Bolmentunneln

Från Rilpedia

Hoppa till: navigering, sök
Wikipedia_letter_w.pngTexten från svenska WikipediaWikipedialogo_12pt.gif
rpsv.header.diskuteraikon2.gif

Bolmentunneln är en 82 kilometer lång färskvattentunnel som börjar i Skeen vid sjön Bolmen i Ljungby kommun och slutar i Äktaboden i Perstorps kommun. Den invigdes 1987. Från Äktaboden förs vattnet i ledningar till Ringsjöverket där det renas innan det distribueras vidare till flera kommuner i Skåne. Tunneln ägs och drivs av Sydvatten och kallas även för Sydvattenprojektet. Den förser omkring 700 000 personer med dricksvatten.

Bakgrund

I mitten av 1960-talet växte de västskånska städerna Malmö, Lund och Helsingborg kraftigt. Befolkningsökningen sågs med viss oro eftersom vattenresurserna som städerna hade vid denna tid började bli otillräckliga för den växande industrin och befolkningen. Eftersom städerna tog sitt vatten direkt från grundvattnet eller sjöar som Ringsjön och Vomb var vattnet dessutom väldigt hårt eftersom den skånska berggrunden är kalk- och lerrik. För att avhjälpa den akuta vattenbrist som förutsågs förordade en statlig utredning att en tunnel skulle byggas från Bolmen till Perstorp, varifrån vattnet via ledningar skulle distribueras vidare. Fördelarna med Bolmen var att den är stor - Sveriges tionde största insjö - och har mjukt vatten till skillnad från de skånska vattentäkterna samt att det inte låg några stora industrianläggningar i närheten som förorenade vattnet.

1966 slog sig kommunerna Malmö, Helsingborg, Lund, Landskrona och Eslöv samman och bildade aktiebolaget Sydvatten för att trygga vattenförsörjningen inom regionen. Tio år senare anslöt sig ytterligare sju kommuner till Sydvatten – Burlöv, Höganäs, Kävlinge, Lomma, Staffanstorp, Svalöv och Svedala. Ytterligare kommuner som Kristianstad, Hässleholm och Trelleborg funderade ett tag på att ansluta sig till projektet, men valde att lösa sina vattenproblem själva.

1975 inleddes bygget av själva tunneln. Vid det laget råkade projektet i kris eftersom det visade sig att befolkningsökningen i Skåne inte blev så stor som man hade prognosticerat på 1960-talet. Vidare upptäckte man under byggtiden att berggrunden i området var besvärlig då den ibland bestod av gott urberg för att ett par meter senare bestå av mjuk lera. Ras var vanligt förekommande under hela byggtiden. Byggtiden blev därför avsevärt längre än planerat.

De ursprungliga planerna fick även modifieras under projektets gång. Enligt dessa skulle en reningsanläggning ha byggts i Äktaboden där tunneln slutade. På grund av det svalnande intresset för Sydvattenprojektet, då bland annat Kristianstad och Hässleholm beslöt att inte gå med, modifierades planerna så att tunneln fortsätter i rörledningar från pumpstationen i Perstorp till Ringsjöverket som tidigare renade vatten från Ringsjön men numera enbart renar vatten från Bolmen. Ringsjön är endast tänkt som reservtäkt i händelse av problem med vattnet från Bolmen.

1987 kunde man under högtidliga former ta tunneln i bruk och de skånska kommunerna som var anslutna till projektet kunde förses med friskt och mjukt vatten från Bolmen, mer än tjugo år efter de första planerna hade tagit form. Tunneln utnyttjas flitigt men knappast fullt ut; enligt vattendom har Sydvatten rätt att ta ut 6 000 liter vatten (6 m3) per sekund från Bolmen, men man tar endast ut omkring 1 000-2 000 liter. Sedan invigningen 1987 har flera kommuner anslutit sig till Sydvattenprojektet och fler är troligen att vänta, vilket inte lär orsaka några kapacitetsproblem eftersom projektet redan idag försörjer större delen av Skånes befolkning.

Litteratur

  • Reingardt, Lars: Vatten från Bolmen: berättelser om ett tunnelbygge och ett 25-årigt vattenbolag, Sydvatten, Malmö 1991

Se även

Personliga verktyg
På andra språk