Datorspelsmusik
Från Rilpedia
Datorspelsmusik eller TV-spelsmusik är musik som förekommer i datorspel, arkadspel och TV-spel.
Innehåll |
Historia
Arkadspel under 1970-talet hade ofta musik av något typ, men var så monoton att musiken inte fick en större positiv verkan. Ofta var musiken kända melodier från folkmusik inprogrammerade av personer som hade programmeringsbakgrund, inte musikalisk bakgrund, och denna trend fortsatte fram tills att Commodore 64 och NES släpptes då spelföretagen på allvar började anlita spelmusiker. Det fanns förstås undantag, arkadmaskiner hade i spelbranschen oftast den mest avancerade teknologin och i vissa tidiga spel spelades kompletta soundtracks upp genom sampling och bandteknik.
TV-spel och hemdatorer hade länge mer avancerat ljud än ordinära arbetsdatorer. TV-spel hade ofta egna ljudchip och processorer för ljudet och mest anmärkningsvärt är Commodore 64:ans trekanaliga SID-chip från början av 1980-talet. I och med att Super Nintendo kom 1990 digitaliserades ljudet med den åttakanaliga och samplingsbaserade ljudkretsen SPC700.
Spelmusik under 1980-talet
Många anser att datorspelsmusikens genombrott kom med hemdatorn Commodore 64. SID-chippets ljud och flexibilitet gav musikerna chanser att skapa datorspelsmusik på andra sätt än tidigare. Kända SID-kompositörer från denna tid är bland annat Rob Hubbard, Jeroen Tel, Martin Galway, Reyn Ouwehand, Mark Cooksey, Chris Hülsbeck och Ben Daglish.
En annan mycket känd spelmusiker är Koji Kondo som gjorde musik till spelkonsolen Nintendo Entertainment System. Musiken till Super Mario Bros och The Legend of Zelda är gjord av denna kompositör.
CD-kvalitetsmusik
I början av 1990-talet, då Commodores och Ataris maskiner började gå ur tiden blev PC:n huvudsystem för datorspelande. Det tog dock lång tid innan PC-datorer kunde ge bra stöd för digitalt ljud då datorn från början inte var gjord för spel. På 1980-talet, före ljudkortens tid, utgjordes musiken till PC-spel av ljud från datorns inbyggda PC-speaker, monofoniska toner av typen fyrkantsvåg. Under 1990-talet började huvudsakligen MIDI-baserad musik användas, från början med FM-synthiserat med AdLib som standard, och senare samplade ljud som fanns på MIDI-ljudkorten, med Creatives Sound Blaster som standard. Sound Blaster 16 (1992) hade stöd för 16-bits ljud i 44 kHz, vilket innebar att CD-kvalitet hade uppnåtts. Detta inträffade också under samma tid som CD-ROM-spelare till datorer började bli standard.
Även om tekniken länge fanns fortsatte ändå gammal teknik att dominera i musikväg. Spel som Doom från 1993 och Duke Nukem 3D 1996 använde musik av FM-syntiserad typ, men hade samplade 8-bits-ljudeffekter.
CD-musik blev den dominerande musikformen runt mitten av 1990-talet, med spelet Quake (1996) som exempel. Under 2000-talet började komprimerad musik användas, musik i bland annat mp3-formatet, där Grand Theft Auto 3 är ett bra exempel. Grand Theft Auto 3 med dess uppföljare använder flera timmar musik med fiktiva radiostationer som hörs i bilradioapparater i spelet.
Uppmärksammad musik
Spel som uppmärksammats för sin musik är Quake-serien (där musiken framförs av Trent Reznor) och Grand Theft Auto-serien. Grand Theft Auto 3 använde skriven originalmusik till spelet medan efterföljaren Vice City använde välkänd musik från 1980-talet. Musiken i Final Fantasy-spelen, speciellt stycken av Nobuo Uematsu har även skapat en stor fankrets.
