Baltzar von Platen (1804–1875)
Från Rilpedia
Baltzar Julius Ernst von Platen, född 16 april 1804 i Vänersnäs, död 20 mars 1875 i Stockholm, politiker; utrikesstatsminister 1871-1872.
Baltzar von Platen var son till kanalbyggaren Baltzar von Platen och Hedvig Elisabeth Ekman. Ätten von Platen kommer ursprungligen från Tyskland. Gift med friherrinnan Sofia Eleonora Charlotta De Geer af Leufsta. Genom sitt arv och sitt gifte var han en av tidens rikaste män.
Efter en sjömansutbildning och befordran till löjtnant, tog Baltzar von Platen över sin faders verksamhet vid Göta kanal. Politiskt var han liberal, och blev kabinettskammarherre 1844. 1849 utnämndes han till sjöminister och kommendör i flottan. Ämbetet som sjöminister innehade von Platen 1849-1852 samt 1862-1868. Efter ett avbrott som sändebud i London återvände han till Sverige och utnämndes till statsminister för utrikesärenden 1871-1872.
Av alla de utmärkelser och hedersuppdrag Baltzar von Platen erhöll, kan nämnas Serafimerorden, Vasaordens storkors, juris hedersdoktor vid Oxforduniversitetet (1860), ledamot av Kungliga Lantbruksakademien (1843, samt hedersledamot 1852), ledamot av Kungliga Krigsvetenskapsakademien (1849), hedersledamot av Kungliga Örlogsmannasällskapet (1849), ledamot av Kungliga Vetenskapsakademien (1854), hedersledamot av Vetenskapssocieteten i Uppsala (1856) och hedersledamot av Konstakademien (1856).[1]
Källor
| Företrädare: Johan Fredric Ehrenstam |
Sveriges sjöförsvarsminister 1849–1852 |
Efterträdare: Carl Ulner |
| Företrädare: Carl Magnus Ehnemark |
Sveriges sjöförsvarsminister 1862–1868 |
Efterträdare: Magnus Thulstrup |
| Företrädare: Carl Wachtmeister |
Sveriges utrikesstatsminister 1871–1872 |
Efterträdare: Oscar Björnstjerna |
