Buffelhuvud
Från Rilpedia
| ?Buffelhuvud Status i världen: Livskraftig (lc) |
|
|---|---|
 Buffelhuvud; adult ♂.
|
|
| Systematik | |
| Domän: | Eukaryoter Eukaryota |
| Rike: | Djur Animalia |
| Stam: | Ryggsträngsdjur Chordata |
| Understam: | Ryggradsdjur Vertebrata |
| Klass: | Fåglar Aves |
| Ordning: | Andfåglar Anseriformes |
| Familj: | Egentliga andfåglar Anatidae |
| Underfamilj: | Merginae |
| Släkte: | knipor Bucephala |
| Art: | Buffelhuvud B. albeola |
|
|
|
| §Bucephala albeola Auktor: Linné, 1758 |
|
 buffelhuvud; adult ♀.
|
|
 Hitta fler artiklar om djur med Djurportalen
|
|
Buffelhuvud (Bucephala albeola) är en fågel som tillhör underfamiljen Merginae.
Innehåll |
Utseende, fältkännetecken och läte
Den adulta hanen har en kontrastrik fjäderdräkt med svart rygg, vit kropp, svart huvud med vita kinder och skära ben medan honans dräkt är gråbrun. I praktdräkt har hanen svart huvud och glänser i rött och grönt. Den mäter i genomsnitt mellan 40-45 cm. Hanen väger i genomsnitt 450 gr och honan 340 gr. Den får sin adulta dräkt under andra vintern.
Den är tystlåten utom under häckningssäsong då hanen grymtar högt eller tjattrar. Ofta hörs de i grupp.
Dess flykt är snabb med ett surrande ljud, men vingarna är tysta. Den flyger lågt över vatten och högt över land.
Utbredning och biotop
Häckar i Nordamerika i Alaska, Kanada, USA så långt söderut som till USA:s prärier och från British Columbia till östra Quebec. Merparten av världsbeståndet består av flyttfågel och den har sina vinterkvarter i marina miljöer på väst- och östkusten i USA men återfinns om vintern även i USA:s inland och i Mexiko.
Dess häckningsbiotop är skog nära små dammar eller sjöar. Den undviker floder eller större vattensamlingar med exemplvis gädda som utgör ett hot. [källa behövs] På vintern vistas de i grunda och skyddade vatten i flodmynningar och vikar, även kustlaguner med lera och grus.
Introducerade bestånd
De har introducerats på flera håll i Europa.[1]
Häckning
Honan är trogen födelse- och häckningsplatsen och använder samma bo år efter år. Bosättning sker i ihåliga träd i skog nära insjöar. Honan lägger 7 till 11 blekt gula eller olivgröna ägg och ruvar dem i ungefär en månad. Honan lämnar boet två 80 minuters pass på ett dygn. [källa behövs] När ungarna är kläckta stannar de bara ett dygn i boet men blir hos honan som ensam tar hand om dem i mellan 50 till 55 dygn efter kläckning. Honan matar aldrig ungarna men försvarar området där ungarna söker föda. Buffelhuvudet föder upp en kull per år.
Beteende och föda
Buffelhuvud lever vanligtvis i monogama förhållanden. Den hämtar sin föda i grunda vatten och samlas i flockar på mellan fem till femtio individer. I allmänhet stannar en fågel på ytan med de andra dyker efter föda. [källa behövs] Buffelhuvud söker föda både i söt- och saltvatten. Dess huvudsakliga föda består av insekter, mollusker och kräftdjur. Även frön och vattenväxter ingår i dieten.
Status och hot
Sportskytte och förlust av häckningsplats beroende på kalhyggen i nordliga skogar utgör hot mot beståndet.
Referenser
Noter
- ↑ Lars Larsson (2001) Birds of the World, CD-rom
Källa
Denna artikel är helt eller delvis baserad på material från Nordisk familjebok, 1904–1926 (Not).
Externa länkar
- Wikimedia Commons har media som rör Buffelhuvud
