Från Rilpedia

Édouard Herriot, född 5 juli 1872 i Troyes, död 26 mars 1957 i Saint-Genis-Laval, Rhône, var en fransk politiker. Han var konseljpresident tre gånger och mångårig talman i deputeradekammaren.

Herriot var först lärare i retorik och litteraturhistoria i Lyon och många år Lyons borgmästare (1905-1940 samt 1945-1957). Han var 1912-19 senator och november 1916- mars 1917 trafik- och förplägnadsminister i ministären Briand. År 1919 blev han ledamot av deputeradekammaren. Han tillhörde det socialistradikala partiets ledande män och var ordförande i partiets styrelse. I deputeradekammaren ledde han åren efter första världskriget oppositonen mot Poincarés politik. I juni 1924 fick han första gången ta över regeringsmakten. I sin första regering som satt till april 1925 var han även utrikesminister. Herriots andra regering satt enast några dagar i juli 1926. I sin sista ministär som satt juni till december 1932 var han återigen även utrikesminister. 1936-1940 var Herriot talman i deputeradekammaren fram till Frankrikes fall. Han var under andra världskriget en motståndare till Vichyregimen och sattes 1942 under polisbevakning. 1944 deporterades han till Tyskland. 1947–54 var Herriot talman i fjärde republikens nationalförsamling.

Källor

• Nordisk familjebok (1924), band 36, sp. 375
• Meyers Online: Herriot, läst 2008-03-09 (tyska)