Charlotte Seuerling

Från Rilpedia

Hoppa till: navigering, sök
Wikipedia_letter_w.pngTexten från svenska WikipediaWikipedialogo_12pt.gif
rpsv.header.diskuteraikon2.gif

Charlotte (egentligen Charlotta) Antoinetta Seuerling, född 1782 eller 1784, död 1828, var en svensk sångare, musiker och poet, aktiv i Sverige, Finland och Ryssland.

Biografi

Charlotta, eller Charlotte som hon enligt tidens franska mode ofta kallades, föddes som ett av skådespelarna och teaterdirektörernas Carl Gottfried Seuerlings och Margareta Seuerlings sju barn. Vid fyra års ålder blev Charlotta blind till följd av en slarvigt utförd smittkoppsvaccination, och hon spelade sedan harpa och sjöng i sina föräldrars kringresande teatertrupp; hon fick vid åtta års ålder också smittkopporna, som gjorde henne ärrad. År 1795 dog fadern och modern lämnade henne i Sverige för att genomgå en ögonoperation och reste till Finland för att turnera med sin trupp. Operationen misslyckades och Charlotta hamnade på fattighus i Sverige eftersom hon inte hade pengar att åka till sin mor i Finland. På fattighuset undervisdes kvinnorna i piano spel av Pär Anton Borg, som upptäckte en stor begåvning hos Charlotta. Han undervisade henne i musik, och då han såg att hon hade lätt för att lära, gick han vidare till andra ämnen; till slut undervisade han henne i medicin, och blev så imponerad av hennes lätthet för att lära, att han i debatten sade att kvinnor var fult kapabla att lära sig ämnen som de enligt lagen var utestängda från att undervisas i. Charlotta skrev flera poem då hon vistades i hans hus. Han grundade ett institut för blinda och döva, och vid dess invigning år 1809 närvarade drottning Hedvig Elisabet Charlotta av Oldenburg; Charlotta uppträdde med sin egen sång, och då hon fick en komplimang av Hedvig, svimmade hon av lycka. Hon reste 1811 till sin mor i Finland. År 1813 ställdes de båda under den ryska änkekejsarinnans beskydd. Charlotta reste till Sankt Petersburg, där hon ska ha medverkat till grundandet av institutet för blinda. Hon återvände till Sverige 1823.

Referenser

Litteratur

  • Axel Nelson: Manillahistoria, Nordisk Tidskrift för Dövundervisningen (NTD) nr 3, 1989.
  • Axel Nelson: Utblickar kring en sprucken harpa, NTD nr 3, 1988.
  • Axel Nelson: Några Glimtar ur Dövas historia.
  • Axel Nelson: Nya Glimtar ur dövas historia.
Personliga verktyg
På andra språk