Dövblindhet
Från Rilpedia
Dövblindhet är när en person har en allvarlig grad av både syn- och hörselskada. Man behöver alltså inte vara varken helt blind eller helt döv för att vara dövblind. Dövblindhet ses inte som dövhet eller blindhet, utan som ett eget funktionshinder.
I Sverige beräknas ungefär 2000 personer vara dövblinda. Enligt Sveriges Dövas Riksförbund, SDR, är mörkertalet dock stort, om man räknar med personer över 65 år kan det vara så många som 20000. Förbundet Sveriges Dövblinda tillvaratar dövblindas intressen. Den amerikanska författarinnan Helen Keller torde vara den mest kända dövblinda personen.
Innehåll |
Dövblindfödda
Personer som fötts dövblinda eller blivit dövblinda i förspråklig ålder kallas dövblindfödda. Dövblindfödda har ofta andra funktionshinder (exempelvis epilepsi, utvecklingsstörning, autism, rörelsehinder) utöver dövblindheten. Två av de vanligare anledningarna till att ett barn föds dövblint är Ushers syndrom och rubella. Det senare beror på att mamman drabbats av röda hund under graviditeten. I Sverige finns det ungefär 400 dövblindfödda enligt SDR.
Dövblindblivna
Dövblindblivna kallas de personer som
- är födda döva/hörselskadade och sedan blivit blinda/synskadade, eller
- är födda blinda/synskadade och sedan blivit döva/hörselskadade, eller
- är födda hörande och seende och fått både hörsel- och synnedsättningar senare i livet.
Man brukar skilja på dessa tre grupper.
Dövblindas kommunikationssätt
Eftersom dövblinda är en så bred grupp, finns det många olika kommunikationssätt. Vissa har så mycket hörselrester att de går att tala till med rösten, och de kanske talar tillbaka. Vissa har så mycket synrester att de kan avläsa vanligt teckenspråk med ögonen. Men ett vanligt sätt att prata med en dövblind på, är att använda vanligt teckenspråk som den dövblinda avläser med händerna. Detta kallas taktilt teckenspråk. Den dövblinde tecknar själv på teckenspråk tillbaka. Vissa tecken är dock svåra för dövblinda att avläsa, till exempel sådana som tecknas i ansiktet. Man måste också vara tydligare, eftersom dövblinda inte kan tillgodogöra sig ansiktsmimiken, som är viktig vid kommunikation med (seende) döva. Det finns speciella dövblindtolkar. Vid skriven kommunikation används blindskrift.
Många dövblindblivna har ett talat språk, till exempel svenska, som modersmål, och inte teckenspråk.
Det finns också en liten grupp dövblinda som saknar språk och inte kan göra sig förstådda. Det kan bero på utvecklingsstörning eller senilitet.
