Övermänniska
Från Rilpedia
Övermänniska (av tyska: Übermensch) är ett begrepp som är mest känt från Friedrich Nietzsches bok Så talade Zarathustra, ett poetiskt och filosofiskt verk om övermänniskan.
Övermänniskan är enligt Nietzsche den människa som når utöver sitt öde, som övervinner sitt öde, som ensam är ansvarig för sitt öde, utan några gudar. Hon erkänner inga andra värden än det hon själv funnit värdefullt, och inga andra lagar, än de hon själv skapat åt sig. Hennes sanning är hennes egen sanning, och kan inte vara någon annans sanning. De omständigheter som skapat henne, och det öde hon skapat åt sig, kommer ständigt att skapa henne åter; "Den eviga återkomsten".
Zarathustra hette en persisk filosof, hans anhängare var "Zoroaster", elddyrkare. (Se zoroastrism.) Övermänniskofilosofin överensstämmer väl med mycket inom hinduismen, och österländsk filosofi.
Nietzsche föraktade kristendomen, som han ansåg hade förslavat och degenererat människan, och således skapat motsatsen till övermänniskan.
Nazisterna använde flitigt retorik om övermänniskan i sin propaganda och mytologi, till stor del med hjälp av förfalskningar och förvanskningar av Nietzsches verk. Den ensamma, oändligt olyckliga, oändligt lyckliga, i ensamheten utan fruktan, utan hämndbegär levande människa, som Nietzsche skildrar, har dock inte mycket att göra med nationalsocialismen.
