Från Rilpedia

Sepsis (av grek. Σήψις, "förruttnelse") - medicinsk term som betecknar kroppens specifika reaktion på en infektion. Sepsis är inte en egen sjukdom utan definieras för närvarande såsom systemiskt inflammatoriskt respons syndrom (SIRS) utlöst av infektionen. Historiskt sett har sepsis varit synonymt med en infektion i blodet - bakteremi. Idag är det inte nödvändigt att påvisa mikroorganismer i blodet för att ställa diagnosen sepsis, även om det i majoriteten av fall också finns en spridning av mikroorganismerna till cirkulationen. Sepsis utgör ett allvarligt epidemiologiskt-terapeutiskt problem på intensivvårdsavdelningarna men förekommer också utanför sjukhus. Den vanligaste orsaken till sepsis är infektioner i bukhålan, lunginflammation, hjärnhinneinflammation och infektioner i urinvägarna, men hos predisponerade individer kan det orsakas av varje sorts infektion. Från bakteriologiskt synpunkt kan varje mikroorganism orsaka sepsis, men ovanligt är det parasiter, virus eller atypiska bakterier. I sjukhusmiljöer orsakas sepsis vanligtvis av patogener som i vanliga fall inte är farliga. Dessa är huvudsakligen gramnegativa bakterier - Acinetobacter baumannii, Pseudomonas aeruginosa, Escherichia coli, Klebsiella pneumoniae, men även grampositiva - Staphylococcus aureus och Streptococcer. Utanför sjukhus är sepsis oftast förknippad med Neisseria meningitidis eller andra patogener som orsakar hjärnhinneinflammation.

Vanligtvis uppkommer sepsis på intensivvårdsavdelningar. Detta beroende på det svåra sjukdomstillståndet hos patienterna där och antalet invasiva procedurer som är medicinskt nödvändiga. Utanför sjukhus drabbar sepsis huvudsakligen barn och ungdomar samt äldre eller försvagade personer. Särskilt utsatta är personer som under längre perioder befinner sig bland stor folkmassor såsom förskolor, skolor, fängelser etc.

Mekanismen vid sepsis är komplicerad och inträffas både på cell- och organnivå. Sepsis är kroppens reaktion på en infektiös faktor (oftast lipopolysackarid, (LPS)). En generell inflammatorisk reaktion utvecklas, i vilken cytokiner och kemokiner deltar. Under utvecklingen av sepsis inträffar också förändringar på organnivå, vilket resulterar i att svikt utvecklas.

I tidigt skede är symtomen på sepsis:

• hjärtfrekvens mer än 90 slag/minut
• temperatur <36°C eller >38°C
• andningsfrekvens >20/minut
• PaCO2 <4,3 kPa (32 mmHg)
• LPK < 4 x 10⁹ eller >12 x 10⁹ celler/L
  • eller >10% omogna neutrofila granulocyter
  • ytterligare tecken på infektion, t.ex. meningit
• organ- eller systemsvikt.

Diagnosen sepsis grundas på att symtomen på SIRS fastslås. Nästa steg är att bekräfta förekomsten av en specifik patogen i mikrobiologiska undersökningar.

Behandlingen av en svår sepsis är långvarig och förknippad med stor risk för ett ogynnsamt utfall, och bör därför handläggas på en intensivvårdsavdelning. I behandlingen används antibiotika, aggressiv vätsketerapi, kortikosteroider, kärlkonstringerande och inotropa läkemedel, aktivt protein C m.fl. Vaccin som skulle kunna förebygga sepsis finns inte, men vaccinationer kan minska risken för infektioner med patogener som kan leda till sepsis, såsom vaccination mot Neisseria meningitidis.

Externa länkar

• ”Blodförgiftning”. Sjukvårdsrådgivningen. http://www.sjukvardsradgivningen.se/artikel.asp?CategoryID=29787.