Från Rilpedia

Carl Auer von Welsbach, född 1 september 1858 i Wien, död 4 augusti 1929 i Mölbling, Kärnten. Österrikisk kemist och uppfinnare. Son till Therese och Alois Ritter Auer von Welsbach.

Han hade inte enbart talang för upptäckter utan även en förmåga att göra upptäckterna till användbara kommersiella produkter.

Han tillskrivs upptäckterna av grundämnena praseodym (Pr 59) och neodym (Nd 60). Parallellt men oberoende med den franske kemisten Georges Urbain tog han även fram ytterbium (Yb 70) och lutetium (Lu 71). Men han kallade dem aldebaranium and cassiopeium.

1878 började Auer studera bland annat kemi på universitetet i Wien. Två år senare på universitetet i Heidelberg under Robert Bunsen ledning. Där påbörjade han undersökningar med jordsalter. Efter sin doktorsavhandling i maj 1882 återvände han till Wien för att fortsätta undersökningarna. Genom flera försök kunde han 1885 för första gången separera didymium vilket resulterade i de sällsynta jordartsmetallerna praseodym och neodym.

Med dessa grundämnen utvecklade han glödstrumpan, vilken han 1885 fick patent för.

Ett annat patent fick han 1903 för sin "tändsten". En tändsten bestående av en legering av 70% cerium och 30% järn, som skrapad eller slagen mot metall skapar en gnista. Ett system som bland annat finns i olika tändare.

1907 grundade han bolaget Treibacher Chemische Werke för att bygga och marknadföra enheten.

Han gifte sig med Marie Nimpfer 1899. Paret fick fyra barn.