Från Rilpedia

Den här artikeln behöver språkvård. Hjälp till genom att förbättra texten. Se Rilpedia:Korrekturläsning för mer information, och Kategori:Rilpedia:Språkvård för fler artiklar i behov av språkvård. Motivering: Ingen motivering angavs

?Fingerdjur Status i världen: Missgynnad[1]
Systematik
Domän:	Eukaryoter
Rike:	Djur Animalia
Stam:	Ryggsträngsdjur Chordata
Understam:	Ryggradsdjur Vertebrata
Klass:	Däggdjur Mammalia
Ordning:	Primater Primates
Underordning:	Strepsirrhini
Familj:	Daubentoniidae Gray, 1863
Släkte:	Daubentonia É. Geoffroy, 1795
Art:	Fingerdjur
Vetenskapligt namn
§Daubentonia madagascariensis Auktor: Gmelin, 1788
Hitta fler artiklar om djur med Djurportalen

Fingerdjuret (Daubentonia madagascariensis) är en art i ordningen primater och idag det enda djuret i sin familj. Fingerdjuret är den största nattaktiva medlem i underordningen Strepsirrhini och lever huvudsakligen i skogar.^[2]

Tidigare fanns en art till i släktet som var något större. Daubentonia robusta dog ut vid en okänd tidpunkt under de gångna 1000 åren.^[3]

Innehåll 1 Kännetecken 2 Utbredning och habitat 3 Levnadssätt 3.1 Aktivitet och rörelsesätt 3.2 Socialt beteende 3.3 Föda 3.4 Fortplantning 4 Fingerdjur och människor 5 Systematik 6 Referenser 6.1 Tryckta källor 6.2 Noter 7 Externa länkar

Kännetecken

Kroppen har en längd mellan 36 och 44 centimeter och därtill kommer en 50 till 60 centimeter lång svans. Ögonen är stora och lyser i gult. Även öronen är stora och hela djuret väger 2 till 3 kilogram. Det finns nästan ingen könsdimorfism, hannar är med en genomsnittlig vikt av 2,7 kilogram bara lite tyngre än honor som väger genomsnittlig 2,5 kilogram. Pälsen består av grova långa hår och är mest brunaktig eller svartaktig. Vid vissa ställen (främst på djurets rygg) är hårens spets vit. Ansiktet och buken är ljusgrå. Fötternas färg är mera svart.

Fingerdjuret har bara två framtänder ovan och nedan som liknar gnagarnas. Liksom hos dessa saknas hörn- och mellankindtänder, varför man tidigare räknade djuret till gnagarnas ordning. I mjölktandssystemet har fingerdjuret flera framtänder och även hörn- och förkindtänder, så att det unga djuret bättre överensstämmer med övriga apor än den fullt utbildade individen. Tandformeln hos vuxna individer är I 1/1 C 0/0 P 170 M 3/3, alltså bara 18 tänder vad som är den minsta tanduppsättningen i ordningen primater.

Ett skiljedrag mot alla andra primater är att honans två spenar sitter vid djurets ljumske. Bara stortån är utrustad med nagel, medan övriga fingrar och tår bär klor. Det faktum att tredje fingret är ovanligt tunt gav djuret dess namn.

Utbredning och habitat

Fingerdjuret lever på Madagaskar. På ön lever fingerdjuret i tropiska regnskogar på östra sidan samt i mera torra skogar på norra och västra sidan. Den saknas bara i de torra södra regionerna och i bergsregionerna i öns centrum. I samband med skyddsåtgärder för att rädda arten infördes den även i regioner som ursprungligen var belägna utanför djurets utbredningsområde, till exempel på ön Nosy Mangabe.

Angående skogstypen är arten variabel, den lever till och med i mangrove och fruktodlingar.

Levnadssätt

Aktivitet och rörelsesätt

Djuret är aktivt på natten. På dagen sover individerna i bon som skapas av olika växtdelar. Boet ligger vanligen 10 till 15 meter över marken och göms i täta bladansamlingar. Boets diameter är omkring 50 centimeter. Fingerdjuret behöver ungefär ett dygn för att bygga ett bo av blad och kvistar. Varje fingerdjur har flera bon i reviret.

