Från Rilpedia

Aristide Briand, född 28 mars 1862, död 7 mars 1932, var en fransk politiker och konseljpresident (regeringschef) 1909-1911, 1913, 1915-1917, 1921-1922, 1925-1926 samt 1929. Han var en av tredje republikens viktigaste politiker och åren 1906-1932 ingick han i 25 regeringar, 11 som konseljpresident och 16 som utrikesminister.

Briand var utbildad jurist och tillhörde under 1890-talet socialisterna och gruppen kring Jean Jaurès. Han invaldes i deputeradekammaren 1902 och grundade tillsammans med Jaurès den radikala tidningen L'Humanité 1904. Efter att ha accepterat posten som undervisningsminister i den borgerliga ministären under Georges Clemenceau 1906 utesöts han ur socialistpartiet. Hans motiv var att genomföra en separation av staten och kyrkan, vilket han lyckades genomdriva 1909. Samma år bildade han sin första egna ministär. Hans politiska ståndpunkt blev med tiden allt mindre radikal och allt mer fokuserad på utrikespolitik. Under 1920-talet var han utrikesminister och strävade efter att Frankrike skulle närma sig Tyskland. Hans försoningsvilja manifesterades i Locarnopakten 1925 och för vilket han erhöll, tillsammans med Tysklands utrikesminister Gustav Stresemann, Nobels fredspris 1926. Tillsammans med den amerikanska utrikesministern Frank Kellogg genomdrev han en internationell icke-angreppspakt 1928, Briand-Kelloggpakten. Briand var även aktiv inom Nationernas Förbund och framlade 1930 en plan för Paneuropa, Europas förenta stater.

Källor

• Bra böckers lexikon

Företrädare: Georges Clemenceau	Frankrikes konseljpresident 1909–1911	Efterträdare: Ernest Monis
Företrädare: Raymond Poincaré	Frankrikes konseljpresident 1913	Efterträdare: Louis Barthou
Företrädare: René Viviani	Frankrikes konseljpresident 1915-1917	Efterträdare: Alexandre Ribot
Företrädare: René Viviani	Frankrikes utrikesminister 1915-1917	Efterträdare: Alexandre Ribot
Företrädare: Georges Leygues	Frankrikes konseljpresident 1921-1922	Efterträdare: Raymond Poincaré
Företrädare: Georges Leygues	Frankrikes utrikesminister 1921-1922	Efterträdare: Raymond Poincaré
Företrädare: Édouard Herriot	Frankrikes konseljpresident 1925–1926	Efterträdare: Édouard Herriot
Företrädare: Paul Painlevé	Frankrikes utrikesminister 1925–1926	Efterträdare: Édouard Herriot
Företrädare: Édouard Herriot	Frankrikes utrikesminister 1926–1932	Efterträdare: Pierre Laval
Företrädare: Raymond Poincaré	Frankrikes konseljpresident 1929	Efterträdare: André Tardieu