Från Rilpedia

Carl Ludvig Granlund, Gardist-Kalle, född 1853 i Skattlösberg, Grangärde, död 1932 i Långholmens kronofängelse i Stockholm.

Granlund som av eftervärlden fick epitetet Den siste stråtrövaren, växte upp i ett fattigt hem i Dalarnas bergslag. Han var inte välkommen i familjen, något som sannolikt kom att påverka honom hela livet. Granlund var dyslektiker och det var först i vuxen ålder som han kunde läsa enklare tidningsartiklar. På grund av sin dyslexi lärde han aldrig sig katekesen och fick alltså inte konfirmeras, ett vid den här tiden stort socialt handikapp. Sitt öknamn "Gardist-Kalle" fick han under sin militärtjänstgöring. Under 1890-talet deltog Granlund enligt egen utsago i överfall och rån i Bergslagen, något som skaffade honom rykte som stråtrövare.

24 augusti 1901 mördade Granlund sin granne och hyresgäst Per Johan Berglund. På grund av brist på bevis kunde inte Granlund dömas för detta brott, men han fick 15 månaders straffarbete för våldtäktsförsök på Berglunds hustru. 1910 frisläpptes han och flyttade till Halvars socken. 19 juli 1916 hittades Per Johan Hedberg-Sköld skjuten från ett bakhåll i Fremundsberg, det s.k. Fremundsbergsmordet. Misstankarna riktades snabbt mot Granlund, inte minst p.g.a. likheten med mordet på Berglund 15 år tidigare. Granlund greps och erkände 22 juli mordet på Hedberg. Vid rättegången i Ludvika erkände han även mordet på Berglund. Orsakerna i båda fallen sades vara svartsjuka.

I januari 1917 påbörjade Granlund sitt livstidsstraff på Långholmen. På hösten 1932, strax efter sin 80-årsdag, avled Granlund i sviterna av en hjärnblödning.