De första individerna lämnar sina bon 30 minuter före solnedgången (hannar oftast tidigare än honor) och först vid gryningen kommer de tillbaka. Cirka 80 procent av denna tid är de sysselsatt med rörelse och letandet efter föda, dessutom finns tider för kroppsvårdnaden och vilopauser. Flera gånger per natt letar de i pälsen efter parasiter. Denna aktivitet kan vara i 30 minuter. Vid vilopauser, som kan vara i två timmar, sitter de lugnt på ett ställe men sover inte.

Fingerdjuret har olika rörelsesätt. Den går till exempel på fyra extremiteter eller hoppar. På grund av sina väl utvecklade fingrar och tår kan de klättra med huvudet neråt. Ibland hänger de från en gren genom att hålla sig fast med de bakre extremiteterna. Fingerdjur vistas även på marken. Där går de på sina handflator för att skydda fingrarna.

Socialt beteende

Utanför parningstiden lever individerna vanligen ensamma. Trots allt syns ibland några individer tillsammans. När individerna träffas är det flera hannar eller hannar och en hona men aldrig vistas två honor på samma ställe. När hannar träffar på varandra uppstår ibland strider.

Hannarnas revir är med 125 till 215 hektar ganska stort och de överlappas ofta med revir av andra hannar eller honor. Honornas territorier är däremot bara 30 till 40 hektar stora och de är bra avgränsade mot andra honors revir. Träffas två honor vid gränsen är de alltid aggressiva mot varandra. Reviret markeras med doftmärken^[4] som urin eller körtelvätska och kanske även med markeringar i trädens bark. Hannar vandrar per natt 1,2 till 2,3 kilometer.

Där reviren överlappas ligger ofta flera bon nära varandra. Det iakttogs även flera bon i samma träd och individer som utnyttjade samma bo vid olika tider. Dessutom är det möjligt att en individ övertar en bo som lämnats av ett annat fingerdjur.

Fingerdjuret har olika läten för att kommunicera. Det antas att ett av dessa läten var anledningen för djurets namn på engelska, Aye-aye.

Föda

Fingerdjuret äter bland annat larver, som det genom att använda det tunna fingret som en krok plockar ut ur deras gångar i träd. Denna primat är allätare och livnär sig bredvid insektslarver av frukter, nötter, nektar och svampar. För att hitta insekterna slår djuret med fingret på trädens bark och upptäcker sina byten med hjälp av den bra utvecklade hörseln. Barken öppnas sedan med framtänderna. På så sätt fyller de samma ekologiska nisch som i andra regioner fylls av hackspettar.^[5]

Fingerdjuret föredrar nektar av de resandes träd (Ravenala madagascariensis) och frukter av trädet Canarium madagascariensis. I plantager äter djuret ofta kokosnöt, mango och avokado. Det iakttogs till och med individer som öppnade fågelägg.

Allmänt varierar födans sammansättning mycket, beroende på utbudet, årstiden och levnadsområde.

Fortplantning

I motsats till flera besläktade primater är parningstiden hos fingerdjuret inte bunden till särskilda årstider. Honan kan para sig under tre till nio dagar vartannat eller vart tredje år. Vid dessa tillfällen rör sig honan fort genom reviret och ropar efter hannarna. Upp till 6 hannar samlas vid honan och strider om rätten att para sig. Själva parningsakten varar i ungefär en timme. Efteråt flyttar honan till ett annat ställe för att para sig med andra hannar.

Dräktigheten varar i 160 till 170 dagar och sedan föds ett enda ungdjur. Ungen väger vid födelsen 90 till 140 gram och har redan päls som är ljusare än hos vuxna djur. Under de första veckorna vistas ungdjuret i moderns närhet men ibland får den stanna i bon. Efter cirka tre månader börjar ungen med fast föda och efter 6 till 7 månader sluter honan att ge di. När ungdjuret är ett och ett halvt till två år gammal lämnas modern för alltid. Efter 2,5 till 3,5 år blir ungarna könsmogna. Livslängden i naturen är okänd, individer i fångenskap blev upp till 24 år gamla.

Oklarheter finns även angående fingerdjurets naturliga fiender. Det enda djuret som bevisad jagar fingerdjur är fossan.

Fingerdjur och människor

På Madagaskar finns olika åsikter i samband med djuret. I vissa regioner anses djuret som tecken för lycka och i andra områden har arten ett dålig rykte och dödas ibland. Ofta påstås att djuret har magiska egenskaper. Till exempel finns en berättelse att fingerdjuret skapar gräskuddar för dem som vandrar genom skogen. En person som efter natten hittar kudden under huvudet ska komma till större rikedom. Å andra sidan ska den som hittar kudden under fötterna bli offer till en trollkarl. Vissa invånare tror att den som dödar ett fingerdjur dör själv i loppet av ett år. Därför hjälper de ofta fingerdjur som av misstag hamnade i fällor som var tänkt för andra djur.

