Falstaff, fakir
Från Rilpedia
Falstaff, fakir är en fiktiv litterär karaktär i ett antal humoristiska skrifter av Axel Wallengren och tillika dennes pseudonym som författare härav.
Falstaff, fakir utgör i regel berättar-jaget i de texter där han förekommer, och utmärks härvid av sin mästrande ton och fullständigt obefintliga självkritik. Fakiren är oerhört rik (dock tillika snål) och i besittning av i princip allt mänskligt vetande. Han bor - när han inte ägnar sig åt polarexpeditioner och andra äventyr - på "mönsterfarmen" Glädjefrid.
Litteraturvetare har menat att fakirgestalten är att se som en parodi på det i slutet av 1800-talet av många beundrade nietzscheanska övermänniskoidealet. Namnet är en i sig humoristiskt kontrasterande blandning av det asketiska fakir och den vällustiga karaktären Sir John Falstaff hos Shakespeare. Enligt Nils Palmborgs bibliografi över Wallengrens skrifter skall denne ha använt signaturen "Falstaff" första gången vid publicerandet av dikten "Kyrkspindeln" i tidskriften Ur dagens krönika februari 1891 och sedan nyttjat denna även för diverse kortare humoristiska texter de följande åren. Sammansättningen med fakirepitetet användes dock först vid publicerandet av En hvar sin egen professor 1894.
Stundom ser man pseudonymen skriven "Falstaff Fakir", men detta är oriktigt.
