Curt Nicolin
Från Rilpedia
Curt René Nicolin, född 10 mars 1921 i Stockholm, död 8 september 2006, var en svensk ingenjör och företagsledare. Han var främst känd som företagsledare i SAS och Asea samt därefter som ordförande för Svenska Arbetsgivareföreningen (SAF). Hans föräldrar var jägmästaren Felix Nicolin och Anna-Lisa Rehné. Han gifte sig år 1946 med Ulla Sandén.
Efter studier vid Kungliga Tekniska Högskolan (KTH) anställdes Nicolin vid STAL (Svenska Turbinfabriks Aktiebolaget Ljungström) i Finspång 1945, där han ansvarade för konstruktionen av de svenska jetmotorerna Dovern och Glan,[1] för dessa arbeten tilldelades han Flygtekniska Föreningens Thulinmedalj i silver och Ingenjörsvetenskapsakademins guldmedalj. 1954-55 var Nicolin flygingenjör av 1:a graden i Flygvapnets reserv. Han blev divisionschef och 1955-1959 vd i STAL, där Marcus Wallenberg var styrelseordförande. Från och med 1959 var han vid Turbin AB de Laval Ljungström (TALL).
Nicolin blev chef för flygbolaget SAS 1961-1962 med huvuduppgift att sanera företagets ekonomi. Han var sedan VD i ASEA 1961-1976 och därefter styrelseordförande. I den egenskapen deltog han 1987 i fusionen mellan Asea och schweiziska Brown Boveri, som blev ABB. Ordförandeskapet delades mellan ASEA:s Curt Nicolin och BBC:s Fritz Leutwiler.
1953 tilldelades han IVA:s guldmedalj för hans konstruktionsarbeten på reaktionsturbiner.
År 1974 promoverades han till teknologie hedersdoktor vid KTH[2] och han var från 1955 ledamot av IVA.
Under åren 1976-1984 var Curt Nicolin färgstark ordförande för SAF. Med honom i ledningen ändrades strategin, från kompromiss till konflikt, under intryck av ett ändrat svenskt debattklimat under 1970-talet. Näringslivet skulle inte lydigt ställa upp på statens premisser och delta i utredningar och förhandlingar, utan tydligt företräda och för allmänheten förklara företagandets villkor och behov av frihet. SAF kom därför att öka sina satsningar på opinionsbildning under Nicolins ledning.
Svenskt Näringsliv instiftade 2006 Curt Nicolin-priset.
Han var under den senare delen av sitt liv bosatt på Mariebergs säteri i Grödinge som han köpte på slutet av 1980-talet. Han ligger begraven i familjegraven vid Grödinge kyrka.
