Dingyuan (fartyg)
Från Rilpedia
fotograferad 1884 i väntan på leverans i Tyskland |
|
| Dingyuan | |
|---|---|
| Klass | |
| Typ | krigsfartyg |
| Klass | flagskepp |
| Historia | |
| Beställd | 1881 |
| Byggnadsvarv | Stettiner Maschinenbau AG Vulcan |
| Planerad | 1881 |
| Kölsträckt | 1881 |
| Sjösatt | 1881 |
| Tagen i bruk | 1885-1895 |
| Öde | borrad i sank |
| Tekniska data | |
| Längd | 94,5 meter |
| Bredd | 18,4 meter |
| Fart | 14,5 sjömil per timme |
| Räckvidd | 4500 sjömil vid 10 knop |
| Besättning | 363 man |
Dingyuan (traditionell kinesiska: 定遠; förenklad kinesiska: 定远, pinyin: Dìngyǔan) var ett kinesiskt slagskepp och flaggskepp för Qingdynastins Beiyangflotta. Namnet stavas traditionellt Ting Yuen eller Ting Yuan i äldre böcker. Hennes systerskepp var Zhenyuan.
Innehåll |
Design
Dingyuans var försett med ett bepansrat torn, i likhet med monitor (se även pansarskepp). Fartyget var känt som ett av de mest avancerade slagskeppen under sin tid, och var lika bra som, eller bättre än något annat skepp i den brittiska eller tyska flottan då hon byggdes. Fartyget var 94,5 meter långt, 18,4 meter brett och mätte 5,94 meter över vattenytan. Den skyddades av ett armerat bälte som var 30 centimeter tjockt. Experter anser att skeppet var motståndskraftigt för alla eldkrafter som fanns på denna tid.
Fartyget, som vägde 7 670 ton när det var bemannat, hade 6 000 hästkrafter och en hastighet på 14,5 sjömil per timme, med en räckvidd på runt 4 500 sjömil vid tio knops hastighet.
Eldkraft
Huvudeldkraften bestod av fyra stycken 305-mm kalibers Krupp-kanoner. Dessa hade en räckvidd på 7,8 kilometer och avfyrade skott med en hastighet på 500 meter per sekund vid mynningen. Ett extra par 150-mm kalibers Krupp-kanoner installerades i fören och aktern på Dingyuan. Dessa hade en räckvidd på 11 kilometer. Utöver det fanns sex stycken 37-mm kalibers eldvapen och tre torpeder. Hela besättningen bestod av 363 officerare och manskap.
Ombord fanns också två torpedbåtar vilka utökade fartygets räckvid och effektivitet i strid. Tjugo stycken destilatorer installerades också. Dessa var kapabla till att underhålla 300 man med färskt vatten dagligen.
Historia
Efter förhandlingar med både brittiska och tyska regeringen gav Qingdynastin byggkontraktet på det avancerade krigskeppet till det tyska varvet Stettiner Maschinenbau AG Vulcan 1881. Skrovet lades 31 mars 1881 och hon invigdes 28 december. Prövningarna startade 2 maj 1883.
Dingyuan satte segel mot Kina år 1884, då bemannad med tysk besättning, men stoppades av Frankrike som var mitt uppe i en konflikt mellan dem och Kina som kulminerade 1884-1885. Dingyuan var ett kraftfullt skepp och mycket överlägset något av de franska skepp som fanns med i Frankrike-Kina skvadronen och skulle ha kunnat användas med fördel i konflikten, speciellt i Foochowslaget.
Dingyuan seglade äntligen till Kina 1885 och kom fram följande år. År 1885 grundades Beiyangflottan i Weihai, baserad på ön Liugongdao, vilket markerade etablerandet av Qingdynastins första moderna flotta.
I mitten av 1890-talet förlorade Qingdynastin lusten att vara med i den marina kapprustningen till skillnad från den japanska flottan. På grund av intern korruption, brist på pengar och inkompetens var den japanska flottan kapabel till att utmanövrera Beiyangflottan så tidigt som vid första Sino-Japanska kriget. Dingyuan tjänstgjorde som amiral Ding Ruchangs flagskepp vid slaget om floden Yalu 17 september 1894. Dingyuan skadades allvarligt av en japansk torped och senare av kanoner 5 februari år 1895. Kapten Liu Buchan beordrade att skeppet skulle borras i sank.
Rekonstruktion
"Weihai Port Bureau" och lokala "Weigao Group" investerade 50 millioner yuan för att bygga en kopia i full skala av Dingyuan. Byggnationen startade 20 december 2003. Rekonstruktionen är nu ett flytande museum. Inuti finns arkiv om Dingyuan, Beiyangflottan, första Sino-Japanska kriget och "livet till havs"utställningar.
