Från Rilpedia

Carl Sebastian von Friesen, född den 10 september 1846 i Hökhuvud, död 10 juni 1905, var en svensk skolman och politiker (ecklesiastikminister från 1902). Han var bror till Sixten von Friesen och farfars bror till Bertil von Friesen.

Carl von Friesen blev 1863 student i Uppsala, där han idkade humanistiska studier samt 1868 avlade filosofie kandidatexamen och 1869 promoverades till filosofie doktor. Efter tjänstgöring vid Stockholms gymnasium sedan 1868 utnämndes han 1879 till lektor i latin och grekiska vid Södermalms högre allmänna läroverk och var 1884-1902 rektor därstädes (en byst av honom står på skolgården). 1881-86 var han ledare av den teoretiska provårskursen i Stockholm, tillhörde 1885-90 överstyrelsen för Stockholms stads folkskolor samt var 1889-99 ledamot av direktionen för blindinstitutet och 1891-1902 ledamot av direktionen för Stockholms stads undervisningsverk. Han var sekreterare i 1878-79 års lärarexamenskommitté och i 1882-84 års läroverkskommitté samt vice ordförande i 1899-1902 års läroverkskommitté med mera.

1888-1902 var von Friesen ledamot av stadsfullmäktige och därunder från 1892 ledamot av drätselnämndens första avdelning. Av stadsfullmäktige insattes han 1896 i riksdagens första kammare, och när Erik Gustaf Boström 5 juli 1902 bildade sin andra ministär, blev von Friesen statsråd och chef för ecklesiastikdepartementet, en befattning han innehade till sin död.

Företrädare: Ragnar Törnebladh	Rektor för Södra Latins gymnasium 1884-1902	Efterträdare: Olof Örtenblad
Företrädare: Nils Claëson	Sveriges ecklesiastikminister 1902–1905	Efterträdare: Karl Husberg