Barnabas
Från Rilpedia
- Inte att förväxlas med Barabbas.
Barnabas, född på Cypern, död 61 i Salamis, Cypern, var ledare inom urkyrkan, omtalad av Paulus och i Apostlagärningarna och kallad ”apostel”. Han var en av de första att omvändas till kristendomen. Barnabas är central för urkyrkans förhållande till Paulus och till hednakristna, och han deltog i initiativet till den första kristna kollekten. Barnabas vördas som helgon i många samfund, och hans festdag infaller den 11 juni. Han åkallas för att bilägga tvister och bringa fred.
Innehåll |
Bibliska uppgifter om Barnabas
Barnabas namn, Bar Nebo, är arameiska och betyder enligt Apostlagärningarna (4:36) ”tröstens son”. Han hette egentligen Josef, och var en levit från Cypern och fick detta tilltalsnamn av de övriga apostlarna. Sedan han blivit apostel sålde han en åker och gav pengarna till de andra apostlarna, vilket brukar anföras som exempel på urkyrkans egendomsgemenskap. Han beskrivs i Apostlagärningarna som en god man med helig ande och tro (11:24).
Barnabas vittnade till förmån för Paulus inför de övriga apostlarna att denne verkligen hade omvänts till kristendomen och hade predikat Jesu ord med frimodighet, och de andra apostlarnas tvivel skingrades därmed. Av den orsaken är Barnabas väsentlig för Paulusstudierna, och tjänar som exempel på den kristna försoningstanken.
Efter att Stefan lidit martyrdöden ökade förföljelserna mot de kristna. Apostlarna började vid denna tid missionera för hedningar i Fenicien, på Cypern och i Antiochia. Barnabas sändes då till Antiochia och kunde berätta om den hednakristna församlingen där. Därefter begav han sig till Tarsos och förde Paulus därifrån till Antiochia. De båda var kvar i Antiochia i ett år medan de undervisade om kristendomen. De mottog profeter från Jerusalem vilka förutspådde hungersnöd, och då insamlades den första kända kollekten, vilken gick till församlingen i Jerusalem. Barnabas och Paulus skickades med pengarna tillbaka till Jerusalem, återvände till Antiochia med Johannes som kallades Markus, där Barnabas och Paulus vigdes till apostlar av den Helige Ande. Johannes Markus var Barnabas kusin, och brukar identifieras med evangelisten Markus.
Därpå for de till Seleukia, Cypern, Pafos, Pamfylien, och tillbaka till Antiochia, och överallt förkunnade de kristendomen. De fördrevs dock från Pisidien, reste till Ikonion där staden delades i två läger, antingen för eller emot apostlarna. Motståndarna planerade att stena dem, och de måste fly till Lykaonien där folket trodde att Barnabas var Zeus. Med tiden blev de förföljda även där, och flydde till Derbe, och kom så småningom tillbaka till Antiochia, och sedan till urförsamlingen i Jerusalem, där de deltog i Apostlamötet.
Urapostlarna hävdade att omvändna hedningar enligt mosaisk lag måste bli omskurna, vilket Barnabas och Paulus förnekade. De fick följe av Juds Barsabbas och Silas tillbaka till Antiochia. Med anledning av hur de skulle förhålla sig till Johannes Markus, som lämnat dem, skildes så Barnabas och Paulus vägar, och Barnabas begav sig samman med Johannes Markus till Cypern.
Utomkanoniska uppgifter
Det finns många utomkanoniska källor om Barnabas, i första rummet Barnabasakterna, vilka förtäljer att han led martyrdöden på Cypern där han reliker gömdes undan av Johannes Markus i en grotta. Barnabasklostret i Famagusta menar sig hysa dessa reliker.
Barnabas tillskrivs Barnabasbrevet, vilket räknas till de apostoliska fäderna. Barnabasevangeliet är ett apokryft evangelium som troligen tillkommit i ett islamiskt sammanhang under 1300-talet. Tertullianus håller honom som författare till Hebréerbrevet.
Källor
- En bok om Nya Testamentet, utgiven av Birger Gerhardsson, Malmö 1989
- Svenskt bibliskt uppslagsverk, red. Ivan Engnell och Anton Fridrichsen, redaktionssekreterare Bo Reicke, första bandet, Gävle 1948
Externa länkar
Wikimedia Commons har media som rör Barnabas