Enligt nyare studier är utbredningsområdet större och hotet mot djuret mindre än det antogs tidigare. Trots allt finns en del hot mot arten. Djuret jagas när det hämtar frukter från fruktodlingar och i vissa regioner dödas djuret för köttets skull. Dessutom röjs ofta träd som är födokällor för arten. IUCN listade arten året 2000 som stark hotat (endangered) men numera fick den status som missgynnad (near threatened). Under de senaste 24 åren sjönk populationen med 20 till 25 procent och därför står den under iakttagelse.

Fingerdjur visas på Madagaskar i olika djurparker och inhägningar. Större avelsprogram finns även i djurparker utanför ön. Programmet koordineras av Duke University Primate Center i Durham, North Carolina och av Jersey Wildlife Preservation Trust på ön Jersey.

Systematik

Fingerdjuret tillhör delordningen Lemuriformes som i sin tur tillhör underordningen Strepsirhini bland primaterna. I delordningen Lemuriformes utgör fingerdjuret systergruppen till alla övriga taxa. Vissa zoologer listar arten till och med i en egen delordning, Chiromyiformes.^[6] Idag är arten den enda i familjen Daubentoniidae och även i släktet Daubentonia. För cirka tusen år sedan fanns en art till i släktet, Daubentonia robusta, som var ungefär en tredje del större än dagens fingerdjur.

Vid den första vetenskapliga beskrivningen 1788 klassificerades fingerdjuret på grund av framtändernas byggnad som gnagare. Det antogs att arten ingår i ekorrfamiljen och därför fick den i början namnet Sciurus madagascariensis. 1795 flyttades arten till ett eget släkte, Daubentonia, som syftar på den franska naturforskaren Louis-Jean-Marie Daubenton, men det var fortfarande oklart hur djuret ska inordnas i systematiken. Först i mitten av 1800-talet hittade den engelska zoologen Richard Owen likheter mellan fingerdjurets mjölktänder och tänder av andra primater. Han flyttade djuret till denna ordning.

Referenser

Denna artikel är helt eller delvis baserad på material från tyskspråkiga Wikipedia, 30 april 2009.

Denna artikel är helt eller delvis baserad på material från Nordisk familjebok, Ai-Ai, 1904–1926 ^(Not).

Denna artikel är helt eller delvis baserad på material från Nordisk familjebok, Fingerdjursläktet, 1904–1926 ^(Not).

Tryckta källor

• Ronald M. Nowak: Walker’s Mammals of the World. Johns Hopkins University Press, 1999 ISBN 0-8018-5789-9
• Thomas Geissmann: Vergleichende Primatologie. Springer-Verlag 2003, ISBN 3-540-43645-6
• Peter Kappeler: Fingertier in: David MacDonald (Hrsg.): Die große Enzyklopädie der Säugetiere, Könemann Verlag, Königswinter 2004, S. 322-323, ISBN 3-8331-1006-6, deutsche Übersetzung der Originalausgabe von 2001
• Nick Garbutt: Mammals of Madagascar. A Complete Guide. Yale University Press, New Haven & London 2007, ISBN 978-0-300-12550-4

Noter

1. ↑ Daubentonia madagascariensis på IUCN:s rödlista, auktor: Andrainarivo, C. et al (2008), besökt 25 maj 2009.
2. ↑ Massicot, Paul (3 juli 2005). "Animal Info - Aye-aye". Animalinfo.org. besökt 11 september 2007.
3. ↑ Nowak, R. M. (editor) (1999). Walker's Mammals of the World, 6th edition. pp. 533–534 (vol. 1). ISBN 0801857899.
4. ↑ Durrell Wildlife Conservation Trust. 2006-10-26. besökt 7 augusti 2007.
5. ↑ Ross Piper (2007), Extraordinary Animals: An Encyclopedia of Curious and Unusual Animals, Greenwood Press.
6. ↑ bland annat hos D. E. Wilson & D. M. Reeder: Mammal Species of the World. Johns Hopkins University Press, 2005. ISBN 0-8018-8221-4

Externa länkar

• Wikimedia Commons har media som rör Fingerdjur
  Bilder & media
• Daubentonia madagascariensis på Animal Diversity Web