Från Rilpedia

David Hockney, född 9 juli 1937 i Bradford, West Yorkshire, är en brittisk konstnär som bor och verkar i Kalifornien. Hans verk är mestadels personliga och självbiografiska, av vilka målningarna av swimmingpooler i Los Angeles är bland hans mest kända verk.

Hockney utbildades vid Bradford Grammar School och vid Royal College of Art i London där han mötte R. B. Kitaj. Han kom att bli förknippad med popkonsten, men hans tidiga verk uppvisar också expressionistiska element, inte olika några av Francis Bacons verk. Ibland, som i We Two Boys Together Clinging (1961), som har namngetts efter en dikt av Walt Whitman, syftar hans verk på hans homosexualitet.

Hockney studerade litografi i Bradfords konstskola, Yorkshire. Hans första tryck var Myself and My Heroes ("Jag och mina hjältar") (1961), där han uppträder vid sidan av en gloriaförsedd Mahatma Gandhi och Walt Whitman. Hans första stora projekt i tryck var en serie med sexton etsningar där han självbiografiskt avbildar Hogarths Rake's Progress. Många av hans litografier är porträtt av hans vänner, vanligast förekommande är Celia Birtwell.

Hockney arbetade också med fotografi, eller för att vara mer exakt – fotokollage. Hockney använde ett olika antal (5–150) små polaroidbilder av ett föremål. Han gjorde sedan en sammansatt bild i form av ett lappverk. Eftersom dessa fotografier är tagna från olika perspektiv och vid något skilda tider, blir resultatet ett verk som har drag av kubism, släktskap var ett av Hockneys viktigaste mål – när han diskuterade hur den mänskliga visionen fungerar. Några av dessa verk är landskap, andra porträtt.

Fotokollagen tillkom huvudsakligen mellan åren 1970 och 1986. Hockneys skapande av sina fotokollage – eller joiners som han kallade dem – var inte planerade, han bara, så att säga, upptäckte dem. Han observerade under sent 60-tal att fotograferna använde kameror med vidvinkelobjektiv för att ta sina bilder. Han gillade inte den typen av fotografier eftersom de blir distorderade på ett sätt som en människa aldrig ser. Det hade inget samband med den mänskliga bildupplevelsen.

Han arbetade med en målning av ett vardagsrum i Los Angeles i vilken vardagsrummet och terrassen kombineras för att bilda en enda bild. Han tog polaroidbilder av vardagsrummet och klistrade ihop dem och ämnade inte skapa någon komposition av bara de bilderna. Men när han såg den slutliga kompositionen,såg han att det blev en berättelse som om åskådaren rör sig genom rummet. Han började arbeta mer och mer med fotografi efter denna upptäckt och slutade till och med att måla under en period för att bättre hitta till denna nya fotograferingsstil.

Ett annat viktigt projekt för Hockney var att rita med Quantel Paintbox, ett datorprogram som tillät konstnären att sketcha direkt på TV-skärmen. Hans verk var så framgångsrika att en video gjordes som visade honom när han använde Quantelmaskinen och sändes i BBC. Hans arbete med Quantel visade honom att den nya tekniken kunde användas till konst.

I TV-programmet "Secret Knowledge" (Hemlig kunskap) år 2001 lade Hockney fram sin teori att de gamla mästarna hade använt camera obscura för att avteckna modellerna på duken. Bilden kunde då mycket exakt föras över på målarduken vilket gav en hög grad av realism.

Hockney tilldelades hedersordern Companion of Honour (CM) 1977 och sitter nu i Kungliga brittiska akademin. Många av Hockneys verk hänger i den gamla kvarnen Salts Mill i Saltaire, nära hans hemstad Bradford.

Litteratur

• Hockney, David, Hockney's Pictures. London 2004.

Externa länkar

• Salts Mill in Saltaire, Yorkshire, England, is part owned by Hockney's brother and contains a permanent exhibition of Hockney's work.
• DavidHockney.com tribute site.
• Peter getting out of Nick's pool (1966)
• 'Why David Hockney Should Not Be Taken Seriously' a critique of Hockney's suggestion that many Old Masters achieved realism in their paintings by using a camera obscura.
• Secret Knowledge: about Hockney's book and the eponymous documentary, which outline his case for asserting that the Old Masters used cameras.