Från Rilpedia

Bonde Humerus, född 25 februari 1659 i Lekaryds prästgård, död 7 augusti 1727. präst, teologie professor.

Humerus var son till kyrkoherden Johannes Laurentii Humerus och Gunilla Bondesdotter^[1]. Han blev 1680 student i Uppsala. Åren 1690-1695 gjorde han utländska resor och när han var i Jena promoverades han till filosofie magister ultimus och ett år uppehöll sig i Wittenberg, där han gjorde personlig bekantskap med Spener och i Wien hade samtal med de lärdaste rabbinerna i deras synagoga. 1696 blev han universitetsbibliotekarie i Lund och beklädde sedermera först den matematiska, sedan den österländska professuren där, till dess han 1718 blev förste teologie professor och domprost. Humerus hade stort anseende för lärdom och skildras som en kristligt from och välgörande man samt god predikant. Han gav ut 15 disputationer av filosofiskt, matematiskt och teologiskt innehåll; postumt utgavs en skrift om äktenskap mellan kusiner (1737)^[2]. Som inspektor vid Smålands nation i Lund varkade han aktivt för att motverka pennalismen och var uppskattad av nationen. En historia som ofta berättas om Humerus är att Linné vid sin ankomst till Lund möttes av begravningsringningen över Humerus, som han var släkt med och vars far hade räknat med Humerus hjälp vid sonens studier. Berättelsen är troligtvis ohistorisk men utesluter inte att det uteblivna stödet bidrog till att Linné bytte lärosäte. Humerus var gift med Anna Steuchia, dotter till ärkebiskopen Mattias Steuchius och Anna Tersera.^[3].

Noter

1. ↑ Svenskt biografiskt handlexikon 1970-71
2. ↑ Nordisk Familjebok, Uggleupplagan
3. ↑ Svenskt biografiskt handlexikon 1970-71

Företrädare: Erland Lagerlöf	Rektor för Lunds universitet 1712-1713	Efterträdare: Andreas Rydelius
Företrädare: Andreas Wetterhamn	Inspektor vid Smålands Nation i Lund 1707-1727	Efterträdare: Conrad Quensel