Från Rilpedia

För andra betydelser, se Carl Sparre (olika betydelser).

Carl Sparre, född 6 december 1723, död 28 juni 1791, var en svensk friherre, landshövding, generalmajor och politiker. Son till Fredrik Henrik Sparre och Virginia Christina Lilliehöök af Fårdala, halvbror till greven och rikskanslern Fredrik Sparre.

Sparre gjorde militär karriär i fransk och senare preussisk tjänst och deltog i Andra schlesiska kriget 1744-45. I svensk tjänst deltog han i Hattarnas ryska krig 1741-43 och det Pommerska kriget 1757-62. Under det Pommerska kriget utnämndes han 1760 till överste och chef för krigskommissariatet. Samtidigt som sin militära karriär var Sparre aktiv inom hattpartiet och efterträdde sin far Fredrik Henrik Sparre som landshövding i Gävleborgs län 1763-1772. Gustav III utnämnde 1773 Sparre till generalmajor samt överståthållare i Stockholm. Sparre var ledamot av riksrådet från 1775 till dess upplösning 1789. Sparre var en duglig administratör och som landshövding i Gävleborgs län effektiviserade han jordbruksproduktionen och utökade arealen. Under hans period som överståthållare inleddes en intensiv period av byggande i Stockholm och i synnerhet på Norrmalm.

Sparre invaldes 1774 som ledamot nummer 202 av Kungliga Vetenskapsakademien.

Referenser

Denna artikel är helt eller delvis baserad på material från Nordisk familjebok, Sparre, Karl, 1904–1926 ^(Not).

Företrädare: Fredrik Henrik Sparre	Landshövding i Gävleborgs län 1763-1772	Efterträdare: Nils Philip Gyldenstolpe
Företrädare: Thure Gustaf Rudbeck	Stockholms överståthållare 1773-1791	Efterträdare: Gustaf Mauritz Armfelt