Carl Deurell
Från Rilpedia
Carl Fritiof Per Deurell född den 10 augusti 1868 i Stockholm, död den 9 december 1962 i Bromma, var en svensk skådespelare. Han var gift med skådespelaren Signe Deurell
Deurell studerade som ung juridik vid Lunds universitet och kom därunder att begå sin scendebut i olika komedier och spex som av studenter spelades på Akademiska Föreningen (AF). Bland annat hade Deurell stora roller i två spex författade av duon John Wigforss och Axel Wallengren ("Falstaff, fakir"). Hans allra första roll förefaller, utifrån hans egen noggrant bevarade pressklippsamling, ha varit som bonddräng i lustspelet Den le'a högfärda vid en "landsmålssoiré" på AF den 3 april 1892.
Efter lundatiden studerade Deurell vid Dramatens elevskola 1894-1895. Han hade ett eget teatersällskap 1899-1903 och 1907-1923, var engagerad av Albert Ranft 1903-1907 och vid Skansens friluftsteater 1925-1930. Han engagerades vid Dramaten från 1936.
Deurell filmdebuterade 1923 i Carl Barcklinds Andersson, Pettersson och Lundström och han kom att medverka i drygt 75 filmer. I samband med sin 90-årsdag omnämndes han i pressen som "världens äldste aktive skådespelare".
Filmografi i urval
- 1956 - Tarps Elin
- 1932 – Ett skepp kommer lastat
- 1931 - En kärleksnatt vid Öresund
Källor (urval)
- Sven Bjerstedt: "Axel Wallengren och Carl Deurell" i Fakirenstudier nr XVI (Lund 20??) Tillgänglig digitalt via Lunds universitetsbibliotek