Diskoteksbranden i Göteborg
Från Rilpedia
Diskoteksbranden i Göteborg var en brand med katastrofala konsekvenser som inträffade natten till den 30 oktober 1998 i en lokal vid Backaplan på Hisingen i Göteborg, där ett diskotek hade arrangerats. 375 ungdomar i åldern 12- 25 år befann sig i lokalen, som var godkänd för 150 personer av räddningstjänsten. 63 personer omkom och omkring 200 skadades.
Innehåll |
Branden
Branden inträffade i en föreningslokal, som hyrdes av en förening för makedonier i Göteborg, på tredje våningen. Där hade ett diskotek anordnats för att fira halloween.[1][2] Den anlades i trapphuset som vette mot nödutgången. På grund av detta kunde nödutgången inte användas, vilket ledde till att ett enda trapphus var tillgänligt för utrymning. Många ungdomar hoppade ut från fönstrena, men eftersom fönstrena var placerade 2,2 meter över golvytan och fem meter över marken var detta svårt.[3][4] Brandsäkerheten var generellt bristfällig i lokalen.
Det första nödsamtalet inkom klockan 23.42, men på grund av oväsen i lokalen tog det tid innan larmoperatören kunde uppfatta adressen. Klockan 23.45 gick ett så kallat stort larm på Lundby brandstation, som är belägen på Hisingen, och fyra minuter senare kom den första räddningsstyrkan till platsen. Senare larmades även sex andra brandstationer dit. Runt 60 ungdomar räddades av rökdykare, varav 40 genom trapphuset och 20 via fönstervägen. Andra tog sig ut själva.[4]
Följder
63 ungdomar dog och 213 skadades, varav 50 allvarligt. [4] Under lång tid var det osäkert huruvida branden var en olycka eller om den var anlagd. Inom några dagar spekulerades att branden, vars offer till största delen bestod av invandrarungdomar, var anlagd av svenskar med främlingsfientliga eller rasistiska åsikter. Affischer sattes upp i Göteborg med texten "60 invandrarungdomar har dött, nu ska 60 svenskar dö".[5] Det visade sig att de fyra gärningsmännen själva var invandrare från Iran.[6][7][8]
Rättsligt efterspel
Den 1 juni 1999 rapporterades att två misstänkta hade gripits men sedan släppts fria. I december utfästes en belöning på 3 miljoner kronor till den eller de som kunde bidra med sådan information att brandorsaken klarlades.[9] Vid den tidpunkten visste ingen hur branden hade uppkommit, trots att polisen hade förhört över 1,400 personer. Polisen bad även om tips ifrån allmänheten via TV-programmet Efterlyst. I januari 2000 häktades tre av dem som sedan kom att dömas och i februari häktades den fjärde. Dessa hade dock varit misstänkta även innan belöningen utfästes. Ingen förundersökning inleddes mot festens arrangörer.
Branden orsakades av fyra 17-19-åringar som nekades att komma in på diskoteket på grund av en dispyt. De fyra fälldes för grov mordbrand och i tingsrätten dömdes den person, N.N., som erkänt att han var den som tände på, till åtta års fängelse och två andra till sex års fängelse medan den fjärde, som var under 18 år när brottet begicks, dömdes till tre års sluten ungdomsvård. Både försvaret och målsägarna överklagade. Hovrätten fastställde två domar men ökade två andra straff från sex till sju år.
Den person som i pressen kallades för "den yngste" försvarades av Leif Silbersky. Det framgick att de tre övriga var ett kompisgäng och att även om han gärna ville bli vän med de två övriga, var han rädd för N.N.[10] Silbersky ansåg att den yngste skulle frikännas, då han menade att denne inte hade något juridiskt ansvar för sitt passiva handlande. [11] Hovrätten ansåg det dock vara styrkt att de fyra "gemensamt hade kommit överens om att förstöra festen genom att anlägga eld" och att det därför var av "avgörande betydelse för skuldfrågan att det inte har kunnat utredas om det var någon eller några andra än [N.N.] som rev papper eller tände eld i trapphuset". [10] Professor Christian Diesen menar att det är möjligt att den yngste "kommit med i ett svep han inte tillhörde och skulle ha bedömts annorlunda om inte branden fått så oerhörda konsekvenser."[12]
Thomas Bodström, senare justitieminister, var målsägandebiträde.
Anhöriga till offren startade föreningen BOA (Brandofferanhörigas förening) som bland annat har haft kontakt med anhöriga till offren till en diskoteksbrand i Volendam i Nederländerna och erbjudit stöd till anhöriga till offren till tsunamikatastrofen 2004. Räddningstjänsten i Göteborg och överlevande och anhöriga bedriver även informationsverksamhet, för att få ungdomar att förstå hur snabbt en liten brand kan utveckla sig och vilka konsekvenser det kan få. [4]
På 10-årsdagen av branden 2008 avtäcktes ett permanent minnesmonument i blankpolerad granit med alla de omkomnas namn och ålder ingraverade i guld. Monumentet står på Backaplan och är utformat av konstnären Claes Hake.
Referenser
- ↑ ”Dance Hall Fire”. http://www.emergency-management.net/Gothenburg%20Report.pdf. National Fire Protection Association. Hämtad 3 april, 2008
- ↑ ”60 dead in Sweden dance hall fire”. http://www.cnn.com/WORLD/europe/9810/30/sweden.fire.03/. CNN. hämtad 30 april, 2008
- ↑ P3 dokumentär
- ↑ 4,0 4,1 4,2 4,3 Sirenen nr 6, september 2008
- ↑ "Affischer ska piska upp hatstämning i Göteborg" Aftonbladet 5 november 1998
- ↑ Aftonbladet - Skärpta straff för diskobranden (Fingerade namn)
- ↑ Göteborgs-posten: Gärningsmännen (2008-10-26) (Fingerade namn)
- ↑ Svenska Dagbladet: "Vi glömmer aldrig" - Tio år efter branden på Backaplan (26-10-2008)
- ↑ Branden i Göteborg: Åtalet offentligt Aftonbladet 26 april, 2000
- ↑ 10,0 10,1 Hovrättens dom
- ↑ Ny rättegång i juli. Minst tre av de dömda kommer att överklaga Aftonbladet 9 juni 2000
- ↑ Diesen, Christian "Göteborgsbranden, Malexander- och Söderbergsmorden – svåra mål i teorin, enkla i praktiken?", i Juridisk Tidskrift nr 3 2000/01
