandet av lokalföreningar runt om i landet. Detta blev en infekterad fråga som inte ens fick diskuteras i De Blindas Veckoblad. Från lokalföreningarna menade man att DBF behövde omorganiseras till ett riksförbund där lokalföreningarna hade mer makt.
År 1925 samlades några lokalföreningar till ett möte i Örebro där De blindas riksförbund (DBR) skapades. DBR existerade parallellt med DBF fram till 1936 och de samarbetade bland annat i frågan om blindhetsersättning. Båda organisationerna var medvetna om att splittringen inom blindrörelsen förminskade dess slagkraft och DBR lade fram ett förslag om en sammanslagning. DBF var först avvaktande till detta men slutligen slogs organisationerna samman 1936, då DBF omorganiserades till riksförbund.
Under 1930 och 1940-talen började DBF engagera sig i frågor för att förbättra blindas vardag. Till exempel inledde de 1938 ett samarbete med Svenska Schäferhundföreningen för dressering av ledarhundar. DBF anordnade också kurser i teknik med käpp och punktskrift för nysynskadade. DBF drev länge verksamhet med konsulenter som skulle hjälpa blinda. Denna verksamhet drevs först av föreningen men togs allt mer över av landstingen på 1970-talet och ledde till att många blinda anslöt sig till föreningen. DBF hade tidigt haft ett kulturellt engagemang och sedan 1911 drev föreningen ett bibliotek med böcker på punktskrift.
Ny teknik innebar nya möjligheter för att få information för synskadade, detta ledde till att talboken blev en het fråga för DBF. Föreningen drev två stora insamlingskampanjer 1957-58 för att samla in pengar till produktionen. Staten beviljade också 1955 pengar för produktionen och talböcker kunde börja produceras i större skala. Författarnas organisation stämde DBF för brott motupphovsrätten men detta kunde lösas 1961 då staten tog på sig kostnaderna för royalties till författarna och 1980 tog staten över Tal och punktskriftsbiblioteket (TPB). Föreningen kämpade också för taltidningar och dagstidningar på ljudkassett med kampanjer och demonstrationer under 1960- och 1970-talen.
DBF har under sin historia varit beroende av arv och donationer och därför har frågor om hur man ska undvika arvskatt och gåvoskatten diskuterats inom föreningen, vilket ledde till bildandet av DBF:s understödsstiftelse 1954 som tar emot arv och donationer, idag heter den Synskadades Stiftelse. Under åren 1975-77 ombildades DBF och bytte namn till Synskadades Riksförbund (SRF). . Detta berodde på att föreningen hade växt kraftigt under 1960 och 1970-talen. Vilket i sin tur berodde bland annat på att den övre åldersgränsen på 65 år hade slopats helt och även den nedre på 16 år. Även nya grupper anslöt sig som hade större synrester. Medlemsökningen ledde till fler lokalföreningar och krav på en omorganisation och ett namnbyte då DBF ansågs missvisande.
Den nya organisationsformen var ett treplanssystem med lokalföreningar och länsförbund. Dessa fick större befogenheter då det vid denna tid oftare var på landstings och kommunnivå som viktiga beslut om synskadade togs. På 1960-talet hade handikapprörelsen växt och en samarbetsorganisation bildades, Handikappförbundens Centralkommitté (HCK). DBF gick emot samarbetsorganisationen då denna hade befogenheter att fatta bindande beslut över de organisationer som var med i den. Efter en stadgeändring gick DBF med i HCK 1965 men SRF gick åter ur 1989 då HCK:s syn på handikapp inte överensstämde med SRF: s.
Under 1960 och 1970-talen växte kritiken inom organisationen mot insamlingsverksamhet. Detta ledde till att De blindas dag som hade arrangerats sedan 1921 slutade arrangeras. En utredning tillsattes också 1979 under namnet Arbetsgrupp för minskat beroende av insamlingar (AMBI). AMBI kom fram till att avskaffa bössinsamlingar, cirkulärinsamlingar och försäljning av föremål utan värde. Arbetsgruppen menade också att SRF borde minska sitt beroende av all verksamhet som är negativ för synskadade oberoende om det är insamlingar
År 1975 bildades Unga Synskadade (US) som en reaktion på att DBF bestod av många äldre och inte drev frågor lika radikalt som ungdomarna ville. Detta påverkade SRF som under och efter omorganisationen blev en mer utåtriktad organisation som var mer inriktad på intressepolitik. Många av serviceverksamheterna som organisationen tidigare hade bedrivit som till exempel biblioteket och konsulentverksamheten övergick till staten eller bildade egna företag. Den nya intressepolitiken innebar nya uttrycks sätt som demonstrationer och torgmöten. SRF engagerade sig också kraftigt i internationellt arbete. Genom biståndsverksamhet till utvecklingsländerna, där SRF bland annat hjälpte till att bygga upp synskadeorganisationer.
Den intressepolitiska inriktningen fortsatte under 1990-talet och organisationen har anställt specialister på både riks, läns- och lokalnivå för att bli bättre på påverkansfrågor. Inför valet 1998 arrangerade SRF ett kulturforum där politiker bjöds in till diskussion. SRF arbetade också med lobbying för att få fram motioner inför detta års allmänna motionstid i riksdagen. Under 1990-talet har många nya synskadeföreningar skapats vilket har skapat fler grupper bland synskadade. Några exempel på nya föreningar är: Sveriges Ledarhundsförare, Synskadade kurder i Sverige och Glaukomförbundet. Även inom SRF finns det nu fler och mer distinkta intressegrupper än tidigare som baseras på synförmåga, etnicitet, andra funktionshinder, ålder och kön. Det har också skett en minskning i antalet medlemmar och organisationen är idag starkt dominerad av medlemmar över 65 år, vilka år 2000* uppgick till 2/3 av medlemmarna.
Referenser
Otryckta källor
- SRF, Vårt nya SRF: utvecklingsprojekt för vår organisation, Rapport med frågor(2000) SRF Arkiv,
Tryckta källor
- Arbetsgruppen för minskat beroende av insamlingsverksamhet (AMBI) Skaffa pengar: Men hur? (Enskede 1981)
- Förhammar, Staffan & Nelson, Marie C. Funktionshinder i ett historiskt perspektiv (Lund 2004)
- Hägermalm, Per Då, nu och dessemellan: Några nedslag i SRFs 100 åriga historia (Enskede 1989),
- Lindqvist, Bengt, På gång: SRF genom fem årtionden (Stockholm, 1993)
- Nolte, Lennart, De blindas förening u.p.a. En översikt över några verksamhetsgrenars utveckling samt föreningens konstitutionella uppbyggnad och utveckling 1889-1969 (Socialhögskolan i Stockholm, 1970)
- De blindas förening 1889-1939: Minnesskrift (Stockholm, 1939)
- De blindas förening, Redogörelse för verksamheten 1976 (Stockholm 1976)
- De blindas förenings u.p.a. årsberättelse för 1951 (Stockholm),
Tidskrifter
- De blindas tidskrift, 1951:4-6, 1976:1-4
- SRF-Perspektiv, 1977:1-10, 1999:2, 2001:1-12
Internet
- Synskadades Riksförbund, Lyckopenningen 30 oktober 2007 kl. 14.22
- Synskadades Riksförbund, SRF-historia 30 oktober 2007 kl. 14.59
