Tredje franska republiken
Från Rilpedia
| Frankrikes historia |
|---|
|
Tredje republiken (franska: Troisième République) kallas den period i Frankrikes historia som sträcker sig mellan kejsardömets kollaps (1870) och Nazitysklands invasion (1940).
Republiken kom att upprättas som en följd av nederlaget i det fransk-tyska kriget, varvid kejsar Napoleon III tvingades bort från tronen. Efter att först ha övervägt en konstitutionell monarki, så etablerades slutligen en republik och ämbetet republikens president inrättades. Presidentämbetet kom dock snart att bli svårt försvagat och hela perioden kom för övrigt att karaktäriseras av svaga regeringar med ständiga regeringsombildningar som följd.
Tidsperioden utmärktes av en mycket snabb expansion av det franska kolonialväldet, vilket blev det näst största i världen efter det brittiska. Detta ledde bland annat till den så kallade Fashodakrisen 1898, då franska och brittiska intressen kolliderade i Sudan och krig hotade. Efter att ha undvikit ett kolonialkrig mot Storbritannien, så skedde ett närmande länderna emellan vilket slutligen resulterade i en allians, L’Entente Cordiale (”den hjärtliga alliansen”). Således kom Frankrike och Storbritannien att stå på samma sida när det första världskriget bröt ut (1914).
Andra viktiga händelser under den tredje republiken var Dreyfusaffären, en rättslig och politisk skandal som delade Frankrike i olika läger under över ett decennium och som kom att sätta djupa spår.
En historiskt viktig reform som genomfördes var separationen mellan staten och kyrkan från år 1905.
Efter första världskriget
Tredje republiken kom att överleva och segra i första världskriget, ehuru efter fruktansvärda förluster i människoliv. Det politiska systemet var dock även i fortsättningen svagt och kaotiskt och till slut genuint impopulärt i de flesta läger.
Den tyska invasionen västerut, som inleddes den 10 maj 1940, blottlade slutligen Frankrikes instabilitet; och trots att den franska armén numerärt var starkare än den tyska, så var nederlaget ett faktum inom ett par veckor. Striderna upphörde i slutet av juni samma år, och den 10 juli gav Nationalförsamlingen makten åt Philippe Pétain och hans marionettregim i Vichy vilket innebar slutpunkten för den tredje republiken.
När Frankrike befriats och andra världskriget avslutats, samlades under 1946 en konstitutionell kommitté vilka tog fram ett förslag till en ny konstitution. Detta gav upphov till den fjärde republiken, som upprättades i december 1946.
Presidenter under Tredje Republiken
- Adolphe Thiers, 1871-1873
- Patrice Mac-Mahon, 1873-1879
- Jules Grévy, 1879-1887
- Marie François Sadi Carnot, 1887-1894
- Jean Casimir-Périer, 1894-1895
- Félix Faure, 1895-1899
- Émile Loubet, 1899-1906
- Armand Fallières, 1906-1913
- Raymond Poincaré, 1913-1920
- Paul Deschanel, 1920-1920
- Alexandre Millerand, 1920-1924
- Gaston Doumergue, 1924-1931
- Paul Doumer, 1931-1932
- Albert Lebrun, 1932-1940
