Brottsstatistik
Från Rilpedia
Brottsstatistiken omfattar statistik över anmälda brott, uppklarade brott och misstänkta personer.
I statistiken över anmälda brott redovisas det totala antalet brott som anmälts till polis, tull eller åklagare i Sverige. Det innebär att även de anmälda brott som efter utredning visar sig inte vara brott finns med i redovisningen. Detta är särskilt viktigt att tänka på vid internationella jämförelser, eftersom många andra länder har en snävare definition av begreppet anmälda brott. Då man ska tolka statistiken är anmälningsbenägenheten en viktig faktor att beakta eftersom den är olika stor för olika typer av brott. Till exempel är anmälningsbenägenheten stor för brott, som måste anmälas till polisen för att man ska få ut ersättning på försäkringen, medan den är liten för våldsbrott, i synnerhet om offer och gärningsman känner varandra. Statistiken över anmälda brott är således användbar nar man vill studera förändring över tid, men ger inte information om den faktiska brottsligheten.
Statistiken över uppklarade brott redovisar både andelen personuppklarade brott, det vill säga då en person finns knuten till brottet, och andelen tekniskt uppklarade brott, till exempel då brott inte kan styrkas eller den misstänkta personen är yngre än 15 år. Nivån på andelen uppklarade brott skiljer sig mellan olika brottstyper. För brottstyper som till exempel snatteri, rattfylleri och narkotikabrott finns det ofta redan vid anmälningstillfället en misstänkt person. Något som leder till en hög andel personuppklarade brott.
Statistiken över misstänkta personer redovisar statistik över personer skäligen misstänkta för brott. Eftersom alla lagöverträdare inte upptäcks och registreras av polisen ger statistiken inte en rättvisande bild av brottsligheten i olika grupper.
År 1994 övertog Brottsförebyggande rådet (Brå) ansvaret för den officiella kriminalstatistiken i Sverige. Ansvaret låg tidigare hos Statistiska centralbyrån (SCB).
