Väg
Från Rilpedia
| Vägartiklar |
|---|
| Del av väg: |
| Körbana |
| Körfält |
| Vägren |
| Typ av väg |
| efter trafikregler: |
| Motorväg |
| Motortrafikled |
| Huvudled |
| efter nummer: |
| Europaväg |
| Riksväg |
| Länsväg |
| Nummerlösa vägar |
| efter ägarskap/prioritet: |
| Stamväg |
| Allmän väg |
| Kommunal väg |
| Enskild väg |
Man bygger en väg för att underlätta fysisk kommunikation mellan individer samt transport av föremål. Då individer använder sig av annat än sin egen fysik för att förflytta sig kallas denna hjälp för kommunikationsmedel. I dagens samhälle är vägar mest anpassade för kommunikationsmedel såsom bil och cykel.
Innehåll |
Utveckling
De första vägarna var inte mer än upptrampade stigar. I de fall vägarna passerades av många människor, blev vägarna med tiden hålvägar. Alternativet till att gå var att använda sig av riddjur som hästar varför vägarna inte var mer än ett par decimeter breda. Vägar som var mer än gångstigar är nära förknippad med hjulets utveckling. Vagnar med hjul tillåter mycket högre vikt än att bära lasten (av en person eller ett djur), men bara om det finns en väg, annars är en vagn ingen fördel.
Eftersom vattentransporter är ett lättare sätt att föra med sig varor och produkter än att använda landvägarna dröjer det innan storskaliga vägutbyggnader kommer igång. De som hade behov av tyngre transporter såsom säd valde därför läge för magasin, handelsplatser mm vid vatten. Bristen på vägar var ändå ett hinder, som t.ex. hindrade uppkomst av städer, som ju behöver föra in matvaror, byggmaterial och annat. Sådana varor måste åtminstone transporteras från växtplatsen till en hamn.
Omkring 2000 år före kristus uppstår de första organiserade vägarna, bland annat i Tvåflodslandet. Vägarna gick då till flodstränderna så att varorna kunde lagras i magasin vid floden och senare skeppas iväg. Även i antika Egypten och Grekland var sjötrafiken mycket större och mer utvecklad än att ta sig fram till lands. Med utvecklingen av dragfordon och hjulet tog vägväsendets utveckling fart. Det var med Romarriket som ett organiserat vägnät började ta form i form av belagda vägar, skjutsstationer och gästgiverier, övervakning med mera.
I norra Europa finns exempel på bronsåldersvägar från tiden 1000 år före kristus, bland annat i Kvarnby i Skåne som hittades 1998. Överlag finns det med undantag för hålvägar och enstaka belagda avsnitt få spår av ett utvecklat vägnät i norra Europa. Hällristningar med hjul och vagnar antyder att vägar byggdes.
Med Roms fall dröjde det innan utvecklingen av vägnätet åter tog fart. Först omkring år 900 tog vägutvecklingen åter fart. I Norden dröjde det till 1500-1600talet innan en större utbyggnad av vägarna tog vid, detta i samband med att centralmakten stärkte sitt inflytande. Nybyggnad av vägar fortsatte in tills järnvägarna kom på 1800-talet.
Väghållningen börjar i Norden regleras i riks- och landskapslagar vilka intill vägarnas förstatligande, i Sverige 1944, lägger huvudansvaret för underhållet av vägarna på den jordägande menigheten. Från förstatligandet ansvarar Staten genom Vägverket för de allmänna vägarna.
1900-talet var ett århundrade som om något innebar en större vägutveckling än alla föregående århundraden. Utvecklingen har gått dels mot mer trafikseparering (trottoarer, motorvägar ) och utveckling av material och former som betong och snedkabelbroar.
Bestämmelser för vägar
Enligt de lagar och förordningar som gäller svensk trafik är väg allt som inte är terräng. Den del av väg som är avsedd för fordonstrafik kallas körbana - utanför körbanan kan det bland annat finnas vägren, spärrområde, cykelbana och gångbana. Vägar för biltrafik delas in i olika kategorier efter olika standard. Den lägsta standarden finns ofta på vägar som går under benämningen enskild väg, därefter finns det allmän väg vilket brukar vara normal standard. Vägar där trafikanten har förkörsrätt gentemot trafikanter på anslutande vägar benämns huvudled och dessa är ofta något större än de anslutande vägarna. De vägar som har allra högst standard benämns motortrafikled och motorväg. Vägar därpå tåg färdas benämns järnvägar.
Definition
Nordisk familjebok, den sk. Uggleupplagan definierar väg som:
Väg, banadt, mer eller mindre bredt stycke af marken, löpande i mer eller mindre rak riktning och afsedt, att man skall färdas därpå från ort till annan, vare sig gående, ridande eller med fordon, utan att de senare därvid äro bundna vid ett bestämdt spår, såsom vid lokomotivbanor, häst- banor o. s. v. (se därom Hästbana, Järnväg och Spårväg). Väg i stad kallas vanligen gränd eller gata (se därom Gatläggning).
Typer av vägar
Landsväg
En landsväg är en väg för fordonstrafik utanför tätortsområde som inte är en motorväg. Bashastigheten för en svensk landsväg är 70 km/h om inte annat anges.
Referens
- Teknisk Tidskrift.http://runeberg.org/tektid/1932v/0091.html
Se även
Wikimedia Commons har media som rör Väg
