Traditionella kinesiska tecken
Från Rilpedia
Traditionella kinesiska tecken är beteckningen på den typ av kinesiska tecken som standardiserades av kejsare Qin Shihuang ca. år 200 f.Kr. och var allenarådande innan Kina på 1950-talet skapade de förenklade kinesiska tecknen som ett led i arbetet med att öka läskunnigheten i landet.
De traditionella kinesiska tecknen kallas även: 'oförenklade tecken' (till skillnad från de moderna 'förenklade tecknen'), 'fullformstecken', 'komplexa tecken' (kinesiska: 繁体字; pinyin: fántǐzì) och 'ortodoxa tecken'(kinesiska: 正体字; pinyin: zhèngtǐzì).
Den traditionella formen har hela tiden fortsatt att användas i exempelvis Hongkong, Macau och Taiwan. Den används också av stora delar av den internationella kinesiska diasporan.
Genom nationell lagstiftning i Republiken Singapore har de traditionella kinesiska tecknen kommit att där ersättas av förenklade kinesiska tecken. Lagstiftningen är del i en omfattande språkkampanj som syftar till att införa mandarin-kinesiska skrivet med förenklade kinesiska tecken och engelska som Singapores två officiella språk. Den kinesisk-ättade befolkningen i Singapore har tidigare talat ett flertal olika kinesiska dialekter.
